Revolutionären Marx

Nu har jag äntligen fått klart för mig var gränsen gick mellan reformivrande socialister och stenhårda kommunister med våldsamt uppror i sikte. Var Marx stod i detta har jag fått veta nu. Han ville revolution. Han hyllade den hemska Pariskommunen. Han och Engels föraktade socialdemokrater med dess som de tyckte mjäkiga reviderade variant av marxismen. I dom artiklar jag hittills läst angående Marx här på nätet har ingen utmålat honom som den hårdhudade revolutionär han var. Men jag envisades med att söka efter information om den Marx som ville våldsam revolution. När jag sökte på Marx revolutionary theory, fick jag napp. Marx tog snabbt till Louis Blanquis tanke om Proletariatets diktatur. Men denna, även sk arbetardiktatur skulle inte ledas av en man – typ Lenin i Ryssland – utan av ett arbetarkollektiv. Exemplet på en sådan ”proletariatets diktatur” som Marx med anhängare lovordade, var Pariskommunen som varade 2 månader 1871 och, såvitt jag vet, slogs ner med militärmakt. Marx trodde sig ha räknat ut att ledet i den socioekonomiska utvecklingen som skulle leda till att arbetarna tog makten genom revolution skulle utlösas den dag arbetarna blev rasande över att bara en liten klick av befolkningen fick konsumera alla varor och tjänster som procucerades. Men eftersom konsumtionssamhället växte fram istället, blev det ju aldrig nåt läge för uppror. Verkar som om revolutionära filosofer mest har tänkt  sig att om saker och ting utvecklas på ett visst sätt, så blir den logiska följden revolution. Marx och Engels vill med revolutionen uppnå ett kommunistisk samhälle. Kommunismen är målet. De föraktar socialister med reformerad syn, t ex Socialdemokraterna som föds i Tyskland denna tid. Engels sade angående Pariskommunen: På sistone har dom Socialdemokratiske  plebejen ännu en gång fyllts med  fullständig skräck vid orden ”Proletariatets Diktatur”. Gott och nåväl, mina herrar, vill ni veta hur denna diktatur ser ut? Se på Pariskommunen. Det var Proletariatets Diktatur.” Orden som Engels använder om Socialdemokraterna är ” ”the Social-Democratic philistine” Philistine  definieras som: a. A smug, ignorant, especially middle-class person who is regarded as being indifferent or antagonistic to artistic and cultural values. Smug = contentedly confident of one’s ability, superiority, or correctness; complacent. it means that you think you are a big deal, but actually aren’t. b. One who lacks knowledge in a specific area. 2. often philistine boorish; barbarous: ”our plastic, violent culture, with its philistine tastes and hunger for novelty” (Lloyd Rose). Boor betyder vildsvin Boorish är allstå svinaktig. Så här innebär philistine, svinaktigt barbarisk. Lloyd Rose sa alltså ”vår plastiska våldskultur med dess svinaktigt barbariska smaker och hunger efter nyheter.” Socialdemokraten (egentligen folkbeteckningen filisté) anses således vara en självuppblåst och svinaktig medelklassare som tror han vet allt, men är likgiltig och till och med rent fientlig till kultur. Då philistine står för barbarisk, skulle man kunna översätta det med plebejisk, pöbelaktig. Jag började söka efter de tänkare som grundat socialdemokratin. Hittade Eduard Bernstein och Ferdinand Lasalle. Partiprogram som Gothaprogrammet och Erfurtprogrammet. Fick reda på att Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg var hårdföra kommunister som avrättades 1920 av en tysk socialdemokratisk regering.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s