(S)partiprogram datum 2001

Partiprogram för Socialdemokraterna
Antaget vid partikongressen 2001

 

MILJÖ Fördelningen av makt och resurser
mellan arbete och kapital är alltjämt central
för analysen av demokratins och ekonomins
villkor.Men miljöproblemen har
visat att också en demokratisk ekonomi
kan bli exploaterande. Den blir det om
målen sätts enbart med utgångspunkt
i hur stora resurser den skapar för dagens
välfärd, utan hänsyn till vad den samtidigtSkattesystemet ska bidra till ett väl
fungerande näringsliv och till en rättvis

Partiprogram för Socialdemokraterna
Antaget vid partikongressen 2001

SAMMANFATTANDE INGRESS
”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på
demokratins ideal och alla människors lika värde.
Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är
den demokratiska socialismens mål.”
Så inleds socialdemokratins partiprogram, som antogs
av partikongressen 2001.
Det utgår, som alla tidigare program,
från de klassiska värderingarna frihet, jämlikhet
och solidaritet. Det bygger, som tidigare program på
insikten att möjligheterna att förverkliga dem beror av
hur vi bygger både samhället i stort och det ekonomiska
livet.
Men det innebär också på många punkter en vidareutveckling
och förnyelse av de tidigare programmen.
En viktig sådan punkt är den vidgade jämlikhetsanalysen,
som innefattar både klass, kön och etnicitet. En annan
punkt är den tydliga skiljelinjen ? mellan kapitalism och
marknadsekonomi, men där marknaden hela tiden
underordnas demokratin och demokratins spelregler.

”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning,    Samhällsmål
utan klasskillnader, könssegregation och etniska klyftor,
ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett
samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har
samma rätt och samma värde, där alla barn kan växa
till fria och självständiga vuxna, där alla kan styra sina
liv och sin vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar som gagnar det gemensamma
bästa.”

SLUT SAMMANFATTNING

 

Partiprogram för Socialdemokraterna
antaget vid partikongressen 2oo1
partiprogram antaget vid den 34 e ordinarie partikongressen
västeråskongressen 5-11 november 2oo1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN 1

I. VÄRLDEN AV IDAG 2

EN NY PRODUKTIONSORDNING 3


KAPITALETS MAKT 4


NYA KLASSMÖNSTER 6

II. IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS 8

A. VÅRA VÄRDERINGAR 8


B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA 9


C. ARBETARRÖRELSENS UTVECKLING 12


D. SOCIALDEMOKRATISK SAMHÄLLSSYN I DAG 16

 

1
DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN

Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.
Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.
Denna människors frihet förutsätter
jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla
människor trots olika förutsättningar ges
samma möjlighet att forma sitt eget liv och
påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet
förutsätter rätten att välja och utvecklas
olika, utan att olikheterna leder till underordning
och klyftor i makt och inflytande
över vardag och samhälle.
Frihet och jämlikhet handlar både om
individuella rättigheter och kollektiva
lösningar för att skapa det gemensamma
bästa, som utgör grunden för den enskildes
liv och möjligheter.      Människan är
en social varelse som utvecklas och växer
i samspel med andra, och mycket av det
som är viktigt för den enskildes välfärd
kan bara skapas i gemenskap med andra.
Detta gemensamma bästa förutsätter
solidaritet. Solidaritet är den sammanhållning
som kommer ur insikten att vi alla är
ömsesidigt beroende av varandra, och att
det samhälle är bäst, som byggs i samverkan
i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla
måste ha samma rätt och möjlighet att
påverka lösningarna, alla måste ha samma
skyldighet att ta ansvar för dem. Solidaritet
utesluter inte strävan till individuell
utveckling och framgång, men väl den
egoism som gör det tillåtet att utnyttja
andra för egna fördelar.
All makt i samhället måste utgå från
de människor som tillsammans bildar
samhället. Ekonomiska intressen har
aldrig rätt att sätta gränser för demokratin;
demokratin har alltid rätten att ange villkoren
för ekonomin och sätta gränserna
för marknaden.
Demokrati måste utövas på många
vägar och flera plan. Socialdemokratin
strävar efter en samhällelig ordning, där
människor som medborgare och individer
kan påverka både utvecklingen i stort och
samhällsarbetet i vardagen.Vi strävar efter
en ekonomisk ordning där varje människa
som medborgare, löntagare och konsument
kan påverka produktionens inriktning och
fördelning, arbetslivets organisation och
arbetslivets villkor.

Socialdemokratin vill låta dessa demokratins
ideal prägla hela samhället och
människors inbördes förhållande.
Vårtmål är ett samhälle utan över- och underordning,
utan klasskillnader, könssegregation
eller etniska klyftor, ett samhälle utan
fördomar och diskriminering, ett samhälle
där alla behövs och alla får plats, där alla
har samma rätt och samma värde, där alla
barn kan växa till fria och självständiga
vuxna, där alla kan styra sitt liv och sin
vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar, som
gagnar det gemensamma bästa.
Denna den demokratiska socialismens
idéer har tagits i arv från tidigare generationer,
de har omformats av gjorda
erfarenheter och de utgör drivkraften
i dagens och morgondagens politiska
strävanden. Sina djupaste rötter har
socialdemokratin i övertygelsen om alla
människors lika värde och varje
människas okränkbarhet.

I . VÄRLDEN AV IDAG
Dagens värld erbjuder unika möjligheter
till ett tryggare och rikare liv för alla, så
stora är de resurser som skapas av den
moderna produktionstekniken.

Men möjligheterna
är alltjämt mycket ojämnt fördelade.
Dagens värld präglas därför också
av djupa klyftor i både välfärd och makt,
mellan människor och mellan länder.
Utvecklingen kännetecknas av paradoxer:
– Många fattiga länder har tagit steget
från underutveckling till utveckling, och
en ökande andel av jordens befolkning får
del av den stigande tillväxten. Men klyftorna
mellan rika och fattiga länder är
alltjämt mycket stora, och den ojämna
spridningen både av modern produktionsteknik
och modern medicinsk kunskap
hotar att skärpa redan existerande
orättvisor.
Också inom den rika delen av
världen vidgas klyftorna och nya öar av
fattigdom och utanförskap växer fram.
Fler människor än någonsin förr kan
förverkliga egna livsval, men samtidigt
växer vanmakt och desperation hos de
många som ställs utanför både arbetsmarknaden
och samhällsgemenskapen.
– Demokratins utbredning är större än
någon gång i historien, och i många ännu
kvarlevande diktaturer är demokratiska
krafter i tydlig rörelse.
Men demokratin
har samtidigt att kämpa mot starka
kapitalintressen, som hotar demokratins
handlingskraft, och mot nationalistiska
rörelser, fundamentalistiska åskådningar
och etniska fördomar, som alla verkar i
förtryckande och brutaliserande riktning.
Demokratin har också att ta itu med egna
inre problem, när många väljare känner
att de egna möjligheterna till påverkan är
för små.
– Folkomflyttningen i världen har ökat.
Immigrationen har i många avseenden
berikat de mottagande länderna, men
oförmågan att hantera den nya etniska
och kulturella mångfalden har skapat
överhängande hot om segregation och
marginalisering.                                                Detta har tillsammans
med utslagningen från arbetsmarknaden
av lågutbildade grupper i den infödda
befolkningen bildat grogrund för högerpopulistiska
rörelser med nationalistiska
och rasistiska drag.
– Nedrustningsarbetet har gjort viktiga
framsteg. Det kalla krigets slut har kraftigt
minskat riskerna för militära konflikter
mellan stater. I stället ökar de väpnade
konflikterna inom stater eller tidigare
statsbildningar och kan hota säkerhet
och stabilitet inom stora regioner.
Blodiga inbördeskrig har kostat hundratusentals
människoliv, miljoner har
drivits på flykt och den ekonomiska
och sociala strukturen i de drabbade
länderna har slagits sönder på ett sätt som
får återverkningar långt in i framtiden.
– En klok hushållning med jordens
resurser är förutsättningen för mänsklighetens
framtid, och miljöfrågorna får
allt större vikt i både nationell och internationell
politik.
Men jordens ekosystem
pressas alltjämt för hårt av den resurskrävande
produktionsteknik och de lika
resurskrävande konsumtionsmönster som
utvecklats i den industrialiserade världen.
Den miljövänliga teknik som finns sprids
för långsamt. Både ekonomiska och sociala
strukturer försvårar den nödvändiga
omställningen till ekologisk uthållighet.
I dessa paradoxer syns ett tydligt mönster
av kamp mellan demokratins makt
och kapitalets, mellan folkliga intressen
och kapitalintressen. Dessa motsättningar
är klassiska. De nya produktionsvillkor,
som skapas av den moderna informationstekniken,
har i sitt inledande skede
skärpt motsättningarna och skapat
nya utmaningar för de demokratiska
krafterna.

Men detta innehåller likväl inte hela
sanningen. Det är inte bara exploaterande
kapitalintressen som orsakar klyftorna
mellan rika och fattiga länder, utan också
egenintressen hos de rika länderna. Det är
inte bara kortsiktiga vinstintressen som
ligger bakom dagens miljöproblem utan
också resursslukande livsmönster, som
skulle kunna ändras av konsumenternas
egna val. Det är inte bara ekonomisk
övermakt, som håller nere människor
i fattigdom och socialt underläge, utan
också kvinnoförtryck och ojämlikheter
mellan könen.
Att ta tillvara de möjligheter till ökad
rättvisa, ökad välfärd och en stärkt och
vidgad demokrati som dagens utveckling
trots sina problem rymmer, kräver uppmärksamhet
på alla de olika faktorer, som
orsakar klyftor i makt, frihet och välfärd.

EN NY PRODUKTIONSORDNING
Ekonomi och arbetsmarknad påverkar
hela samhället. Denna insikt har alltid
präglat socialdemokratisk samhällsanalys.
När den moderna maskintekniken och
det industriella produktionssättet bröt
igenom förändrade det inte bara sättet att
arbeta. Det förändrade hela samhället.
Det påverkade människors sätt att uppfatta
sig själva och världen, det påverkade
vardagslivets villkor och till slut hela samhällsorganisationen:
kungamakt och
fåtalsvälde fick vika för den folkvalda
demokratin.
På samma sätt förändras hela samhället
i dag, när den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen ändrar villkoren för produktion,
arbetsliv och handel.
Industrin svarar alltjämt för en stor del
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar.
De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorgani
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.
Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla,
av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen
och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader.
Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet

Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka:
Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.
De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav.
Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.
Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.
Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.

5
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar. De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorganisation.
Kunskapskraven ökar inom stora
delar av arbetslivet.
Storföretagen internationaliseras,
samtidigt som småföretagsamheten
växer.
Allt detta innebär nya villkor
för arbetet och därmed för samhället.
Den moderna informationstekniken
minskar betydelsen av geografiska avstånd
och nationella gränser. Den öppnar nya
möjligheter för handel och ekonomisk
samordning.
Pengar rör sig snabbt över
världen, och produktion inom företag i
olika delar av landet eller i olika länder kan
enkelt samordnas.
Nya effektiva kanaler
öppnas för både kunskapsutbyte och ekonomiska
transaktioner.

Helt nya typer av
företag och yrken växer fram, samtidigt
som arbetsformerna i gamla etablerade
branscher och yrken förändras.
Förändringar i ekonomi, teknik och
arbetsliv skapar nya sociala mönster och
nya krav på politiken.
Nya möjligheter att
hävda jämlikhet och rättvisa öppnar sig,
men också nya orättvisor och nya sociala
problem.
Internationaliseringen av ekonomin
nödvändiggör en internationalisering
också av politiken och av det fackliga arbetet.
Det kräver nya politiska och fackliga
instrument och innebär nya utmaningar
för demokratin.
Men också andra faktorer än de tekniska
och ekonomiska förändringarna påverkar
samhället och förändrar kraven på
politiken.
Välfärdssamhället och den sociala
tryggheten har gett människor en ökad
självständighet och ökade möjligheter att
råda över det egna livet. Den ökade jämställdheten
mellan könen har breddat de
enskilda individernas valmöjligheter och
förändrat människors sätt att se på sig själva
och varandra.
Allt detta samverkar till
att bryta gamla auktoritära mönster och
driver fram krav på nya, mer jämbördiga
relationer inom både familjeliv, yrkesliv
och samhällsliv.

KAPITALETS MAKT
Den privatkapitalistiska produktionsordningen
innebär att vinsten överordnas alla
andra intressen, oavsett hur den åstadkoms
och vilka kostnader den innebär för samhälle,
människor och miljö.
Politiska och
fackliga krafter har länge varit motvikter
mot detta ensidiga vinstintresse, men i det
pågående förändringsskedet har dessa
krafter minskat i styrka.
Kapitalintressena
har blivit mindre beroende av den nationella
bas, som både politisk och facklig
verksamhet bygger på. Att finansintressena
delvis frikopplats från den faktiska produktionen
frigör dem därtill också från de
motvikter, som är kopplade till arbete och
tillverkning.
Denna stärkta maktposition gör kapitalismens
inneboende oförmåga att hushålla
med resurser lika tydlig som dess förmåga
att skapa djupa sociala och ekonomiska
orättvisor.
Kortsiktigt spekulativa finansrörelser
bidrar till instabilitet i den internationella
ekonomin och har i flera fall allvarligt
förvärrat ekonomiska problem i
enskilda länder.Koncentration av storföretag
till allt större, världsomspännande
koncerner skapar stora ekonomiska maktcentra
utanför demokratisk kontroll.
I fattiga
länder utnyttjas arbetskraft till låga
löner och hänsynslöst hårda anställningsvillkor.
Fackliga organisationssträvanden
motarbetas, ofta med brutala metoder. I
rika länder ställs icke-lönsamma grupper
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.

Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla, av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader. Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet
över samhällsutvecklingen.
Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka: Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav. Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.

