FNYS-verksamhet och (P)UKAS

En ukas (av ryska указ, ukaz) är en förordning eller ett påbud, det vill säga ett direktiv från det högsta skiktet i en maktorganisation. Ordet används oftast om företeelser i Ryssland, om påbud från tsaren, från den högsta sovjeten i Sovjetunionen eller (enligt konstitutionen från 1993) från presidenten.
Medan Jan Björklund talade i Rapport ikväll angående lärarkrisen, kom jag till tals med maken om hur vi hade upplevt skolsituationen under olika förändringsfaser. Robert nämnde då PUKAS – aha, sa jag. Det där känner jag igen.
Tror det hade nåt med Lgr 69 att göra. Samtidigt påminde jag mig rimordet UKAS ofta sagt av Gunnar Sträng i slutet av 60-talet. Inte begrep jag vad det betydde, inte. Var bara 9-10 år och gick kanske i tredje/fjärde klass.
Slog upp UKAS på nätet och hamnade på sidan 123 saker en svensk bör veta. Ordet UKAS finns med i stycket om Kårhusockupationen.
Vid de filosofiska fakulteterna:  humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig fakultet) var tillträdet till studier fritt, vilket  medförde en mycket kraftig ökning av studenter under 1960-talet.
Man strävade efter att öka genomströmningen genom en effektivare utbildning. Det 1964 inrättade UKÄ fick 1966 i uppdrag utreda en fastare organisation av grundutbildningen inom de filosofiska fakulteterna. UniversitetsKanslerämbetets Arbetsgrupp för fasta Studiegångar, UKAS, presenterade sitt förslag 1968. Att alla studier inom filosofiska fakulteterna organiserades i 35 utbildningslinjer. UKÄ skulle bestämma utbildningsplanerna för samtliga linjer och kursplaner.
Vilket stötte på patrull.
Regeringens nya studieordningsproposition, UKAS, ska diskuteras vid möte. Dom som motsätter sig UKAS som dom tycker hårda krav sätter igång och ockuperar kårhuset på Holländargatan. Med detta inleds majrevolten i Sverige.  Detta var i Stockholm 24-27 maj 1968. I Paris pågick studentrevolten maj-juni 1968.
De socialistiska studentorganisationerna, bland dem  Clarté, KFML och Vänsterns Ungdomsförbund, ansåg att staten genom UKAS försökte toppstyra högskolorna genom UKAS.  Man inledde kårhusockupationen med ett protestmöte mot denna. Icke-socialistiska studentorganisationer delade vänsterungdomens aversion mot UKAS, men lämnade redan första dagen.
I  kårfullmäktige fanns flera studentfackliga grupperingar. En del av kårpartierna styrdes av vänsterideologi. Opposition ’68 var ett borgerligt kårparti bildat till följd av ockupationen. Detta inledde åratal av ideologiska motsättningar, vänster-höger, som varade långt in på 1980-talet.
Bland dem som deltog på UKAS-mötet och/eller den efterföljande ockupationen och senare blev kändisar, befann sig  Ulf Adelsohn, Carl Bildt, Anders Carlberg, Jan Guillou, Åsa Moberg och Olof Palme.

De socialistiskt inriktade studenterna fortsatte med att ockupera kårhuset och framhävde andra problemställningar. Och vilka var dessa?

Media uppmärksammade demonstrationerna. Vid midnatt, dag 2, kom utbildningsministern, som råkade heta Olof Palme, dit och ville tala om demokrati och reformism. Men fann inte att det han sa fick gensvar. Dag 3 anklagadePalme i en radiointervju Kommunistisk Ungdom för att vara anti-parlamentariska.
Och i Dagens Nyheter:
Dom som ledde mötet och dom som släpptes upp i talarstolen medan jag var där – det var kommunister som ville begagna den här diskussionen om studentdemokrati och UKAS till att uttrycka sin avsky för demokratin och för att förorda våldsmetoder i förändringen av det svenska samhället.”(Palme) 

Palme  påpekade senare hur viktigt det är att att lyssna på de unga. Annars var risken att de söker sig till kommunistiska extremgrupper.

Söndagen den 27 maj gick några mötesdeltagare i ett demonstrationståg. De försökte ockupera Stockholms stadsteater, Konserthuset, Operan och Centralstationen. Detta misslyckades. Då återvände de till kårhuset. På kvällen avbröts ockupationen eftersom de blivit hungriga, sedan polisen blockerat mat-tillförseln.
Aftonbladet hade ett reportage med 15 arbetarintervjuer. Blåställsarbetare svär åt snorungarna som kämpar för arbetarklassen. Många av de mest vänsterorienterade var barn till förmögna och man menade att största delen av ockupanterna var ”aningslösa studenter utan mycket insikt i skeendet.”
UKAS kom att för flera år framåt fortsätta vara en viktig utbildningspolitisk stridsfråga.

Riksdagens beslut om fasta studiegångar omsattes av Universitetskanslersämbetet
(UKÄ) i ett detaljerat förslag UKAS som presenterades 1968.
FNYS-verksamheten påbjöds av den socialdemokratiska regeringen. Den innebar att studenter, lärare och personal skulle samarbeta på olika sätt på samtliga högskolenivåer. På så sätt åstadkoms medinflytande läsåret 1968-69.
Beslutet om studiegångarna infördes 1969,
Denna studieordning kallas PUKAS med P som i Palme. Den tillät enskilda studenter att avvika från de mer eller mindre låsta ämneskombinationerna.

UKAS, PUKAS och Lgr69 var tydligen inte alls samma sak. Lgr var läroplanen för grundskolan och (P)UKAS på universitetsnivå.

Men med Lgr 69 började det som jag under min skolgång upplevde som flummet i skolan. Något jag får ta upp mer grundligt i ett annat inlägg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s