Ett underligt, utrotningshotat djur?

Av en händelse råkade jag hamna på Sydsvenskans Brännpunkt från den 15 november i år. Rubriken ropar: Ny vänster för ny värld. Den som ropar är Carl Rudbeck. Jag kopplade genast ihop rubriken med hur mina egna tankegångar har formats sedan valet. Men Carl Rudbecks tankar är inte riktigt mina. Han tycker Mona Sahlin borde lämnat in redan på valnatten. Valförlust, trots att vänsterns försprång hållit i sig länge.

Nu till vänstern enligt Carl Rudbeck: vänstern kunde räkna sig till godo en global lågkonjunktur och finanskris, ”det var lätt och opportunistiskt att lägga skulden på en oreglerad kapitalism”. Man märker vad Sydsvenskan har för politisk inriktning! Rudbeck tycker att vänstermänniskor är som utrotningshotade djur! Inte att debattera med, bara tycka synd om! Och de som förespråkar statliga ingrepp, de övertygar inte… allt färre tror på statens förmåga att hjälpa. Ja, det är klart att staten inte så lätt kan göra sin plikt för medborgarna, när den strippas på sina resurser av de borgerliga Mammondyrkarna! Dem som Carl Rudbeck slickar i röven!!!

”Tecken finns att vänstern som helhet är mitt inne i en kris.”  Ja, det kan väl ingen tvivla på!  Ha ha ha!!! De en gång hårdföra marxisterna är numera ideologiskt kastrerade, om jag får tyda Carl Rudbecks tirader: ”deras livsprojekt och tro har fallit sönder, dialektiken har gått i baklås, historiens tåg har spårat ur”.

Ja, historiens tåg må ha spårat ur, men detta beror inte bara på kuvade kommunister, utan på rika egoister som bara ska ha och ska ha och ska ha!!! Mer och mer och mer!!!

Dialektik som gått i baklås, vad betyder detta annat än att en tes ännu inte fått sin antites. I princip är väl dialektiken en filosofisk metod förutom en historiesyn. Jag kan inte tro att detta sätt att tolka världen skulle kunna vara out-of-date. Någonsin! Bara att man kanske byter en antites mot en annan…

Rudbeck jublar över att liberalkapitalismen och marknadsekonomin, gått stärkta ur striden! Nu faller även maoröda Kina! Det krävs en helt ny vänster. Detta är vi delvis eniga om. Kapitalismen har sina öden! Högern kommer också att drabbas av bakslag. Man bör, tycker Carl Rudbeck, använda sig av förnyelsen, inte drömma om ett förgånget folkhem från 50- och 60-talet. När högern en gång får väljarkris, måste vänstern ha ett konstruktivt program om annat än att förmera statens makt på individens bekostnad.

Det är inte staten som ökar makten på bekostnad av individen. Det är enstaka förmögna som ökar sin makt på såväl individens som större delen av befolkningens bekostnad. Vänstern bör kasta bort utslitna gamla tänkesätt och tänka fritt och kanske till och med rätt., slutar Carl Rudbeck.

Rätt är naturligtvis så som han själv tänker. Vad är han egentligen för person? Det kan man undra. Enligt Wikipedia som väl har någon siffra rätt någon gång är han litteraturvetare, född 1943. Har varit redaktör för Smedjan, en nättidning som utgavs av näringslivets tankesmedja Timbro. Krönikör på Sydsvenskan och medarbetare på DNs kultursida. Denna info räcker, tycker jag.

Jag är inte marxist. Dock är jag vänster. Jag letade länge och väl på nätet innan jag fann svaret på min fråga ifall Marx förespråkade revolution med våld. I många nätartiklar verkar han helt ofarlig. Men hans förakt för bl a reformförespråkande socialister bevisade till sist för mig att han verkligen var en hårdför samhällsomstörtare – och då sa jag till mig själv: Jag har aldrig kallat mig marxist, eftersom jag inte vet vad Marx egentligen tänkte. Nu vet jag att jag inte är det. Jag har alltid tagit avstånd från all våldsideologi.

Carl Rudbecks artikel har fått några tänkvärda kommentarer:  ”färre har det riktigt dåligt och de som har det bra har fått det lite bättre. Mer vill ha mer. Man ser andra göra stora vinster, dra in rikedomar och lever ett liv i lyx och överflödDen enes död är den andres bröd, eller; den enes fattigdom är den andres rikedom. Pengar kommer oftast på bekostnad av något, eller någon.”