 

Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.
Framför allt stärktes de grupper, som kontrollerade
det nya industriella kapitalet och
dess avkastning.Men de möjligheter till
ett bättre liv för alla arbetande människor,
som industrisamhället gav utrymme för,
skapade ett kraftigt tryck mot en rättvisare
fördelning av både inflytande och välfärd.
När den framväxande arbetarrörelsen
organiserade detta i politisk och facklig
kamp,blev det en kraft som vida översteg
vad det härskande fåtalet kunde hålla emot.
På samma sätt skapar dagens nya teknik
stora ökade möjligheter till både ökad
välfärd och ökad demokrati. Liksom vid
industrisamhällets genombrott har dessa
i ett inledande skede främst utnyttjats av
dem som har kontroll över kapitalströmmarna,
på ett sätt som ökat klyftor och
orättvisor.
Men kraften i de möjligheter
den nya produktionsordningen skapar är
nu som då för stark för fåtalsintressena att
i längden stå emot.Nu likaväl som då
kommer de krafter att visa sig starkast,
som har folkflertalets intressen bakom
sig. Ingen social eller ekonomisk organisation
kan i längden överleva på tvärs mot
dessa intressen.
Dagens förskjutning av makt till
kapitalintressena är inte en ofrånkomlig
och därmed oföränderlig följd av globaliseringen.
Den kan brytas av medvetet
politiskt och fackligt arbete.Nya stora
möjligheter öppnar sig för att utjämna
klyftor och sprida demokrati och välfärd,
men det krävs politisk vilja och politisk
kraft att ta tillvara dessa den nya utvecklingens
möjligheter.
Den svenska socialdemokratin vill vara
en del av denna politiska kraft, som gör
globaliseringen till ett verktyg för demokrati,
välfärd och social rättvisa.

NYA KLASSMÖNSTER
Begreppet ”klass” beskriver de systematiska
skillnader i människors livsvillkor, som
skapas av produktionslivet och som påverkar
människors hela liv.
Skillnaderna
handlar både om ekonomiskt utrymme,
om makt över det egna livet och det egna
arbetet, och om möjlighet att påverka det
samhälle man lever i.
Demokratin och välfärdssamhället har
minskat klassklyftorna. Men alltjämt finns
stora skillnader, skapade av produktionslivets
villkor, mellan olika människor.

Denekonomiska krisen under 199o-talet medförde
att klassklyftorna åter började öka.
Ojämlikheterna präglar alla delar av livet:
löne- och arbetsvillkor, hälsotillstånd, barnens
utbildning, boendemiljö och tillgång
till kultur och fritidsupplevelser.Nu som
tidigare innebär klassklyftorna begränsningar
i människors möjligheter att fritt
växa och utvecklas, och att delta i samhällslivet
på lika villkor med andra.
Den avgörande skillnaden går mellan
dem som disponerar stora kapitaltillgångar
och dem som enbart disponerar sin arbetskraft.
Denna skiljelinje mellan arbete och
kapital är klassanalysens traditionella bas.
Men den nya produktionsordningen förändrar
såväl faktorn arbete som faktorn
kapital, och det påverkar klassmönstrens
karaktär. Förändringen är dubbelriktad:
i vissa avseenden skärps motsättningarna
mellan kapital och arbete, i andra avseenden
blir gränsen mer flytande och mänskligt
kapital jämspelt med finansiellt.
En central förändring är att kopplingen
mellan ägande och direkt ansvar för produktion
och företag tydligt försvagats.
Ägandet av kapital har anonymiserats och
institutionaliserats: investmentbolag, aktiefonder,
pensionsfonder och andra institutioner,
som förvaltar kapital för andras
räkning, svarar för en allt större andel av
kapitalbildning och kapitalförvaltning.
Det ökade institutionella ägandet har
skärpt kraven på kortsiktig avkastning.

Påsamma gång har kapitalets internationella
rörlighet drivit upp vinstkraven och gjort
att kapitalets andel av produktionsresultatet
ökat.
På flera sätt har det påverkat
produktionen, med hårdare tempo, tätare
varsel om uppsägningar och en ökad
användning av tillfälliga anställningar.
Här har ägandets förändringar skärpt
motsättningen mellan kapital och arbete.
Mycket av det institutionella kapitalet
finns i pensionsfonder och försäkringsbolag,
som byggts upp för löntagarnas
pengar. Det betyder att nya möjligheter
öppnas för löntagarna att gemensamt
påverka hur kapitalet används. I förlängningen
ligger att gränsen mellan kapital
och arbete kan luckras upp.
Kunskap och kompetens ökar i betydelse
inom produktionslivet. Företagens
framgångar blir allt mer beroende av de
anställdas yrkeskunnande. Det handlar om
ökade behov både av högskoleutbildning
och yrkestekniskt kunnande.
Det handlar
också om ökade krav på sociala kompetenser
som förmåga att samarbeta och att
självständigt arbeta med olika arbetsuppgifter.
Detta innebär med ett klassiskt
socialistiskt synsätt att de arbetande kan
återfå kontrollen över det egna arbetet
och därmed stärka sin position i det ekonomiska
livet. Maktrelationen mellan
arbete och kapital förändras och arbetets
position förstärks.
Men utvecklingen är delad, för samtidigt
växer starkt proletariserade grupper
fram med svag anknytning till arbetsmarknaden
och starkt utanförskap i samhället.
För dem gäller att motsättningen till kapitalet
har skärpts.
Avståndet mellan de marginaliserade
grupperna på arbetsmarknaden och de
mest privilegierade är stort och växande.
Mellan dem finns breda och likaså växande
skikt av grupper med säker position
i ekonomi och arbetsliv.Delar av dessa
grupper besitter både det kunskapskapital
som i dag är betydelsefullt och är delaktiga
i ägandet av finansiellt kapital.
Denna utveckling kan beskrivas som
en klassmässig tredelning. Den kan innebära
risk för det som kallas tvåtredjedelssamhället,
det vill säga att den kapitalägande
klassen och de gynnade mellanskikten
bildar allians mot dem som har
svag position på arbetsmarknaden eller
helt står utanför.
Samtidigt innebär
utvecklingen också möjlighet för nya
strategiska allianser mot de rena kapitalintressena,
likaväl som möjligheter att
kapitalanvändningen.

I I . IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS

Socialdemokratin vill möta dagens utmaningar,
nationellt och internationellt,
med utgångspunkt i våra värderingar om
frihet, jämlikhet och solidaritet, i vad våra
egna politiska erfarenheter lärt oss och
i vår tillit till styrkan och bärkraften i det
demokratiska samhället.
A. VÅRA VÄRDERINGAR
FRIHET
Frihet betyder såväl frihet från
yttre tvång och förtryck, från hunger,
okunnighet och fruktan
som frihet till delaktighet
och medbestämmande,
till egen
utveckling, trygg gemenskap och möjlighet
att styra sitt liv och välja sin framtid.
De medborgerliga fri-och rättigheterna,
allmän och lika rösträtt, tanke- och trosfrihet,
yttrandefrihet och organisationsfrihet
är nödvändiga, grundläggande förutsättningar
för friheten, men de är inte ensamt
tillräckliga.
Ekonomiska och sociala skillnader
skapar olika förutsättningar för
medborgarna att bruka dessa friheter och
för människors faktiska möjligheter att
råda över det egna livet.
Verklig frihet till
delaktighet och utveckling förutsätter
att människor frigörs ur ekonomiskt,
socialt eller kulturellt underläge, och från
beroendet av enskilda ekonomiska maktgrupper
utanför demokratins kontroll.
Frihet handlar därför både om individuella
fri- och rättigheter och om sådana
samhälleliga strukturer, som ger individen
faktiska möjligheter att växa och utvecklas
och delta i samhällsarbetet på lika villkor
med alla andra.

JÄMLIKHET
Jämlikhet är uttrycket för idén
om allas lika värde, värdighet och rätt.
Jämlikhet handlar om allas lika rätt att
råda över det egna livet och påverka samhället
de lever i.
Jämlikhet innebär däremot inte att alla
ska vara och leva likadant.Tvärtom är
kravet på jämlikhet ett krav på mångfald:
Människor ska fritt kunna göra sina egna
olika val och utveckla sin egen identitet
utan att begränsas av föreställningar om
hur man bör vara och utan att riskera att
hamna i socialt underläge genom sina val.
Jämlikhet förutsätter olikhet, men är
oförenlig med klyftor.
Jämlikhet är frihetens förutsättning.
I ett ojämlikt samhälle är de som drabbas
av ojämlikheten ofrånkomligen mindre
fria än andra att styra sina liv. Jämlikhet
förutsätter en rättvis fördelning av de
resurser, som har betydelse för denna
människors frihet: ekonomisk styrka,
utbildning, tillgång till kultur.
Liksom
frihet förutsätter jämlikhet sociala strukturer
och ekonomiska villkor, som ger
alla lika rätt och lika förutsättningar till
utveckling och delaktighet.
SOLIDARITET Människan är en social
varelse, och som samhällsvarelser är vi alla
beroende av varandra. Det är i samspelet
med andra som människor utvecklas som
individer, känslomässigt och intellektuellt.
Det är i samverkan med andra som människor
bygger det samhälle, som formar
villkoren för den enskildes liv. Detta ömsesidiga
beroende nödvändiggör en ömsesidig hänsyn
och respekt, och detta är solidaritetens
kärna.
För dem som kämpar ur underläge är
solidariteten ett stöd i kampen för rättvisa.
För alla, oavsett egen styrka, är solidariteten
förutsättningen för trygghet och
gemenskap i det omgivande samhället.
Trygghet och gemenskap kan endast födas
ur tillit, aldrig ur strid och konkurrens.
Denna solidaritet kräver att alla efter
sin förmåga gör sin insats och tar sitt
ansvar för samhälls- och arbetsliv. Den
kräver samtidigt att vi som medborgare
ger varandra rätten till tryggad försörjning
vid sjukdom, arbetsskada, ålderdom
och arbetslöshet, till utbildning, vård och
omsorg, till delaktighet i kulturen och till
respekt för vars och ens värde som individ
och samhällsmedborgare.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
utgör
tillsammans grundvalen för det demokratiska
samhället. På samma gång är det
endast det demokratiska samhället, som
kan förverkliga friheten, jämlikheten och
solidariteten. Demokratin är själva grunden
för socialdemokratins samhällssyn,
och dess ideal måste prägla samhällslivet
i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt,
socialt och kulturellt.
B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA
Arbetarrörelsen växte naturligen ur människors
egna hårdhänta upplevelser av
fattigdom, förödmjukelser och orättvisor.
De demokratiska och socialistiska idéerna
gav dessa upplevelser politisk struktur
och skapade den organisering, som gav
dem dess samhälleliga genomslag.
De socialdemokratiska idéerna har flera
rötter. De grundläggande värderingarna,
frihet, jämlikhet och broderskap, kommer
från upplysningstidens radikala debatt.
De levde vidare i 18oo-talets samhällskritik,
där både liberala och socialistiska
tänkare sökte formulera alternativ till den
rådande samhällsordningen med dess
många orättvisor.
I Sverige hämtade den
framväxande arbetarrörelsen näring också
ur de traditioner av lokalt folkligt självstyre,
som förts vidare in i tidiga folkrörelser
som nykterhets- och frikyrkorörelserna.
Dessa idéer som uttrycker en
gemenskapsbetonad syn på samhället,
byggd på medborgarskap och demokratisk
samverkan har spelat en stor roll för socialdemokratisk
politik, som alltid betonat
det demokratiska deltagandet.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
är värdeord
som ytterst handlar om den enskilda
människans liv.
Men möjligheterna till frihet,
jämlikhet och solidaritet skapas
i stor utsträckning av villkoren i det omgivande
samhället. En politik för frihet,
jämlikhet och solidaritet handlar därför
om att skapa strukturer i samhälle och
arbetsliv som gör det möjligt för alla samhällets
invånare att leva fria, jämlika och
solidariska.
Det enskilda och det kollektiva
betingar varandra: målet är alltid den
enskilda människans välfärd och fria
utveckling, men detta mål kan bara nås
genom gemensamma åtaganden för att
forma ett samhälle, där alla har dessa
rättigheter.
Därför blev demokratin, och med det
politiken, arbetarrörelsens både mål och
medel. I kampen för den politiska demokratin
stod liberaler och socialdemokrater
på samma sida. Men arbetarrörelsens
sociala dagordning skilde sig från liberalernas.
För arbetarrörelsen handlade det
om mer än om att ge enskilda arbetare
möjlighet att arbeta sig upp ur fattigdom
och förslitande villkor till något annat och
bättre. Det handlade om att förändra hela
samhället så att alla arbetare skulle slippa
fattigdom och utslitning, respekteras för
de arbetsinsatser de gjorde och få sin rättmätiga
andel av produktionsresultatet.
Det handlade om att ändra de förutsättningar
samhället bjöd sina invånare.
Målet var att avskaffa klassklyftorna.
Detta kunde bara ske på demokratins
och det vidgade folkstyrets väg.
Arbetarrörelsens ideologi är också ett
sätt att analysera samhällets utveckling.
Grundläggande är den materialistiska historiesynen,
det vill säga insikten att sådana
faktorer som teknik, kapitalbildning och
arbetsorganisation – produktivkrafterna –
har avgörande betydelse för samhället och
människors sociala villkor.
Den materialistiska historiesynen, sambandet
mellan ekonomi och samhälle,
är den ena huvudpunkten hos Karl Marx,
som tillsammans med Friedrich Engels
formulerade förklaringsmodellen till
varför orättvisorna i samhället uppstod
och bevarades.
Den andra huvudpunkten
är klasskampsteorin. Den säger att
samhällsutvecklingen
drivs framåt av kampen
om produktionsmedlen, alltså makten över
produktionen och dess fördelning.
Kampen mellan arbete och kapital är
enligt denna teori slutfasen i den historiska
processen.
Kapitalismen frigör väldiga
produktivkrafter men dess hänsynslösa
vinstbegär leder till ständiga kriser, som
till slut skapar en revolutionär situation
där arbetarklassen tar makten. Arbetarklassen
är i denna fas den enda klassen
bredvid kapitalägarna, eftersom medelklassen
enligt teorin kommer att proletariseras
och nedsjunka i arbetarklassen. Efter
revolutionen upphör klasskampen, eftersom
produktionsmedlen ägs gemensamt
och produktionsresultatet räcker åt alla.
Den marx-engelska utvecklingsmodellen
var en vetenskaplig teori. Som alla
vetenskapliga teorier bestäms dess hållbarhet
av prövningen mot verkligheten.
Det historiematerialistiska synsättet har
visat sig ge viktiga bidrag till förståelsen av
samhällens utveckling och påverkat både
samhällsdebatt och samhällsvetenskap.
Andra delar av teoribygget har däremot
visat sig vara otillräckliga eller felaktiga förklaringar
och försvunnit ur debatten.Teorin
om att den historiska utvecklingen följer
givna lagar saknar helt stöd i modern vetenskap.
Socialdemokratin lämnade tidigt
denna ödestro; framtiden är inte ödesbunden,
den bestäms av människorna själva.
Marx och Engels var båda aktiva i 18ootalets
politiska debatt, men deras teori om
historiens utveckling var inte ett politiskt
handlingsprogram.Teorin utsade att en
förändring skulle ske,men inte hur. Inte
heller beskrev den hur det nya, klasslösa
samhället skulle se ut.Teorin var snarare
icke-politisk, eftersom den såg samhällsomvandlingen
som beroende av en viss
teknisk och ekonomisk utvecklingsnivå.
För arbetarrörelsen, som levde mitt
i den påträngande nöden och de påtagliga
orättvisorna var det naturligtvis
omöjligt att bara invänta historiens gång.
De många fattiga, hårt arbetande människorna
krävde åtgärder i nuet, inte i enavlägsen
framtid.
Inom och mellan 18ootalets
socialistiska grupperingar uppstod
därför en intensiv debatt om hur man
skulle kunna påverka det förlopp som
Marx teorier pekade ut.

