Om Socialistinternationalen

Dagen efter hon meddelade sin avgång åkte Mona Sahlin till Paris för att delta i Socialistinternationalen. Eftersom jag ändå läser om Internationalerna för tillfället, kan jag passa på att skriva lite om denna. De olika internationalerna har börjat vid olika tidpunkter och har samlat socialister med olika inriktning som konkurrerat med varandra.

Första Internationalen, som hette International Workingmens Association, (Internationella Arbetar Associationen) kom till 1863 och upplöstes 1876. Där samlades olika grenar med sina företrädare: Marx och Engels för marxisterna, vilka delade upp sig i revolutionärer (kommunister) och reformister (socialdemokrater). Bakunins lärjungar för anarkister och syndikalister och Blanquis anhängare som förordade den hårda linjen, proletariatets diktatur, vilken Lenin annammade i Ryssland 1917.

Andra Internationalen kom till stånd 1889 i Paris och där sammankom de reformvänliga socialisterna: socialdemokratiska partier och organisationer. Denna international existerar ännu och höll kongress för bara några dagar sedan. Mona Sahlin var där. Om dess historia ska jag nu läsa.

Vid den här tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionära;  påstås i en wikipediainlägg. Jag är osäker på att detta stämmer. Under första internationalen hade ju marxisterna delat upp sig i revolutionära (kommunister) och reformivrare (socialdemokrater).

”de innefattade då även de partier som – efter utbrottet av första världskriget 1914 och de ställningstaganden som Andra internationalens partier då gjorde till förmån för ”sina” länders krigsinsatser – skulle bryta sig ut och så småningom börja kalla sig kommunister.”

Detta är felaktigt beskrivet. Hur det var i andra länder vet jag inte. Men i Sverige uteslöts de fredspropagerande socialdemokraterna ur partiet 1917 för att de inte var på partiledningens linje beträffande Kriget och bildade då urpartiet till dagens vänsterparti: Socialdemokratiska Vänsterpartiet.

Till skillnad från i International Workingmens Association, som vi nu kan börja kalla ”Första internationalen” ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer.

Bland Andra Internationalens mest hågkomna aktioner var deklarationen 1889 om att första maj ska vara den internationella arbetaredagen, samt deklarationen 1910 om den 8 mars som den Internationella kvinnodagen. Man hävdade arbetarrörelsens marxistiska inriktning och krävde åtta timmars arbetsdag. g och 1 maj utropades till arbetarrörelsens kampdag.

När världskriget bröt ut, slöt sig (S)-partierna till sina regeringar och blev därmed varandras fiender. Därför splittrades Andra Internationalen. Den  återuppstod 1923 som Arbetar- och Socialistinternationalen. Vid kongressen i Frankfurt am Main 1951 fick den sin nuvarande utforming, Socialistinternationalen(SI) vilken fortfarande är den internationella organisationen för samverkan mellan socialdemokratiska partier. Sekretariatet finns i London. Dess president är  Giorgios A Papandreou. Medlemmar är socialdemokratiska och socialistiska partier i en lång rad länder i och utanför Europa. Även vissa exkommunistiska partier finns med. Sedan 1990 har medlemsantalet fördubblats.Andra internationalen. http://www.ne.se/andra-internationalen, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-11-28.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s