… ”högern har medvind eftersom pengar och materiellt ägande har fått så stor innebörd och fokus i livet idag. Och pengar har alltid varit högerns grej.” Detta säger Michael. Så sant som det är sagt.

Det PeterNicklasson skriver är så bra att jag kopierar hela kommentaren: ”Politiska idéer kommer och går med tiden. I vart fall på längre sikt. Så varför tro att socialdemokratins ideologi ska vara huggen i sten? Det som skiljer den intelligente från den dumme är förmåga till förändring när omgivningen förändras. Det har varit uppenbart sedan 1970-talet att ideologin inte håller för omvärldsprövningar längre. Partiledningar därefter inom S har istället för förändringsarbete ägnat sig åt att sy på lapptäcket. Mona Sahlin är den i särklass mest inkompetenta ledaren S någonsinn haft. Men i kölvattet av Perssons och Sahlins utrensningar av nyttiga kritiker, till förmån för maktkåta ja-sägare måste jag nog påstå att det finns ingen inom toppen som är lämplig. Ur askan och in i elden igen om S inte breddar sitt sökområde i ledarjakten. S får bereda sig på en lång ökenvandring innan nya generationer växt upp som på allvar kan reformera partiet. Och lika bra är väl det. Politken ska fungera i samklang med befolkningen. Politik ska vara pådrivande i samhällsutveklingen, men framför allt se till att befokningen får det bättre – vad ska vi annars med politiker till? Folket har redan börjat lämna läktarna. Upp till S om de åter ska vinna tillbaka dem och vinna kampen, eller självdö på sikt.”

Dessa svärdshugg är nåt att bita i för Socialdemokraterna.

Den tredje kommentatorn, Anders_O, ser att : ”Vi har fått ett helt annat samhälle där kollektiva lösningar får stå tillbaka för individens egna val. Ytterst handlar det om att massproduktionens tid är förbi och därmed sätts individen i centrum. Ett ökat välstånd ger också mycket större utrymme för individerna, medan politiken får maka på sig” ”SAP-LO mest som en koloss som det är bäst om vi välter och transporterar bort någonstans där den inte står i vägen.”

Här vill jag fälla in lite anmärkningar. ”Massproduktionens tid är förbi”. Lever vi i samma värld? Därför sätts individen i centrum – vilken individ? Inte jag i alla fall. De flesta individer sätts inte alls i centrum. Det är det vackra och rika folket som sätts i centrum mer nu än någonsin tidigare. Ökat välstånd, ökat utrymme för individerna medan politikerna får maka på sig. Politikerna är faktiskt till för individerna. Ökat välstånd ger bara mer utrymme om det fördelas till så många individer som möjligt. Inte till så få individer som möjligt, som Alliansen förespråkar.

SAP-LO ska bistå vanligt folk. Är det en ”koloss” kanske detta bara är en fördel om den ska kämpa mot de vrålkapitalismens avarter som är vår, det vanliga folkets, verkliga fiende. Den som håller nere löner och suger ut sjuka och fattiga. Utsugning: en marxistisk term som fortfarande överlever.

Mina egna tankar på vänsterns förnyelse. Då jag ser att Socialdemokratin består av flera flanker kan jag i ett idealiskt perspektiv se en sammanhållande ledarkraft som kan ta det bästa från alla tre riktningarna.

Ett annat alternativ kan vara att Vänsterpartiet går ihop med Socialdemokraternas vänsterflygel. Att döma av det som framkom under årets valrörelse verkar ingen speciell skillnad existera dem emellan.

Faktum är att Vänsterpartiets föregångare år 1917 bildades som eget parti av just Socialdemokraternas vänsterflygel, som alltså bröts loss ur S. De bröts inte loss genom eget initiativ utan de blev utsparkade av Socialdemokraternas partiledning för att de, jämte ungdomsförbundet, förespråkade fred när första världskriget pågick. Slagordet var ”Inte en man, ej ett öre till militarismen”. Detta gillades ej av Hjalmar Branting och kronprins Per-Albin Hansson. Först några år in på 20-talet usurperades Socialdemokratiska Vänsterpartiet som man då kallade sig utav Komintern och hamnade under kommunismens välde. Att göra upp med kommunismen betyder att återvända till utgångsläget. Detta är ett av mina perspektiv.

Ett annat är att de högerorienterade sossarna går in i Moderata samlingspartiet där de verkar höra hemma. För vad skiljer dem egentligen från högerpartierna? Fast om de kan tillföra en optimal ekonomisk politik som inte sänker enskilda människor, så har de kanske ändå en fördelaktig roll att spela inom det socialdemokratiska partiet. Man får hoppas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s