En linje, den revolutionära, utgick från
idén om historiens slut med kapitalismens
fall. Enligt denna linje behövde man inte
invänta kapitalismens slutliga kris. En
grupp medvetna revolutionärer kunde
påskynda förloppet och genom ett maktövertagande
med våld föra in utvecklingen
på den väg historien bestämt. Dessa idéer
utvecklades i en kommunistisk och en
anarkistisk riktning, som båda avvisade
den demokratiska vägen för samhällsomdaning.
Därmed avvisade de i praktiken
också idén om människors lika värde,
eftersom de inte gav alla lika rätt att vara
med och forma framtiden.
Den sovjetiska kommunismens utveckling
i starkt förtryckande riktning förklaras
både av detta avvisande av den demokratiska
vägen och av den underliggande uppfattningen
att politik handlar om att genomföra
vad historien redan pekat ut som ofrånkomligt.
Om utvecklingen är av historien given
och den egna gruppen bäst förstår detta, är
det ju inte nödvändigt att respektera andra
åsikter eller ens att ha en majoritet av väljarna
bakom sig. Med detta synsätt är det tvärtom
i medborgarnas eget intresse nödvändigt
att slå ned opposition,som skulle riskera att
föra utvecklingen bort från den rätta linjen.
Åskådningar som ser en viss utveckling
som objektivt given, av historien eller religionen
eller något annat, brukar kallas
fundamentalistiska.
Fundamentalistiska
åskådningar är oförenliga med demokrati,
eftersom det avgörande inte är väljarnas
godkännande utan att följa den utstakade
linjen. Oavsett intentionerna hos den elit
som gör sig till den enda vägens sanna
uttolkare blir slutresultatet diktatur.
Utvecklingen inom de kommunistiska
planekonomierna kan därför inte skyllas
enbart på fel ledare eller fel organisation;
den följer just ur det fundamentalistiska
i kommunismen.
Den andra linjen, den reformistiska,
byggde och bygger däremot på just det
demokratiska deltagandet och på reformer
som hade stöd av befolkningens majoritet.
Att förändra samhället innebar inte för
reformisterna att förverkliga en bestämd
yttre organisation utan att steg för steg öka
människors demokratiska delaktighet i
samhälls- och arbetsliv.
Förändringsarbetet
utgick från krav och behov hos samhällets
medborgare, sådana de formulerades i
ständigt pågående samtal och diskussioner,
där de egna teorierna ständigt prövades
och omprövades mot verkligheten.
Den svenska arbetarrörelsen formerades
efter två linjer, den fackliga och den politiska,
där samverkan var och är självklar
men en uppdelning av arbetsuppgifterna
praktiskt motiverad.

Det fackliga arbetet
inriktades, då som nu, på arbetslivet för att
där stärka de arbetandes rättigheter.
Det politiska arbetet handlade då om att erövra
de medborgerliga rättigheter som skulle ge
arbetarna möjlighet att påverka samhället
de levde i.
Nu handlar det om att bevara
och vidareutveckla denna medborgarrätt
och den demokratiska handlingskraft, som
växt fram under det senaste seklet.

C. ARBETARRÖRELSENS
UTVECKLING

DEN POLITISKA DEMOKRATIN Arbetarrörelsens
första decennier dominerades
av kampen för den allmänna rösträtten,rätten
att organisera sig fackligt och rätten till
fri opinionsbildning.I nära samverkan med
liberalismen men i hård strid mot konservatismen
och de stora kapitalintressena genomfördes
den politiska demokratin under
19oo-talets första decennier.Samtidigt erkändes
rätten att organisera sig fackligt.
Den politiska demokratin gav möjligheter
att hävda de arbetandes intressen
på ett sätt som de klassiska teorierna inte
kunnat förutse. Den påverkade både den
sociala och ekonomiska strukturen i en
annan riktning än teorierna utsagt. Den
privata äganderätten kvarstod, men den
privatkapitalistiska produktionsordningen,
där vinstintresset var överordnat alla
andra intressen, förändrades på avgörande
punkter.När andra intressen i produktionen
stärktes gentemot kapitalet, förändrades
både arbetslivets organisation och
produktionsresultatets fördelning, och
makt flyttades från ägarna till medborgare,
löntagare och konsumenter.
Denna förändring utgick ur lagstiftning
och ekonomisk politik likaväl som ur
styrkan i det fackliga arbetet. Den utgick
ur kommunalpolitiken med dess lokala
förankring. Den utgick ur hela det samhällsengagemang,
som bars upp av partioch
folkrörelsearbete och som gav innehåll
till de nya demokratiska formerna.
Detta ledde i sin tur till en omprövning
av teorierna. Att överta ägandet av prduktionsmedel
blev inte längre det avgörande.
Avgörande blev det demokratiska bestämmandet
över ekonomin. Det demokratiska
perspektivet med dess betoning av delaktighet,
samverkan och mångfald ställdes
i förgrunden. Denna politik hade flera
stödpunkter: samhälleliga regler för företagandet,
ekonomisk politik, kollektivavtal
på arbetsmarknaden,arbetsrättslagstiftning
och konsumentlagstiftning,en framväxande
konsumentkooperation och en stark
offentlig sektor baserad på samhälleligt
ägande, där människors behov, inte deras
inkomster, var den styrande fördelningsprincipen.
De egna erfarenheterna visade demokratins
möjligheter för att öka frihet,
trygghet och rättvisa i samhället. Erfarenheterna
i andra länder visade, att helt förstatligade
ekonomier ledde till det rakt
motsatta: ofrihet, otrygghet och orättvisor.
Dessa olika erfarenheter fördjupade perspektivet
på ekonomins demokratisering
och byggde ytterligare under insikten att
det demokratiska bestämmandet, inte
äganderätten, är den avgörande frågan.
Ekonomisk demokrati kan lika litet som
politisk bygga på lösningar som samlar
det mesta av makten hos några få centrala
instanser. Ekonomisk demokrati måste
handla lika mycket om de arbetandes och
konsumenternas inflytande som om medborgarnas
rätt och möjlighet att bestämma
de samhälleliga villkoren för produktionen

VÄLFÄRDSPOLITIKEN Under andra hälften
av 19oo-talet byggdes de sociala trygghetssystemen
upp och gav alla medborgare
ekonomisk trygghet vid sjukdom, arbetslöshet
och ålderdom. Skolan byggdes ut
för att ge alla barn möjlighet till utbildning, oberoende av föräldrarnas inkomster.
Sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg
blev rättigheter för alla.
Välfärdsreformerna ökade människors
rörelsefrihet.Tillsammans med kollektivavtal
och arbetsrättslagstiftning stärkte
reformerna de arbetandes makt över det
egna livet genom att befria dem från
tvånget att acceptera orimliga löne- och
anställningsvillkor för att klara sin försörjning.
Också välfärdspolitiken bidrog
till att förändra den privatkapitalistiska
produktionsordningen. Det är därför inte
förvånande att många av reformerna måste
drivas igenom under hårt motstånd från
mer privilegierade grupper.
Under 19oo-talets sista decennier med
dess uppsving för konservativa och nyliberala
strömningar utsattes välfärdsreformerna
för nya angrepp.Kritiken hävdade
att välfärdssystemen tog ifrån människor
deras eget ansvar och urholkade deras initiativförmåga,
och att kostnaderna försvagade
samhällsekonomin. Denna kritik är
maktpolitisk och ideologisk, och saknar
stöd i verkligheten. Det är kapitalistisk
mytbildning, att människors handlingsförmåga
ökar om de försätts i underläge,
och att samhällsekonomin stärks, om dess
viktigaste resurs, människorna, slits ut och
försvagas.
EN VIDGAD JÄMLIKHETSSYN Från 197o-talet
växte miljöpolitiken och jämställdhetsfrågorna
fram som allt viktigare delar av
socialdemokratisk politik.Miljödebatten
ansluter till de klassiska socialdemokratiska
kraven på en icke-exploaterande
ekonomi. Jämställdhetspolitiken växer
självklart ur socialdemokratins övergripande
jämlikhetsideologi. Med båda
debatterna vidgar också samhällsanalysen.
fördelning av de resurser produktionslivet
skapar. Det ska utformas så att det premierar
sunda ekonomiska beteenden, samtidigt
som det tryggar möjligheterna att
finansiera viktiga välfärdstjänster.Enkelhet
och tydlighet i regelverket,likformighet
och breda skattebaser är grundläggande
principer.De sammantagna effekterna av
skatte-,avgifts- och bidragsregler får inte
ge upphov till marginaleffekter,som kan
påverka arbete och företagande negativt.
Ett arbetsliv som tar tillvara kompetensen
hos alla arbetande måste ta hänsyn
till människors olika förutsättningar och
olika livssituationer.De som har barn
måste kunna kombinera familje- och
yrkesliv.De som närmar sig pensionsåldern
måste kunna gå ner i arbetstid eller
övergå till mindre betungande arbetsuppgifter,
om de känner att orken minskar.
Tekniska möjligheter att anpassa arbetsplatserna
till människor med funktionshinder
ska tas till vara fullt ut.
Allt detta bidrar till både bättre livskvalitet
för de anställda och större effektivitet
hos företagen,genom att den kombinerar
de anställdas behov med det moderna
arbetslivets krav på varierad personaloch
tidsanvändning.Den sorts flexibilitet
som innebär att de anställda tar hela
kostnaden i form av otrygga och osäkra
anställningsvillkor är däremot oförsvarlig.
Diskriminering och fördomar, som
innebär att kompetens och arbetsvilja hos
vissa människor undervärderas eller alls
inte tas tillvara är ett oacceptabelt slöseri
med mänskliga resurser, som kraftfullt ska
motverkas. Att människor som vill och
kan arbeta sorteras bort och nedvärderas
av arbetsmarknaden är en kränkning av
människors värde och en tung orsak till
sociala orättvisor.
Alla ska ha rätt till inflytande över sin
arbetstid.Vi vill förkorta arbetstiden i former
som ökar detta det egna inflytandet.
Målet är en arbetstid, som motsvarar
trettio timmars arbetsvecka.
Alla invånare i landet har gemensamt
intresse av att hela landet kan leva och
utvecklas. En jämn regional utveckling ger
fler jobb, den tar bättre tillvara landets
olika resurser och betyder därmed att större
resurser skapas för den gemensamma
välfärden. En ojämnt fördelad tillväxt å
andra sidan skapar överhettningsproblem
i vissa regioner och stagnationsproblem i
andra. Båda delarna betyder sämre resursutnyttjande
och högre kostnader för hela
samhället. Alla regioner ska därför ge goda
möjligheter för arbete, företagande och
studier och erbjuda goda levnadsvillkor
för sina invånare.
Flera faktorer i den moderna ekonomin
ökar möjligheterna att sprida tillväxten
över hela landet och ger många regioner
nya möjligheter att växa ekonomiskt.
Den moderna informationstekniken
minskar betydelsen av geografiskt läge.
Omställningen till ekologisk uthållig
utveckling bygger bland annat på en ökad
användning av resurser som finns utanför
de stora tätorterna, som skog och grödor.
Turistnäringens ökande betydelse skapar
många nya jobb.Allt detta innebär nya
möjligheter att skapa större och mer varierade
arbetsmarknader i alla regioner.En
förutsättning är transport- och kommunikationssystem,
som binder ihop olika orter
inom en region till en gemensam arbetsmarknad
och möjliggör smidiga förbindelser
med andra regioner.
Att skapa och upprätthålla de grundläggande
förutsättningarna för tillväxt som
ligger i en väl utbyggd infrastruktur och en
jämn spridning av kunskapscentra över
hela landet är ett nationellt ansvar. Den
regionala tillväxtpolitiken måste bygga på
och vidareutveckla de olika regionernas
egna förutsättningar, något som förutsätter
stor frihet för de olika regionerna att
utveckla sina egna lösningar och möjlighet
att vidareförädla sina egna naturtillgångar.
Fungerande lokala och regionala nätverk
är viktiga för företagande och arbetsmarknad.
Kooperationen och andra aktörer
inom den sociala ekonomin har en viktig
roll för den regionala tillväxten och ska
stödjas.
DET GRÖNA FOLKHEMMET
En klok hushållning med jordens resurser
är förutsättningen för mänsklighetens
framtid. Den ekonomiska utvecklingen
måste vara i samklang med det ekologiskt
hållbara, om också kommande generationer
ska få leva i en värld med frisk luft och
rena vatten, naturligt klimat och biologisk
artrikedom. Men naturtillgångar och
ekosystem utnyttjas i dag över gränsen
för det långsiktigt hållbara, och om denna
utveckling inte kan brytas hotar ekologisk
kollaps. Den nödvändiga omställningen
till ekologiskt hållbar utveckling är ett
ansvar för hela världssamfundet, och en
uppgift för socialdemokratin att verka
för i alla internationella sammanhang.
Det övergripande kravet är att ställa om
produktionsliv, energisystem och transportsystem
i resurssnål och resurseffektiv
riktning, i former som är förenliga med
kraven på social rättvisa. Det förutsätter
mycket kraftiga minskningar av dagens
resursförbrukning, något som kräver
förändringar i både produktions- och
konsumtionsmönster. Det kräver en ny
syn på ekonomisk rationalitet, nya linjer
i samhällsplaneringen och ett individuellt
ansvar för den egna resursförbrukningen.
Hänsynen till miljöns krav måste byggas
in i produktionsprocesserna redan från
början.Naturtillgångarna måste användas
mer effektivt.Energiproduktionen måste
ställas om.Den biologiska mångfalden
måste skyddas.Jordbrukspolitiken ska
utformas för att tillgodose kraven på
ekologisk uthålligt åkerbruk och säkra
livsmedel, och på en etisk djurhållning där
djur får leva enligt naturliga betingelser
och skyddas mot smärta och lidande.
Transportsystemen ska läggas om i riktning
mot mer kollektivtrafik samtidigt som
det krävs satsningar på att utveckla bränslesnåla
motorer, alternativa drivmedel och
bättre reningsteknik.Att minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser är en högprioriterad
uppgift. All miljöpåverkan i form av
utsläpp och avfallsprodukter ska minimeras
så långt det över huvud taget är möjligt.
Det svenska näringslivets styrka är
beroende av tillgången till energi, och
Sveriges geografiska läge innebär att
mycket energi behövs för uppvärmning,
belysning och transporter.Men ekologiska
hänsyn sätter en gräns för det möjliga
uttaget av energi. Kärnkraften ska
avvecklas, samtidigt som användningen
av fossila bränslen måste minska. Dessa
olika mål förutsätter både satsningar på
att utveckla alternativa energislag och
satsningar på mer effektiva metoder att
använda energi, för att minska den totala
förbrukningen. Mer energisnåla produktionsprocesser
måste utvecklas liksom
mer energieffektiv uppvärmning av lokaler
och bostäder.
Omställningen till en ekologiskt hållbar
utveckling är en stark drivkraft också
för ekonomisk tillväxt, eftersom den skapar
efterfrågan på resurssnål teknik, på
nya miljöanpassade fordon och transportlösningar
och nya former för energiproduktion.
Ombyggnad och nybyggnad av
bostäder och arbetsplatser fordrar lösningar
för ekologisk hållbarhet. Allt detta
kräver en strategisk miljöpolitik, som binder
ihop ekonomisk, social och ekologisk
utveckling, och som driver på det praktiska
utvecklingsarbetet i företagen.
Forskningssatsningar, lagstiftning och
olika ekonomiska styrmedel är de viktigaste
instrumenten för detta.
Internationellt samarbete är nödvändigt
för att ge miljöpolitiken genomslag.
Detta samarbetet innefattar ett ansvar för
den rika världen att ge de fattiga länderna
tillgång till ny miljövänlig teknik, såväl
inom jordbruket som industrin. De rika
länderna, som är de största resursförbrukarna,
har samtidigt ansvar för att tydligt
lägga om sina produktions- och konsumtionsmönster.

KUNSKAPSSAMHÄLLET
Kunskap och kultur är verktyg för människors
personliga frihet och växande likaväl
som för samhällets utveckling och för ekonomisk
tillväxt och välfärd.Kunskap och
kultur ger människor möjlighet att växa
och vidga sina perspektiv, frigör människors
tankar och människors skapande förmåga.
Denna frigörande förmåga är en
avgörande motvikt mot ekonomiska och
sociala eliters strävan att ta makten över
tanken.
Att ge alla möjlighet och förutsättningar
till kunskap är centralt för att bryta
klassmönstren.Kunskap och kompetens
blir allt mer de arbetsredskap, som
bestämmer den enskildes möjligheter i
arbetslivet. Stora skillnader i tillgång till
dessa redskap ökar klyftorna i arbetslivet
och därmed i samhället. En hög kunskapsoch
kompetensnivå hos alla i arbetslivet
innebär däremot att de klassmönster som
skapas av produktionslivet förändras. Hög
kompetens hos alla i arbetslivet ökar samtidigt
styrkan och slagkraften i produktionslivet,
och det innebär ökade resurser
för välfärden.
Den nya produktionsordning som växer
fram bygger i mycket på hanteringen av
information. Informationsflödena har
aldrig varit så omfattande som idag, och
den moderna informationstekniken betyder
en verklig demokratisering av tillgången
till kunskap. Men den makt som kunskaper
ger handlar inte bara om tillgång
till information utan lika mycket om förmåga
att tolka informationen. All kunskapsförmedling
måste bygga på respekt
för fakta, men den måste också ge alla redskapen
att självständigt tolka och värdera
information, se sociala sammanhang och
skilja mellan fakta och värderingar. Först
då kan man tala om en verklig demokratisering
av kunskapen.
Socialdemokratins uppgift är nu att
skapa ett verkligt kunskapssamhälle,byggt
på både bildning och utbildning,öppet och
tillgängligt för alla på likvärdiga villkor.
En bred utbildnings- och bildningssektor
kräver aktiva samhällsinsatser.
Det handlar om ett ansvar för att det finns
lokaler, personal och teknisk infrastruktur
som alla har tillgång till. Det handlar om
ett ansvar för att utbildnings- och bildningssektorn
förmedlar såväl faktakunskaper
som träning i att självständigt tolka
och hantera kunskaper. Bildnings- och
utbildningssektorn ska ge alla barn och
ungdomar faktiska möjligheter att ta till
sig de kunskaper skolan förmedlar. Den
ska ge alla vuxna faktiska möjligheter att
vidareutveckla kunskaper och kompetens,
både som breddning och fördjupning av
yrkeskunskaper och som fritt bildningssökande.
Den ska ge alla möjlighet till
egna skapande aktiviteter och möjlighet
att ta del av professionella verk inom
kulturens olika arenor.

DET LIVSLÅNGA LÄRANDET
Hög kvalitet är
det grundläggande kravet på all utbildning.
Det förutsätter en god lärarutbildning.
Det förutsätter pedagogisk forskning för att
ständigt utveckla undervisningsmetoderna.
Undervisningens kvalitet beror också
av skolans arbetsmiljö och av en arbetsorganisation
och personalledning som tar
tillvara lärares kompetens och kunnande.
Elever – barn likaväl som vuxna studerande
– ska ha samma rätt som alla andra arbetande till trygga arbetsmiljöer och inflytande
över det egna arbetet. Lärande är en
process som i hög grad förutsätter medverkan
och engagemang från den som ska lära sig.
Undervisning är ett lagarbete,som ska bygga på
respekt både för lärarens kunskapsstimulerande
roll och för de studerandes vilja och förmåga
till ansvar för det egna lärandet.
För barnens skull är det viktigt att ha
ett helhetsperspektiv på hela barn och
ungdomstiden. Därför måste samarbete
och utbyte mellan skolformer och stadier
utvecklas. Vägen genom grundskola och
gymnasieskola kan se olika ut beroende på
förutsättningar och behov. Den stadielösa
skolan är målet.
Lärande och tänkande är individuella
processer. Men intresset och möjligheten
att skaffa sig kunskaper beror i mycket av
sociala och kulturella faktorer.Alla har i
dag samma rätt till utbildning och samma
formella möjligheter att få den, men de
reala möjligheterna är alltjämt socialt
bundna. Därför måste man ställa höga
krav på hela utbildningssektorn att arbeta
så brett och med så varierade metoder att
de sociala och könsbundna mönstren
bryts. Detta kräver också studiemiljöer fria
från mobbing, från könstrakasserier och
från rasism och främlingsfientlighet.
Skola och högskola ska arbeta i samspel
med det omgivande samhället och arbetslivet.
Den sammanhållna skolan, där barn
ur olika miljöer och olika bakgrund möts
i gemensamt arbete, är viktig för att motverka
segregation.
När de går ut grundskolan ska alla
elever ha nått läroplanens mål.Gymnasieskolan
ska ge möjlighet att välja studieinriktning
efter eget intresse, men samtidigt
ge alla den kärna av fördjupade ämneskunskaper
som behövs för att möta kraven
i dagens samhälls- och arbetsliv. Minst
hälften av en årskull bör gå vidare till
högskoleutbildning. Den sociala snedrekryteringen
måste brytas liksom den
könsmässigt och etniskt sneda rekryteringen
till forskarutbildningen.
Förskolan – där barn får lov att vara
barn – bildar grunden för det livslånga
lärandet och ska ses som en del av den
generella välfärdspolitiken på samma sätt
som skolan. Grundskola och gymnasieskola
ska vara avgiftsfria liksom all högskoleutbildning
i samhällelig regi. Långsiktigt
ska detta även gälla förskolan.
Dagens snabba tillväxt av kunskaper
innebär att utbildning inte bara kan förläggas
till uppväxtåren. Lärandet blir en
livslång process, där perioder av yrkesarbete
växlar med studieperioder.Utbildningssektorn
och studiefinansieringssystemet
måste avpassas för detta, så att
människor ges förutsättningar till kontinuerliga
livsval.Vuxna, som återvänder
till utbildning är i andra livssituationer än
ungdomar, som fortsätter studera direkt
efter ungdomsskolan. Därför måste det
finnas möjlighet att studera i olika takt, att
kombinera studier och förvärvsarbete, och
att använda sig av informationsteknikens
möjligheter till utbildning på distans.
Alla vuxna, inom alla delar av arbetslivet,
ska ha möjlighet till fort- och vidareutbildning.
Särskild uppmärksamhet ska
ägnas de med kort grundutbildning.
Det behövs utvidgade och förstärkta former
för vuxenutbildning, kompetensutveckling
och kvalificerad yrkesutbildning.
Högskolan, arbetsmarknadsutbildningen
och folkbildningsarbetet är alla betydelsefulla
för detta.
Forskningen utgör grunden för kunskapsutvecklingen
i både samhälle och
arbetsliv. För att upprätthålla och stärka
Sveriges ställning som ledande kunskapsnation
krävs stora insatser från både staten
och näringslivet. Statens särskilda ansvar
är att garantera forskningens frihet och
den grundforskning, som styrs av forskarna
själva.Tvär- och mångvetenskaplig
forskning bör stimuleras och kontaktytorna
mellan teknisk och humanistisk forskning
breddas.
Det svenska näringslivet satsar stora
resurser på tillämpad forskning.
Samarbetet mellan forskningen inom
högskolan och inom näringslivet ska breddas.
Också små och medelstora företag
måste kunna delta och framför allt bli delaktiga
av forsknings- och utvecklingsarbetets
resultat.
KULTUR Kultur rymmer många dimensioner,
som inte får ställas mot varandra. Den
rymmer både det ljusa och lätta och det
tunga och svåra.Kultur ställer krav på eget
tänkande och eget engagemang, men ger
också möjlighet till avkoppling och förströelse.
Kultur ger människor möjlighet
att gå utanför den egna vardagen, men den
får aldrig upphöjas till något ovanför det
vanliga livet.Kulturens värden får inte
definieras av begränsade elitgrupper och
bli en mur mot alla dem som inte behärskar
dess etablerade uttryck. Då ställs alltför
många utanför, och därmed förlorar
också kulturen sin kraft och dynamik.
Att göra alla delaktiga i det som är kulturlivets
kärna – möjligheten att frigöra
den egna tankens kraft – är en central
uppgift för demokratin, när en växande
kommersiell styrning av media och informationsförmedling
hotar att leda till likriktning
och tankens begränsning.
Alla, barn och vuxna, ska ha rätt till de
värden kulturen ger, i alla delar av landet.
Kulturen ger livskvalitet och är ett kitt
som svetsar samman människor från olika
generationer och länder.Kulturen har
kraft att hålla samman hembygden och
är därmed en viktig faktor för regional
utveckling och tillväxt.Kulturpolitiken
ska utformas för att ge breda möjligheter
till eget kulturskapande och bildningssträvanden,
samtidigt som den stöder
ett professionellt kulturliv av hög konstnärlig
kvalitet.
Kulturen måste ha mötesplatser för
samtal och reflexion utan ekonomiska
avkastningskrav och utan den styrning,
som sådana krav alltid medför.Biblioteken
ska vara avgiftsfria. Samlingslokaler för
föreningsliv, bildningssökande och kulturskapande
ska stå öppna för alla på rimliga
villkor. Institutioner för det professionella
kulturlivet som teatrar och museer, ska
finnas över hela landet.
Kulturinstitutionerna och kulturlivet
måste spegla den kulturella mångfalden
i dagens Sverige, samtidigt som vårt historiska
kulturarv ska vårdas. I detta ska
också ingå att hävda och stödja nationella
minoriteters möjligheter att behålla och
utveckla det egna språket och kulturen.
Musikskolor och kulturskolor ska vara
tillgängliga för alla barn.
INTERNATIONALISMEN
Krav som frihet
och jämlikhet känner inga nationella eller
etniska gränser. Uppdraget att verka för de
mänskliga rättigheterna är lika självklart
på den internationella arenan som här
hemma. Solidariteten med dem som står
upp för dessa värden är lika stark i den
internationella politiken som den nationella.
Den unga arbetarrörelsen såg sig
redan från början som en del i ett större
internationellt sammanhang. Dagens socialdemokrati
är lika självklart förenad med
alla de krafter som världen över är engagerade
i arbetet för fred, demokrati och
mänskliga rättigheter.
Freds- och solidaritetsfrågorna är
grundläggande för vårt internationella engagemang.
Fred är förutsättningen för all
utveckling.En rättvis fördelning av jordens
tillgångar med lika möjligheter till välfärd
och växande för jordens alla invånare är målet,
som samtidigt är den nödvändiga förutsättningen
för en varaktig fred.
Men dagens internationalisering lägger
nya dimensioner till dessa klassiska frågor
för mellanfolkligt samarbete. Dagens
internationalisering förändrar hela samhällsmönster
och griper in i människors
vardag, påverkar tänkande och värderingar,
skapar nya vägar för produktion och
konsumtion och nya vägar för kunskapsspridning,
för kultur och politiskt arbete.
Nationalstatens och därmed politikens
roll förändras av detta skeende.Nationalstatens
räckvidd är inte alltid tillräcklig för
att hävda traditionellt inrikespolitiska mål
som hög sysselsättning eller brottsbekämpning.
Miljöfrågorna är globala.Att minska
utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser
eller att avvärja hoten mot den biologiska
mångfalden är utmaningar som bara kan
mötas genom internationellt samarbete.
Detta samarbete nationerna emellan
förstärker politikens handlingskraft även
på hemmaplan eftersom möjligheterna
att nå de resultat man strävar efter ökar
betydligt. Socialdemokratin har alltid varit
engagerad i internationellt samarbete, på
global nivå, på europeisk nivå och inom
Norden.Vi vill stärka och vidareutveckla
detta samarbete.
Men internationaliseringen har också
gett många en känsla av att de politiska
besluten flyttat för långt bort och att
demokratin därmed har försvagats.
Ur detta växer ibland föreställningen
att lösningen på internationaliseringens
problem är att dra sig ur det internationella
samarbetet. Men nationell isolationism
löser inte de problem som följer av nationalstatens
minskade räckvidd. Den blir
bara ett hinder för att dra nytta av internationaliseringens
möjligheter: den styrka
ett gemensamt agerande ger åt både den
nationella politiken och det globala solidaritets-
och utvecklingsarbetet.
I dagens alltmer gränslösa värld är
arbetet inom länder sammanflätat med
arbetet mellan länder. De internationella
och de nationella frågorna går samman,
gränserna mellan inrikespolitik och utrikespolitik
tonar bort.Sverige är en naturlig
och integrerad del av den internationella
gemenskapen.Sverige finns i världen,
och världen finns i Sverige.
DEN EUROPEISKA UNIONEN Samarbetet
inom eu är en utlöpare av det nationella
politiska arbetet i kommuner, i regionala
organ och i riksdagen. Detta samarbete
ökar möjligheterna att hävda centrala politiska
mål som full sysselsättning, ekologiskt uthållig utveckling och hållbara skattebaser.
Samarbetet innebär också nya
möjligheter för Europas medborgare till
nära och täta kontakter genom studier,
arbete, resor och samverkan och erfarenhetsutbyte
mellan nationer, regioner, kommuner,
föreningar och intressegrupper.
eu har utvecklats till en starkt sammanhållande
kraft på en kontinent, som
under sekler plågats av återkommande
krig länderna mellan. Denna nya mentalitet
av samarbete och vilja till samförståndslösningar
som skapats genom eu är
i sig själv en omistlig faktor för en fortsatt
positiv utveckling i Europa. Målet för
socialdemokratin är ett fredens och samarbetets
Europa.Avgörande för detta är att
eu öppnar sig för de länder som vill bli
medlemmar i unionen och därmed helar
denna vår alltför länge delade kontinent.
Socialdemokratin ska fortsätta att inom
eu driva åtgärderna för en europeisk politik
för full sysselsättning som bygger på
respekt för löntagarnas rättigheter och
förhindrar social dumping.Trepartssamverkan
mellan eu-kommissionen och
arbetsmarknadens parter ska utvecklas
och de fackliga organisationerna få rätt
att agera gränsöverskridande.Vi vill inom
unionen verka för demokratisk socialism
och för blandekonomi.
Som ett led i omställningen till ekologiskt
hållbar utveckling och i arbetet med
att minska de rika ländernas resursförbrukning
måste eus miljöpolitik ytterligare
utvecklas. Skärpta krav vad gäller
miljöpåverkande utsläpp, gemensamma
miniminivåer för energibeskattning och
gemensam finansiering av miljöinvesteringar
hör dit. Dit hör också en omläggning
av jordbrukspolitiken.
Konsumentperspektivet, inte producentintresset,
ska vara utgångspunkten för en
politik där säkra livsmedel, miljöhänsyn
och goda livsvillkor för djuren är grundprinciper.
Konsumentintresset ska över
huvud taget ges ökad tyngd inom euarbetet.
eus måste förbättra sin förmåga att
förebygga och hantera kriser, i nära samarbete
med fn. eu måste bli pådrivande
i det internationella solidaritetsarbetet,
både genom att utveckla sitt eget bistånd
till fattiga länder och genom att avskaffa
sina egna handelshinder mot fattiga
länder. eu måste ta ett gemensamt ansvar
för asyl- och migrationsfrågorna.
Flyktingpolitiken ska garantera skydd för
alla som flyr undan förföljelse, krig eller
miljökatastrofer.Alla som söker skydd
mot detta inom eu ska garanteras likvärdig
behandling enligt solidaritetens
och humanitetens principer.
eu spelar en stor roll i det europeiska
arbetet för ökad jämställdhet som pådrivare
av det nationella lagstiftningsarbetet
och för opinionsbildningen. eu måste på
samma sätt bli pådrivande i frågan om
barns rättigheter. Samordnade europeiska
åtgärder krävs mot den växande kvinnohandeln
till sexindustrin, där fattiga
exploateras i närmast slavliknande förhållanden.
Den gränsöverskridande
brottsligheten är ett gemensamt problem
för eus medlemmar, och kräver ett
utbyggt samarbete.
eu kan som organisation varken kopiera
arbetsformerna från andra internationella
organisationer eller från nationalstaterna.
eu måste utveckla egna och nya arbets-
former för att på en gång möta kraven på
demokratisk förankring i medlemsländerna,
en ökad insyn för medborgarna i
beslutsprocesserna och politisk slagkraft i
de gemensamma åtaganden. Att utveckla
dessa former är en viktig del av socialdemokratins
eu-engagemang.
De enskilda medlemsländerna ska vara
basen för demokratin inom eu. eus
demokratiska legitimitet måste byggas
upp i medlemsländerna genom att eufrågorna
hela tiden integreras i det politiska
arbetet där, och genom att de förtroendevalda
i Europaparlamentet och de
nationella företrädarna i ministerrådet har
tydliga väljaruppdrag att agera ifrån.
Socialdemokratin vill arbeta för en ordning
där eus medlemsländer kan utvecklas
efter sina egna förutsättningar, samtidigt
som de nära samarbetar kring gemensamma
syften. En flexibel organisation
där samarbetet kan se olika ut inom olika
områden, och där medlemsländerna kan
samarbeta med varandra i skiftande konstellationer
är det bästa svaret på behoven
i en föränderlig värld. En uppdelning av
organisationen i en permanent inre kärngrupp
och en yttre grupp med lösare samarbetsformer
ska undvikas.
Gemensamma åtaganden för eus
medlemsländer kan bygga på gemensam
lagstiftning,men också på beslut om
gemensamma mål, där medlemsstaterna är
fria att välja sina egna vägar att nå målen.
SVENSK SÄKERHETSPOLITIK Svensk säkerhetspolitik
har som syfte att bevara vårt
lands fred och självständighet, att trygga
stabiliteten i vårt närområde och bidra till
att stärka internationell säkerhet.
Sverige ska vara militärt alliansfritt.
Alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt
verktyg. Sverige har valt att spela
en aktiv roll som medlare, brobyggare och
samtalspartner vid internationella konflikter
inom ramen för fn.Alliansfriheten
ger oss handlingsfrihet att driva en självständig
politik i krislägen och också i
frågor som nedrustning och kärnvapenavveckling.
Som militärt alliansfria kan vi
välja att ställa oss neutrala i en eventuell
krigssituation.
I Europa är det stora hotet mot säkerheten
inte längre krig mellan nationer.
Hoten är av annat slag: konflikter inom
nationer, övergrepp mot de mänskliga rättigheterna,
terrorism och våld mot demokratiska
institutioner, störningar av infrastruktur
som el och tele. Dessa hot går
över nationsgränserna. Det kräver en bredare
säkerhetspolitisk ansats, grundat på
internationellt samarbete med andra förtecken
än militära.
FRIHANDEL Frihandel är ett av de viktigaste
instrumenten för att främja en global
ekonomisk utveckling, men det förutsätter
rättvisa spelregler i det internationella
handelssystemet. Handelsavtalen får
inte bli verktyg för starka kapitalintressen
gentemot fattiga länder och inte heller för
att utestänga fattiga länder från den rika
världens marknader.
De internationella handelsavtalen
måste stämma överens med de internationella
miljöavtalen. De måste likaså samordnas
med de internationella avtalen om
arbetsmiljö och löntagares rättigheter.
Världshandelsorganisationen (wto)
måste bli en organisation som främjar en
global utveckling för ekonomisk tillväxt
och social rättvisa.
Sociala klausuler i handelsavtalen har
ibland tolkats som utvecklingshämmande,
men att acceptera produktionsformer som
skadar människor och miljö leder inte till
någon långsiktigt hållbar utveckling.
Hållbar utveckling förutsätter i både fattiga
och rika länder säkra arbetsmiljöer, rimliga
arbetstider och hushållning med
naturtillgångar. Internationella regler om
miljö och arbetsliv är ett stöd för de fattiga
länder som själva kan ha svårt att hävda
sådana krav mot utländska investerare.
I utbyte mot dessa socialklausuler måste
de rika länderna riva sina egna handelshinder
mot de fattiga. Frihandelsavtalen
måste vidgas till att omfatta alla typer av
produkter, inte bara den typ av industrivaror
där tillverkningen domineras av de rika
länderna. En sådan utvidgning av frihandeln
kräver reformering av jordbrukspolitiken
i industriländerna.
MOTVIKTER MOT DET INTERNATIONELLA
KAPITALET Politisk och facklig organisering
har alltid varit effektiva vapen mot
kapitalintressena. Motvikterna till dagens
globala kapitalism ligger i ett medvetet,
samordnat politiskt och fackligt arbete.
I samverkan med närstående partier
och organisationer ska socialdemokratin i
eu och i olika internationella organisationer
arbeta för ett globalt ekonomiskt
regelverk som bygger på social rättvisa,
respekt för demokratin och hänsyn till
miljön. Frihandelsavtalen, de internationella
miljöavtalen och konventionerna
om löntagares rättigheter är viktiga
instrument. Det krävs avtal som hindrar
social dumping, exempelvis om miniminivåer
för arbetsrätt och företagsbeskattning.
En central uppgift är att utveckla
instrument som ökar stabiliteten i de
internationella finanssystemen.
Det krävs också utbyggt fackligt samarbete
över gränserna och inom de stora
transnationella företagen. Facklig organisering
i de fattiga länderna ska stödjas.
Det finns internationella konventioner
och så kallade etiska uppförandekoder för
företagens agerande, som kan vara viktiga
motvikter till kortsiktiga avkastningskrav,
om de kan fås att fungera också i praktiken.
Aktiva konsumentreaktioner mot
företag som bryter mot reglerna kan
påtagligt bidra till detta, eftersom företagen
är sårbara för även begränsade
konsumentrörelser. För en sådan konsumentbevakning
och sådana konsumentreaktioner
spelar nya och gamla folkrörelser
en viktig roll. En mer systematiserad
bevakning av de transnationella företagen
och en samordning mellan fackliga aktioner
och konsumentaktioner ska eftersträvas.
Också detta kräver samarbete
mellan arbetarrörelsen i olika länder.
FREDS- OCH SOLIDARITETSARBETE Kapprustningsspiralen
från det kalla kriget har
brutits och nedrustningsarbetet gjort
viktiga framsteg. Ännu återstår dock att
nå målet om en fullständig avveckling
av kärnvapnen och andra massförstörelsevapen.
Risken att sådana vapen utvecklas
av djupt odemokratiska regimer eller
terrorgrupper, som ställer sig utanför alla
internationella avtal, kräver särskilda
åtgärder från världssamfundet. Det gör
också kampen mot den illegala vapenhandeln.
Nedrustningsarbetet är alltjämt
en grunduppgift i det internationella
samarbetet.
Ingen stat eller terrorgrupp får med
militär eller ekonomisk styrka tvinga
andra stater till militär och politisk underordning.
Nationernas suveräna rätt att
avvisa sådana angrepp är ett grundvillkor
för internationellt samarbete mellan likaberättigade
parter. Men en lika nödvändig
grund är respekten för de mänskliga rättigheterna.
Enskilda människors rätt till liv i
frihet och säkerhet måste alltid försvaras.
Världssamfundet måste kunna reagera vid
allvarliga hot mot befolkningsgrupper,även
när hotet kommer från dem som behärskar
statsapparaten.Varje form av terrorhandling,
liksom organiserat våld riktat mot
civilbefolkningen måste därför alltid kraftfullt
avvisas.

kostar i form av förbrukade naturliga
resurser. Miljökraven tillför en dimension
till diskussionen om den ekonomiska
makten, som gäller oavsett ägarform och
oavsett hur produktionsresultatet fördelas.
Miljöpolitiken rymmer också en
vidare fördelningspolitisk princip, den
om fördelningen mellan generationerna.
Dagens generationer har inte rätt att för
sin egen välfärd utarma de naturtillgångar
och den fysiska livsmiljö som är basen
också för kommande generationers liv.
Med detta synsätt är socialdemokratin
ett miljöparti.
JÄMSTÄLLDHET De klassmönster som
skapas i det ekonomiska livet är centrala
för förståelsen av ojämlikhetens problem.
All jämlikhetspolitik måste innefatta
kamp mot klassklyftor. Men jämställdhetsdebatten
har tydligt visat att överoch
underordning inte endast skapas
av faktorer inom produktionslivet, utan
också av faktorer utanför denna. Åtgärder
enbart mot klassorättvisor räcker därför
inte för verklig jämlikhet. Det kräver
kamp också mot dessa andra ojämlikhetsmönster
En tydlig sådan struktur är det som
kallas genusordningen, den systematiska
över- och underordning mellan könen
som skapar ojämlika livsvillkor för kvinnor
och män. Inom alla samhällsklasser är
kvinnors villkor olika männens, den
genomsnittliga inkomsten lägre och
ansvaret för hem och barn större. Denna
ordning begränsar kvinnors livsval och
utvecklingsmöjligheter, men den låser
också männen i rollförväntningar som
kringskär deras personliga utvecklingsmöjligheter.
Att bryta det tänkande,
som hänvisar till biologiska olikheter
för att motivera sociala skillnader mellan
könen, är att vidga utvecklingsmöjligheterna
för både män och kvinnor.
Det skapar ett annat och i djupaste
mening mer mänskligt samhälle,
med lika rätt och lika ansvar för kvinnor
och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv.
Med denna grundsyn är socialdemokratin
ett feministiskt parti.
ETNICITET Diskriminering och fördomar
grundade på etniskt ursprung leder också
till att människors livsval snävas in och
begränsas. Invandrare och ofta nog också
invandrares barn löper i dagens verklighet
större risk för arbetslöshet,har oftare arbeten
under sin utbildningsnivå och är underrepresenterade
i politiska församlingar.
Boendesegregationen slår allra tydligast
mot invånare med utländsk bakgrund.
DISKRIMINERING Sexuell läggning, funktionshinder
eller ålder är andra faktorer,
som för de enskilda individerna kan betyda
direkt utanförskap eller att livsvalen
begränsas, både i det personliga livet,
det offentliga livet och yrkeslivet.
Jämlikhetspolitik måste riktas mot
alla former av över- och underordning,
och i detta breda jämlikhetsarbete ligger
många av socialdemokratins stora framtidsuppgifter.UTVECKLING ÅT TVÅ HÅLL Arbetarrörelsen
har förändrat Sverige.Socialdemokratins
Sverige är ett land där fler människor har
möjlighet att göra sina egna livsval och där
demokratin är starkare förankrad i människors
vardag än i de flesta andra länder.
Men Sverige är också ett land där
utvecklingen drar åt olika håll. Sverige är
ett av världens mest jämlika länder,men
likväl ett samhälle med synliga klassklyftor,
synliga ojämlikheter mellan könen
och synlig etnisk segregation.
För många människor öppnar sig en
framtid med stora valmöjligheter,med
goda egna resurser att också utnyttja dem.
Det är välfärdssamhällets barn och barnbarn,
präglade både av den självständighet
som växt ur den ekonomiska tryggheten
och möjligheterna att välja sin framtid,
och av den vilja till solidaritet, som skapat
dessa deras egna möjligheter. Som fria,
starka och självständiga individer ställer
de ökande krav på valfrihet och eget inflytande,
samtidigt som de håller fast vid
idéerna om solidariska lösningar och
solidariskt ansvar för gemensamma behov
som skola, vård och omsorg.
Men klass, kön och etnicitet skapar
alltjämt ojämlikheter.När klasskillnader
sammanfaller med de skillnader som
skapas av framför allt kön och etnicitet,
blir ojämlikheten som hårdast.
För många är valmöjligheterna små
eller inga, och hindren och begränsningarna
svåra att komma över. De klassbundna
orättvisorna fortplantar sig från de vuxnas
liv in i barnens villkor på ett sätt som innebär
hot om växande klyftor också i framtiden.
Alltför många har alltför små utvecklingsmöjligheter
i arbetslivet, och alltför
många tvingas alltjämt riskera hälsa och
välbefinnande i fysiskt eller psykiskt pressande
arbetsmiljöer.Denna utsatthet i
arbetslivet står i stark och upprörande
motsats mot de stora och ökande privilegier
som näringslivets eliter beviljar sig själva,
i bjärt kontrast mot de krav på att
acceptera ökad osäkerhet i arbetet som de
riktar mot sina anställda.
Kvinnor möter alltjämt hinder inom
yrkeslivet, något som avspeglas i en könsmässigt
uppdelad arbetsmarknad, i lägre
löneläge och sämre karriärmöjligheter.
De har fortfarande det större ansvaret
för hem och barn. Hårdare krav på arbetsmarknaden
skapar en orimlig press på
många barnfamiljer, där både barn och
föräldrar far illa. Om utvecklingen inte
bryts, kan det innebära att många tvingas
välja mellan barn och yrkeskarriär. För
både kvinnor och män kan det betyda,
att det bredare spektrum av utvecklingsmöjligheter,
som ligger i rätten att vara
både aktiv förälder och aktiv yrkesarbetande,
åter snävas in.
Nya former av kvinnodiskriminerande
attityder har dessutom växt fram, som åter
söker pressa in kvinnor i roller enligt manligt
bestämda krav, inte av egna val och
förutsättningar. En ökad sexualisering av
kvinnokroppen drabbar särskilt de unga
kvinnorna, och kan påverka arbets- och
studiemiljöer på ett sätt som kan få allvarliga
effekter för både personlig utveckling
och yrkesval.
De nya schablonerna för hur kvinnor
och män bör vara skiljer sig delvis från de
gamla. Men de syftar till samma typ av
över- och underordning i könsbestämda
roller, som beskär det personliga handlingsutrymmet.
Sverige är i dag ett multietniskt samhälle,
men med tydliga ojämlikheter som
hör samman med människors etniska
bakgrund. I många invandrartäta förorter
växer utanförskapet bland de vuxna som
inte släpps in på arbetsmarknaden, och
bland barnen som inte känner sig ha någon
framtid i det omgivande svenska samhället.
Detta utanförskap skapar några av de
största och mest upprörande klyftorna i
dagens samhälle. Det utanförskap och de
begränsade livschanser som alltför många
invandrare tvingas uppleva är totalt oförenligt
med socialdemokratins frihets- och
jämlikhetsideal.
Klyftorna växer också mellan olika
delar av landet. En ojämnt fördelad
ekonomisk tillväxt hotar att leda till stora
regionala skillnader i både människors
utvecklingsmöjligheter och i den sociala
välfärden. Sådana skillnader är omöjliga
att förena med jämlikhets- och solidaritetskraven
och med kravet att människor
ska ha valfrihet mellan olika boende- och
livsmiljöer.
D. SOCIALDEMOKRATISK
SAMHÄLLSSYN I DAG

människans liv bestäms i mycket av det
omgivande samhället.Ur detta föds kravet
på demokrati. Alla måste ha lika rätt att
påverka det som har så stor betydelse för
deras eget liv. Den enskilda människans liv
kan aldrig styras av politiska beslut, men
politiken avgör mycket av de faktiska möjligheterna
att råda över det egna livet. Det
enskilda och det kollektiva sammanfaller i
den demokratiska processen. Buren av
medborgarnas vilja och övertygelse är den
medlet för samhällsförändring.
Demokrati är en process för att fatta
beslut kring gemensamma, medborgerliga
angelägenheter. Demokratin förutsätter
flerpartisystem och allmänna val. Men
demokratin är mer än ett styrelseskick och
mer än en ordning för att fatta och verkställa
beslut. Demokrati är ett värdesystem,
som måste genomsyra hela samhällslivet
och vars grund är alla människors lika
värde och värdighet.
Denna värdegrund ger alla rätt till delaktighet
i samhällsarbetet. De medborgerliga
fri- och rättigheterna bildar den nödvändiga
utgångspunkten, men de måste
byggas på med rätten till personlig utveckling,
till social trygghet och till delaktighet
i arbetsliv och kultur. Samtidigt kräver
demokratin av alla att respektera andras
demokratiska rättigheter, att ta sin del av
ansvaret för samhällsarbetet och att
respektera fattade beslut, även när de går
de egna önskningarna emot. Demokrati
ger rätten att driva sina åsikter och sina
intressen, men innebär också skyldigheten
att lyssna på andra. Demokrati utesluter
inte motsättningar och konflikter,men
kräver av alla en beredskap att lösa motsättningarna
i just demokratiska former.
Demokratins verkningskrets kan bara
avgöras av demokratin själv. All makt i
samhället måste utgå från de människor
som tillsammans bildar samhället, inte
från påstått naturrättsliga lagar som drar
gränser mellan politik och marknad. Den
gränsdragningen är en fråga för demokratin
själv att göra. De mänskliga rättigheterna
utgör den gräns över vilken de politiska
besluten aldrig får gå, men det är
samtidigt endast demokratin som kan
upprätthålla dessa rättigheter. Skyddet för
den enskildes autonomi och skyddet för
minoritetens rättigheter vilar alla ytterst på
de demokratiska värdena.
Demokrati bygger samtidigt på maktspridning.
Koncentration av makt hotar
alltid demokratin, oavsett sammansättningen
av den grupp som har makten.
Demokrati måste kunna utövas på många
vägar, på flera plan och på många arenor,
oberoende av varandra. Demokrati kräver
att människor kan påverka både samhällsförändringarna
i stort och samhällets
funktioner sådana de möter i vardagen, i
skola och vård, i boendet, i trafiken och
den omgivande miljön. De demokratiska
processerna bygger på kraften och viljan
hos medborgarna, till samhälleligt engagemang
och aktivitet, behovet av eget skapande,
ökad kunskap och eget ansvar.
Denna kraft kan inte frigöras av vare sig
kommersiella krafter eller byråkratiska
samhällsorgan, utan bara av människorna
själva. Samhällsarbetet måste alltid bygga
på tilltron till medborgarnas eget engagemang
och medborgarnas egna organisatio-
ner, till folkrörelserna, folkbildningen och
det gemensamma ansvarstagandet.
De beslut om gemensamma angelägenheter
som tas på nationell nivå och i kommuner
och landsting måste inordnas i ett
helhetsperspektiv.Komplexiteten i de
avvägningar som måste göras kräver att
detta görs av förtroendevalda utsedda av
och ansvariga inför väljarna i enlighet med
tydligt presenterade politiska värderingar.
Men denna representativa demokrati
måste hela tiden bäras upp av en levande
debatt och levande delaktighet bland
medborgarna själva.
Den demokratiska processen och samhällsförvaltningen
måste bygga på offentlighet
och insyn, och på klara och rättvisa
spelregler. Politiska uppdrag och tjänster
inom offentlig förvaltning måste stå öppna
på lika villkor för alla medborgare. Som en
konsekvens av dessa generella krav på
samhällsförvaltningen vill socialdemokratin
också verka för att monarkins arvsprincip
avskaffas och ersätts av en republik, där
statschefen direkt eller indirekt väljs av
folket. Denna förändring förutsätter, som
alla demokratins förändringar, en majoritet
bland befolkningen.
Socialdemokratin växte fram som en
folkrörelse och folkrörelsearbetet är alltjämt
grunden för vårt politiska arbete.
Därför måste vi också ta till oss kraften i
det engagemang, som uttrycks av de nya
folkrörelser, som växer fram som reaktioner
på orättvisor och problem i dagens
samhälle.
Demokratin förutsätter aktiva medborgare.
Folkrörelserna, gamla och nya, och
folkbildningen – med den förändringskraft
som uppstår när människor möts till
gemensamma samtal och gemensam
handling – måste därför ha en avgörande
roll i samhällsbygget. De ger människor
möjlighet att förändra sin egen omgivning
och tillfällen att utveckla sina kunskaper
och sitt tänkande i samtal med andra. De
utgör mötesplatser fredade för kommersiella
lönsamhetskrav där medborgarna
naturligt kan koppla sina egna erfarenheter
och krav till ett vidare samhälleligt perspektiv.
Det bygger upp en medvetenhet
om demokratins värden, som i sin tur skapar
ett eget ansvar för demokratins upprätthållande.
Den moderna informationstekniken
ger här nya möjligheter för vidgad
delaktighet i debatten, till mötesplatser
mellan invånare i olika delar av landet
och ökad kontakt mellan väljare och förtroendevalda.
Folkrörelserna har alltid varit viktiga
bärare av det demokratiska samtalet, och
denna roll får ytterligare tyngd i dag
genom massmedias ökade betydelse.
Media spelar själva en betydelsefull roll för
den fria opinionsbildningen och det fria
informationsflödet. Men maktkoncentrationen
i mediabranschen och den växande
sammankopplingen med underhållningsindustrin
gör att informationsflödet blir
alltmer likformigt och i alltför stora delar
uppbyggd på passiv konsumtion i stället
för socialt engagemang.Att motverka
maktkoncentrationen, att upprätthålla
mångfald och att skydda public servicekanalerna
inom radio och tv är centrala
delar av socialdemokratins mediepolitik.
Icke-kommersiella medier för kunskapsspridning,
folkbildning och kulturpolitisk
bredd stärker demokratin. Men omistliga
motvikter till kommersialiseringen av¨  17
samhällsdebatten är också de arenor för
medborgerliga samtal och medborgerligt
utbyte av tankar och erfarenheter, som
folkrörelser av skilda slag erbjuder. Debatt,
opinionsbildning och granskning av politiken
får aldrig bli en fråga enbart för professionella
debattörer. Likaväl som samhällsarbetet
måste bäras upp av medborgarnas
eget engagemang, måste samhällsoch
kulturdebatten göra det.
Tilltron till demokratin beror både av
medborgarnas möjlighet till delaktighet i
den och av dess handlingskraft, av politikens
möjligheter att göra verklighet av fattade
beslut. Rätten att vara med och påverka
besluten handlar ytterst om rätten att
påverka verkligheten. Demokratin förlorar
i tilltro om den inte praktiskt kan lösa de
problem människor upplever i vardagen
och de brister de ser i samhället.
Demokratins handlingskraft måste därför
ständigt värnas, både mot grupper som har
makt i kraft av sin ekonomiska styrka och
mot grupper som med hänvisning till speciella
kunskaper eller speciell kompetens
anser sig ha större rätt än andra att påverka
politiken.
Internationaliseringen innebär nya
utmaningar för den demokratiska delaktigheten.
Många politiska beslut, som tidigare
kunde tas på nationell nivå, kräver i
dag internationell samordning. Detta ökar
demokratins handlingskraft, men också
avståndet till väljarna. Det skapar hos
många en känsla av att eget engagemang
och försök att påverka inte lönar sig.
Kravet på demokratisk handlingskraft
kommer i konflikt med kravet på demokratisk
delaktighet.
Därför måste arbetsformer och beslutsprocesser
inom de internationella politiska
samarbetsorganisationerna ses över och
vidareutvecklas i syfte att skapa större
insyn och kontroll och en säkrare demokratisk
bas. Det betyder också att de nationella
politiska formerna och institutionerna
måste förändras för att på olika vägar
möjliggöra ett större medborgerligt deltagande.
Detta kräver stor beredskap att förändra
gamla arbetsformer och etablerade
institutioner, både inom olika samhällsorgan
och inom de politiska partierna.
EN DEMOKRATISK EKONOMI
En modern, tekniskt avancerad produktion
bygger med nödvändighet på stora
insatser av kapital. För att resurser till
sådana kapitalsatsningar ska uppstå, måste
produktionen ge en viss avkastning, det
vill säga vinst. I denna strikt ekonomiska
mening är kapitalackumulation omöjlig
att komma ifrån.
Men begreppet kapitalism har i politisk
debatt sedan länge haft en annan och vidare
innebörd än denna snävt ekonomiska.
Det betecknar ett maktsystem, där den
som äger kapitalet ges rätten att bestämma
över alla andra intressen, och människors
rättigheter bestäms av deras ekonomiska
lönsamhet. Detta maktsystem skapar ofrihet
för alla andra än de stora kapitalägarna.
Det skapar stora orättvisor och stora
sociala spänningar inom länder och mellan
länder.Det leder till allvarlig exploatering
av miljö och naturtillgångar.
Mot detta maktmonopol sätter socialdemokratin
en ekonomi styrd av folkliga
intressen.Vi strävar efter en ekonomisk
ordning där varje människa har rätt och
möjlighet att som medborgare, löntagare
och konsument påverka produktionens
inriktning och fördelning, arbetslivets
organisation och arbetslivets villkor. Den
innefattar olika former av ägande och
företagande. Den ser miljöhänsyn som ett
överordnat krav på all produktion. Den
kräver att produktionslivet bygger på
respekt för allas arbete, tar tillvara engagemanget
och arbetsviljan hos alla och fördelar
produktionsresultatet rättvist. Den
förutsätter respekt för de spelregler demokratin
har den överordnade rätten att
besluta om.
Denna ordning står inte i motsats till
privat företagande. Den bygger som all
modern produktion på att produktionskapital
måste ge avkastning.Den ser företag
och företagsledningar som en av många
aktörer av betydelse för ekonomin. Den
ser marknadsekonomi som en del av det
ekonomiska livet. Men den tillåter inte att
kravet på privat vinst får dominera över
alla andra intressen och styra samhällets
utveckling, och den godtar inte marknaden
som norm för sociala nyttigheter och
för samhällslivet.
I konflikten mellan kapital och arbete
företräder socialdemokratin alltid arbetets
intressen. Socialdemokratin är och förblir
ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt
motkrafter mot kapitalets anspråk på makt
över ekonomi och samhälle.
Det demokratiska samhället har alltid
den överordnade rätten att ange villkor
och ramar för det ekonomiska livet. Det
demokratiska samhället har också alltid
rätten att ändra villkor och former, om ett
visst sätt att organisera arbete och ekonomi
inte uppfyller viktiga folkliga intressen.
Ekonomiska intressen har aldrig rätt att
sätta gränser för demokratin, det är tvärtom
alltid demokratin som sätter gränserna
för marknaden och de ekonomiska intressena.
Socialdemokratin avvisar en samhällsutveckling
där kapital och marknad
dominerar och kommersialiserar sociala,
kulturella och mänskliga relationer.
Marknadens normer får aldrig avgöra
människors värde eller bilda norm för det
sociala och kulturella livet.
Demokrati måste för den gemensamma
välfärdens skull kombineras med effektivitet
i det ekonomiska livet. Ineffektiv
produktion betyder mindre utbyte av
det arbete som lagts ned, och därmed ett
sämre produktionsresultat med mindre
resurser för välfärden. Det urholkar i sin
tur tilltron till de demokratiska formerna.
Också här visar erfarenheten att effektivitet
och produktivitet fordrar öppenhet
och variationsrikedom. Det förutsätter
inflytande direkt från konsumenterna.
Det förutsätter ett arbetsliv som bygger på
respekt för de anställdas kunnande, idéer
och engagemang. Det förutsätter möjligheten
för människor att förverkliga egna
idéer genom att starta egna företag.
Demokratins krav likaväl som effektivitetens
leder till samma slutsats: det ekonomiska
livet måste kunna påverkas i många
olika former, på flera olika plan. De många
och skiftande kraven på det ekonomiska
livet kan inte tillgodoses vare sig med
enbart politiska beslut eller med enbart
marknadshushållning. De kräver den
blandekonomi, som bygger på en kombination
av samhälleliga åtgärder och
marknadsmekanismer, starka fackliga
organisationer och medvetna, aktiva
konsumenter, stödda av stark konsumentlagstiftning.
De politiska besluten har att ange spelreglerna
för att hindra alla former av
exploatering, för att garantera samhällsekonomisk
balans och för att fördela produktionsresultatet
rättvist och så att
grundläggande sociala rättigheter tillgodoses.
Marknaden behövs för den effektiva
produktion som skapar och återskapar
resurserna för välfärden.Kapitalism
och marknadsekonomi ska hållas i sär.
Marknadsekonomi är ett distributionssystem,
där varor och tjänster byter ägare
med pengar som bytesvärde.Kapitalism
är ett maktsystem med förräntningen av
kapital som överordnad norm.
På varumarknaden och den privata
tjänstemarknaden är prismekanismen
ett snabbt och smidigt signalsystem
mellan producenter och konsumenter.
Nya företag kan snabbt växa fram som
svar på konsumenternas efterfrågan, och
konkurrensen mellan olika företag skapar
utrymme för många och skiftande konsumentval.
Marknaden bygger på ett
stort antal självständiga aktörer, som ger
utrymme för många idéer och därmed
skapar stora ekonomiska resurser.
Men marknaden kan inte upprätthålla
sig själv. Dess inneboende tendenser till
koncentration motverkar den mångfald
som är dess egen förutsättning. Den prismekanism,
genom vilken marknaden
arbetar, kan inte skapa de stabila spelregler
som marknaden själv kräver för att fungera
väl. Endast samhälleliga organ, oberoende
av marknaden, kan skapa och upprätthålla
detta regelverk. Endast ett sådant regelverk
kan upprätthålla konkurrensen och
bryta den drift till koncentration, som till
konsumenternas skada sätter prismekanismen
ur spel och skapar den typ av privata
monopol, som arbetarrörelsen alltid
bekämpat.
Marknadsmekanismerna klarar inte
heller att hushålla med sådant som saknar
marknadspris, som luft och vatten. Också
detta kräver åtgärder i form av politiska
beslut, och motvikter i form av medvetna
konsumentopinioner.
Marknaden är således bara en del av det
blandekonomiska system socialdemokratin
förordar. Marknaden kan bara möta
sådana behov och önskemål som kan
uttryckas i tillräckligt stark efterfrågan.
Sådana nyttigheter som utgör sociala rättigheter,
det vill säga nyttigheter som ska
tillkomma alla oberoende av inkomst,
måste undandras marknadens fördelningsprinciper
och fördelas efter andra
principer. Dit hör vård, skola och omsorg.
Dit hör rättsväsendet. Dit hör kulturen.
Dit hör bostadssektorn i den utsträckning
som krävs för att säkerställa allas rätt till
en god bostad. Dit hör en politik som
säkerställer kommunikationer och social
infrastruktur över hela landet.
Valet mellan samhällsåtaganden och
marknadshushållning ska avgöras med
utgångspunkt i vad som ger det bästa
resultatet med hänsyn till rättvisa och
effektivitet.Valen kan skifta mellan olika
sektorer av ekonomin, beroende på vilka
krav och behov de har att svara mot.
Fördelningen kan ändras, om viktiga
behov inte uppfylls i den ursprungliga
formen. Socialdemokratin avvisar den
ekonomiska fundamentalism, som både
till höger och vänster sätter upp en enda
förutsättningen för ett gott samhälle. Det
avgörande är aldrig den yttre formen, utan
hur väl målen för verksamheten uppnås.
En demokratisk ekonomi är inte en
ekonomi fri från intressemotsättningar,
svårigheter och omställningskrav. Men en
demokratisk ekonomi är fri från exploatering
av människor och miljö. En demokratisk
ekonomi är en ekonomi där olika
intressen samspelar med varandra och
kapitalet är underordnat demokratin. En
demokratisk ekonomi ger dem som ställs
inför förändringskrav stöd att ställa om till
nya förutsättningar. En demokratisk ekonomi
bygger på rätten för alla, människor
likaväl som regioner, att på en gång vara
delaktiga i att skapa välfärden och att
åtnjuta den.
JÄMLIKHET OCH MÅNGFALD
Det är flera olika faktorer som skapar ojämlikheterna
i samhället men det grundläggande
mönstret är gemensamt: Den enskilde
individen blir inte sedd och bemött som
person och får inte utvecklas i enlighet med
egna förutsättningar och val.Valen underordnas
individens tillhörighet till en viss
grupp,bestämd av klass,kön eller etnicitet,
av funktionshinder, ålder eller sexuellläggning.
Detta mönster återfinns också i
villkoren för arbetslivet och den enskildes
position där.
Socialdemokratin strävar efter jämlikhet
i fördelning av de resurser som har
betydelse för människors möjlighet att
påverka samhället och sina egna liv.
Uppgiften är, nu som tidigare, att förändra
de mönster och maktstrukturer i samhället
som gör att några inte kan växa och utvecklas
fullt ut.Jämlikhetspolitiken måste alltid
utgå från behoven och villkoren för dem
som är drabbade av ojämlikheten,men
jämlikhetsreformerna måste hela tiden
bäras upp av övertygelsen hos befolkningsmajoriteten
att detta är riktigt och gott.
Annars blir de inte bestående.Det jämlika
samhället blir uthålligt endast om det
breddar och berikar livet för alla.
De redan existerande välfärdssystemen
har sin styrka därför att de kombinerar
behoven hos befolkningsgrupper i olika
livssituationer till lösningar, som skapar
trygghet och frihet för alla. På samma sätt
måste vår politik i dag finna lösningar, som
kombinerar behoven hos dem som alltjämt
är låsta av begränsningar och underordning
och de som, inte minst beroende
på socialdemokratins politik, redan står
fria och starka.
En politik för jämlikhet handlar om
allas lika rätt och möjlighet till arbete, som
ger ekonomiskt oberoende och möjlighet
att utvecklas och komma vidare. Den
handlar om rätt till inflytande över det
egna jobbet och ett arbetsliv som rättvist
värderar och respekterar allas insatser. Den
handlar om allas lika rätt och möjlighet att
delta i politiskt och fackligt arbete, till kulturupplevelser
och samhällsengagemang.
Den handlar om att förändra klassmönster
och om att bryta traditionella könsrollsmönster
likaväl som etniska fördomar och
annan diskriminering.
Full sysselsättning, lika lön för likvärdigt
arbete och en arbetsorganisation som
ger alla möjlighet att påverka och att växa
i jobbet är grundläggande förutsättningar.
Grundläggande är också en utbildningsförutsättningen för ett gott samhälle. Det
avgörande är aldrig den yttre formen, utan
hur väl målen för verksamheten uppnås.
En demokratisk ekonomi är inte en
ekonomi fri från intressemotsättningar,
svårigheter och omställningskrav. Men en
demokratisk ekonomi är fri från exploatering
av människor och miljö. En demokratisk
ekonomi är en ekonomi där olika
intressen samspelar med varandra och
kapitalet är underordnat demokratin. En
demokratisk ekonomi ger dem som ställs
inför förändringskrav stöd att ställa om till
nya förutsättningar. En demokratisk ekonomi
bygger på rätten för alla, människor
likaväl som regioner, att på en gång vara
delaktiga i att skapa välfärden och att
åtnjuta den.
JÄMLIKHET OCH MÅNGFALD
Det är flera olika faktorer som skapar ojämlikheterna
i samhället men det grundläggande
mönstret är gemensamt: Den enskilde
individen blir inte sedd och bemött som
person och får inte utvecklas i enlighet med
egna förutsättningar och val.Valen underordnas
individens tillhörighet till en viss
grupp,bestämd av klass,kön eller etnicitet,
av funktionshinder, ålder eller sexuellläggning.
Detta mönster återfinns också i
villkoren för arbetslivet och den enskildes
position där.
Socialdemokratin strävar efter jämlikhet
i fördelning av de resurser som har
betydelse för människors möjlighet att
påverka samhället och sina egna liv.
Uppgiften är, nu som tidigare, att förändra
de mönster och maktstrukturer i samhället
som gör att några inte kan växa och utvecklas
fullt ut.Jämlikhetspolitiken måste alltid
utgå från behoven och villkoren för dem
som är drabbade av ojämlikheten,men
jämlikhetsreformerna måste hela tiden
bäras upp av övertygelsen hos befolkningsmajoriteten
att detta är riktigt och gott.
Annars blir de inte bestående.Det jämlika
samhället blir uthålligt endast om det
breddar och berikar livet för alla.
De redan existerande välfärdssystemen
har sin styrka därför att de kombinerar
behoven hos befolkningsgrupper i olika
livssituationer till lösningar, som skapar
trygghet och frihet för alla. På samma sätt
måste vår politik i dag finna lösningar, som
kombinerar behoven hos dem som alltjämt
är låsta av begränsningar och underordning
och de som, inte minst beroende
på socialdemokratins politik, redan står
fria och starka.
En politik för jämlikhet handlar om
allas lika rätt och möjlighet till arbete, som
ger ekonomiskt oberoende och möjlighet
att utvecklas och komma vidare. Den
handlar om rätt till inflytande över det
egna jobbet och ett arbetsliv som rättvist
värderar och respekterar allas insatser. Den
handlar om allas lika rätt och möjlighet att
delta i politiskt och fackligt arbete, till kulturupplevelser
och samhällsengagemang.
Den handlar om att förändra klassmönster
och om att bryta traditionella könsrollsmönster
likaväl som etniska fördomar och
annan diskriminering.
Full sysselsättning, lika lön för likvärdigt
arbete och en arbetsorganisation som
ger alla möjlighet att påverka och att växa
i jobbet är grundläggande förutsättningar.
Grundläggande är också en utbildningsgöra sina egna livsval. Det gäller såväl ungdomsårens
val av studie- och därmed
yrkesinriktning som återkommande under
vuxenlivet.
En politik för jämlikhet handlar om att
rättvist och solidariskt finansiera varandras
välfärd, och förutsätter en effektiv och
ambitiös fördelningspolitik. De skatter
som finansierar välfärden ska tas ut efter
bärkraft, och de välfärdstjänster som
skapas ska fördelas efter behov.
En politik för jämlikhet handlar om
mäns och kvinnors lika rätt till både yrkesoch
familjeliv, och om deras lika ansvar
för hem, familj och barn. Detta kräver
ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera
yrkesliv med familj, och en väl
utbyggd barnomsorg.
En politik för jämlikhet är en politik för
integration,som bygger på en öppenhet för
mångfaldens möjligheter och på ömsesidig
respekt mellan invandrade och infödda.
Kultur och religion bidrar till människors
identitet och kan berika samhällslivet.
Kulturell och religiös mångfald ska bejakas
i all den utsträckning den inte innebär
begränsningar i andra människors rätt och
möjlighet att göra egna livsval.
En politik för jämlikhet handlar om ett
samhälle där funktionshindrade på samma
sätt som andra ses som kompetenta och
självständiga medborgare, med samma rätt
till ett aktivt och självständigt liv, till arbete
och eget boende och till full rörelsefrihet i
samhället. Det är en politik för sexuellt
likaberättigande, där människor får välja
samlevnadsform utan att riskera diskriminering
och utanförskap.Det är en politik
som stöttar och stöder de psykiskt funktionshindrade
och de psykiskt sjuka. Det
är en politik som innefattar alla åldrar i
samhällsbygget, som tar tillvara de äldres
erfarenheter och kompetens och som gör
hänsynen till barns behov och barns rättigheter
till en genomgående linje i samhällsarbetet.
En politik för jämlikhet kräver en hård
och bestämd gränssättning mot alla former
av rasism och främlingsfientlighet,
och mot det könsrelaterade våldet och trakasserierna.
Den kräver kamp mot alla de
typer av fördomar och diskriminering som
begränsar människors liv och valmöjligheter.
Den är en politik för mångfald där var
och en ses som individ med rätt att
utvecklas på egna villkor och samtidigt rätt
att ingå i en arbets- och samhällsgemenskap
på lika villkor med alla andra.
Det samhälleliga regelverket ska
genomgående utformas för att stödja och
stimulera utvecklingen mot ökad jämlikhet
i mångfald. Arbetsmarknaden och
utbildningssektorn har nyckelroller för att
bryta såväl klassmönster som ojämlikheter
betingade av kön, etnicitet och funktionshinder.
Men mycket handlar om att förändra
värderingar och attityder, och bryta
handlingsmönster som grundas i dessa
synsätt. Folkrörelser och politiska partier,
företag och fackliga organisationer, skola
och barnomsorg har alla sin del i ansvaret.
Socialdemokratins uppgift som folkrörelse
är att driva debatten och att i vår egen
rörelse arbeta så att vi förverkligar kraven
på mångfald och jämlikhet.
Dessa jämlikhetens krav, i alla dessa
aspekter, ska genomsyra socialdemokratins
politik inom alla sektorer.
VÄLFÄRDSPOLITIKEN
Socialdemokratins välfärdspolitik är ett
uttryck för alla de tre principerna om frihet,
jämlikhet och solidaritet. De utgår ur
den idétradition som handlar om det
gemensamma samhällsbyggandet. De skapar
både individuella och samhälleliga
nyttigheter. Den ger rättigheter,men ställer
också krav.
Den omfattar alla, inte bara människor
med låga inkomster.Alla är delaktiga i
både rättigheter och skyldigheter, alla
ingår på lika villkor. Medborgarna delas
inte upp i ”mottagare” och ”betalare”, som
de gör i behovsprövade system, med de
intressemotsättningar det kan skapa. Den
generella välfärdspolitiken är något medborgarna
solidariskt erbjuder varandra,
och solidariskt bidrar till att betala. Deras
betydelse ligger därför både i den frihet
och trygghet de ger individen och i den
sociala sammanhållning de skapar.
Välfärdspolitiken handlar om ekonomisk
trygghet, men också om att rättvist
fördela livschanser och ge förutsättningar
att välja i livets olika skeden. Alla ska ha
rätt till arbete, och alla ska ha rätt att
utvecklas i sitt arbete. Alla ska ha rätt till
en trygg barndom och en trygg uppväxt,
i enlighet med fn:s barnkonvention. All
barn och ungdomar ska ha rätt till en uppväxt
fri från droger och våld.Alla ska ha
rätt till kunskaper och kulturupplevelser.
Alla ska ha rätt till en god bostad till en
rimlig kostnad i en trygg och säker miljö.
Alla ska ha rätt till en trygg och värdig
ålderdom. Alla ska ha rätt att göra sina
egna livsval utan att möta fördomar eller
diskriminering, och utan att riskera att
hamna i socialt underläge. Alla ska också
ha sitt ansvar för att upprätthålla välfärdssystemen
och inte missbruka förmånerna.
Välfärdspolitik handlar om mer än att
bara korrigera orättvisor som skapats av det
ekonomiska livet. Välfärdspolitik handlar
om jämlikhet. Den handlar om att öka
människors makt över det egna livet. Därmed
bidrar den också till att förändra maktförhållandena
i ekonomi och samhälle.
Socialförsäkringarna och de sociala
tjänsterna som vård, skola och omsorg
kan därför aldrig reduceras till varor på
en marknad, där samhällets uppgift enbart
blir att fördela skattepengar för den enskildes
inköp. Välfärdssystemen förutsätter
ett ansvar hos medborgarna inte bara för
de egna förmånerna, utan också för alla
andras rättigheter. De måste utformas så
att detta gemensamma ansvar är möjligt
att utöva. Så kallade kundvalsmodeller
som gör sociala nyttigheter som skola,
vård och omsorg just till varor på en tjänstemarknad,
är oförenliga med kraven på
solidariskt ansvarstagande. Marknadens
och konkurrensens principer ska inte
prägla den offentliga verksamheten.
Demokratins principer, öppenhet och
tydliga ansvarsförhållanden ska gälla.
Vi kan inte acceptera utvecklingen
mot ökat inslag av privata försäkringar på
välfärdsområdet. De utgör ett hot mot den
generella välfärden och skapar oacceptabla
orättvisor i medborgarnas tillgång till
välfärden.
Skola, vård och omsorg har en central
roll för fördelningen av möjligheter i livet.
Ojämlika möjligheter till utbildning, vård
eller omsorg fortplantas och förstoras till
ojämlika möjligheter till personlig utveckling, i samhällslivet och på arbetsmarknaden.
Sådana klyftor skadar den enskilde,
och de skadar samhället. Den lika tillgången
till dessa nyttigheter, med hög kvalitet
för alla, är en grundbult för jämlikhetspolitiken.
Vården, skolan och omsorgen måste
också vara uppmärksam på de klass- och
könsbundna mönstrens betydelse och
medvetet arbeta för att förändra dem.
Därför är utbildning, vård och omsorg
samhälleliga angelägenheter.Fördelningen
av dem får aldrig överlämnas till marknadens
prismekanismer,och utbudet av dem
får aldrig bestämmas av enskilda producenters
intresse av egen vinst.
Skola, vård och omsorg ska finansieras
solidariskt över skatten. De politiskt förtroendevalda
ska ha ansvaret för fördelningen
mellan olika ändamål, för att
säkerställa att skattepengarna används så
att kraven på lika tillgänglighet och lika
god kvalitet för alla uppfylls. Samhällelig
kapacitet att erbjuda skola, vård och omsorg
är en förutsättning för att de grundläggande
principerna om kvalitet och
fördelning efter behov ska upprätthållas.
Alla invånare i hela landet ska ha likvärdig
tillgång till skola, vård och omsorg.
Det förutsätter en kommunal skatteutjämning,
annars leder olika skattekraft och
skillnader i befolkningens sammansättning
till skillnader i välfärd mellan medborgare
i olika kommuner.

Vi vill utveckla den offentliga sektorns
verksamheter så att de svarar både mot
klassiska krav på rättvisa och lika tillgång
och mot nya krav på inflytande och valfrihet.
Att kunna påverka den skola, den vård
och den omsorg man får är en del av makten
över det egna livet och nödvändig för
känslan både av delaktighet i och ansvar
för samhället.
Människor är olika, med olika behov
och förutsättningar. Därför krävs olika
pedagogiska utformningar, olika vårdformer
och olika omsorgsalternativ. Det
måste finnas möjlighet att välja mellan
olika former av vård, skola och omsorg,
under förutsättning att det finns underlag
för flera alternativ. I detta avseende är förutsättningarna
olika i glesbygd och i tätbefolkade
områden.
Mångfald och variation i utformningen
är viktig ur såväl jämlikhets- som valfrihetssynpunkt.
Det är en av den offentliga
sektorns självklara huvuduppgifter att
inom ramen för den egna verksamheten
utveckla alternativ för att möta medborgarnas
skilda behov och önskemål. Men
kooperativa, ideella och enskilda alternativ
kan också spela en roll.De ska därför ha
möjlighet till offentlig finansiering om de
följer samma regler som de offentliga
verksamheterna. Möjligheterna till andra
alternativ handlar om medborgarnas möjlighet
att välja skola, vård och omsorg, inte
om enskilda producenters möjlighet att
välja de elever och patienter som är mest
lönsamma. Medborgarnas tillgång till välfärden
får inte styras av enskilda företags
vinstintressen.
De offentligt finansierade verksamheterna
ska likaså fylla högt ställda krav på
bra arbetsvillkor och på möjligheter till
inflytande och utveckling i jobbet. De ska
ta tillvara de anställdas engagemang och
kompetens och ge utrymme för att pröva
nya idéer och lösningar. Såväl inom offentlig
sektor som olika privata alternativ ska
självständighet och kreativitet stimuleras.-

Verksamheterna ska präglas av öppenhet
och möjlighet till insyn. De anställdas yttrande-
och meddelarfrihet får inte
inskränkas.
Skattepengar är en begränsad resurs,
som aldrig räcker till att uppfylla alla de
önskemål som ställs på dem. Det är alltid
nödvändigt att väga olika krav mot varandra,
med hänsyn till de överordnade kraven
på rättvisa och lika hög kvalitet för
alla. Denna sammanvägning måste göras i
en öppen demokratisk process som alla
kan påverka, dvs i den representativa
demokratins former. Möjligheten till
bidrag till privata alternativ kan därför inte
utformas som automatiskt verkande regler,
som tar över denna demokratiska process.
Av både ekonomiska skäl och effektivitetsskäl
ska kommuner och landsting ha
stor frihet att utforma de sociala tjänsterna
efter lokala behov och förutsättningar.
Men nationella mål för verksamheterna
får aldrig åsidosättas av lokala beslut.
Rättigheter för enskilda individer, som
bestäms i direkta beslut av riksdag och
regering eller som är inbyggda i de nationella
målen för verksamheter som skola,
vård och omsorg, får inte urholkas av lokala
beslut.
Ett gott ekonomiskt skydd när den egna
förvärvsinkomsten faller bort är grundläggande
för den enskildes trygghet och frihet.
Socialförsäkringssystemen ska ge alla detta
skydd i enlighet med inkomstbortfallsprincipen.
Endast generella, samhälleliga
försäkringssystem kan tillgodose både den
enskildes behov av ekonomiskt skydd och
de fördelningspolitiska kraven på särskilt
skydd för utsatta grupper. Försäkringssystemen
måste avpassas för en arbetsmarknad,
där allt fler skiftar mellan perioder
av studier och perioder av förvärvsarbete
och där många kombinerar anställning
med eget företagande.
I många av livets förändringsskeden
handlar både frihet och trygghet om
möjlighet till stöd att ställa om till de nya
förutsättningarna. Den som blir arbetslös
har rätt till utbildning för att få nytt jobb,
och rätt till tid att söka ett passande nytt
arbete. Den vars arbetsförmåga minskar
som följd av sjukdom eller skada har rätt
till rehabilitering. Den som är funktionshindrad
ska ha stöd att leva ett självständigt
liv och att göra sin insats i arbetslivet.
De som får barn ska ha rätt till betald
föräldraledighet, och de som har småbarn
ska ha rätt till den trygga och utvecklande
barnomsorg som gör att föräldraskap och
yrkesarbete kan kombineras.
Bostadspolitiken är en oundgänglig del
av den generella välfärden, och utgör det
fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård,
skola och omsorg. En bostad är en social
rättighet, och det är därför ett samhälleligt
ansvar att trygga bostadsförsörjningen.
Starka allmännyttiga och kooperativa
företag är nödvändiga för att motverka
segregation och för att hålla nere boendekostnaderna.
De boendes inflytande över
sin bostad och sitt bostadsområde ska öka.
Till välfärdspolitiken i vid mening hör
också vidare åtgärder som förebygger
arbetsskador, sjukdomar och utslagning
från arbetsmarknaden. Dit hör förebyggande
hälsovård, arbetsmiljölagstiftning,
arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning.
Till välfärdspolitiken hör också
tryggheten på gator och torg och i det
egna hemmet. Att bekämpa brottslighet är
en del av trygghetspolitiken, men i det
ingår också att bekämpa brottslighetens
orsaker. Samhället måste reagera tydligt
mot brott och regelöverträdelser. Men den
långsiktigt bästa brottsbekämpningen är
att bygga det samhälle där de sociala klyftorna
är små, där alla har rätt till ett arbete,
där det könsrelaterade våldet är borta och
barn och ungdomar har trygga uppväxtvillkor.

SAMMANFATTANDE INGRESS
”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på
demokratins ideal och alla människors lika värde.
Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är
den demokratiska socialismens mål.”
Så inleds socialdemokratins partiprogram, som antogs
av partikongressen 2001.
Det utgår, som alla tidigare program,
från de klassiska värderingarna frihet, jämlikhet
och solidaritet. Det bygger, som tidigare program på
insikten att möjligheterna att förverkliga dem beror av
hur vi bygger både samhället i stort och det ekonomiska
livet.
Men det innebär också på många punkter en vidareutveckling
och förnyelse av de tidigare programmen.
En viktig sådan punkt är den vidgade jämlikhetsanalysen,
som innefattar både klass, kön och etnicitet. En annan
punkt är den tydliga skiljelinjen ? mellan kapitalism och
marknadsekonomi, men där marknaden hela tiden
underordnas demokratin och demokratins spelregler.

”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning,    Samhällsmål
utan klasskillnader, könssegregation och etniska klyftor,
ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett
samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har
samma rätt och samma värde, där alla barn kan växa
till fria och självständiga vuxna, där alla kan styra sina
liv och sin vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar som gagnar det gemensamma
bästa.”

SLUT SAMMANFATTNING

Partiprogram för Socialdemokraterna
antaget vid partikongressen 2oo1
partiprogram antaget vid den 34 e ordinarie partikongressen
västeråskongressen 5-11 november 2oo1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN 1

I. VÄRLDEN AV IDAG 2

EN NY PRODUKTIONSORDNING 3


KAPITALETS MAKT 4


NYA KLASSMÖNSTER 6

II. IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS 8

A. VÅRA VÄRDERINGAR 8


B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA 9


C. ARBETARRÖRELSENS UTVECKLING 12


D. SOCIALDEMOKRATISK SAMHÄLLSSYN I DAG 16

 

1
DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN

Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.
Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.
Denna människors frihet förutsätter
jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla
människor trots olika förutsättningar ges
samma möjlighet att forma sitt eget liv och
påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet
förutsätter rätten att välja och utvecklas
olika, utan att olikheterna leder till underordning
och klyftor i makt och inflytande
över vardag och samhälle.
Frihet och jämlikhet handlar både om
individuella rättigheter och kollektiva
lösningar för att skapa det gemensamma
bästa, som utgör grunden för den enskildes
liv och möjligheter.      Människan är
en social varelse som utvecklas och växer
i samspel med andra, och mycket av det
som är viktigt för den enskildes välfärd
kan bara skapas i gemenskap med andra.
Detta gemensamma bästa förutsätter
solidaritet. Solidaritet är den sammanhållning
som kommer ur insikten att vi alla är
ömsesidigt beroende av varandra, och att
det samhälle är bäst, som byggs i samverkan
i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla
måste ha samma rätt och möjlighet att
påverka lösningarna, alla måste ha samma
skyldighet att ta ansvar för dem. Solidaritet
utesluter inte strävan till individuell
utveckling och framgång, men väl den
egoism som gör det tillåtet att utnyttja
andra för egna fördelar.
All makt i samhället måste utgå från
de människor som tillsammans bildar
samhället. Ekonomiska intressen har
aldrig rätt att sätta gränser för demokratin;
demokratin har alltid rätten att ange villkoren
för ekonomin och sätta gränserna
för marknaden.
Demokrati måste utövas på många
vägar och flera plan. Socialdemokratin
strävar efter en samhällelig ordning, där
människor som medborgare och individer
kan påverka både utvecklingen i stort och
samhällsarbetet i vardagen.Vi strävar efter
en ekonomisk ordning där varje människa
som medborgare, löntagare och konsument
kan påverka produktionens inriktning och
fördelning, arbetslivets organisation och
arbetslivets villkor.

Socialdemokratin vill låta dessa demokratins
ideal prägla hela samhället och
människors inbördes förhållande.
Vårtmål är ett samhälle utan över- och underordning,
utan klasskillnader, könssegregation
eller etniska klyftor, ett samhälle utan
fördomar och diskriminering, ett samhälle
där alla behövs och alla får plats, där alla
har samma rätt och samma värde, där alla
barn kan växa till fria och självständiga
vuxna, där alla kan styra sitt liv och sin
vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar, som
gagnar det gemensamma bästa.
Denna den demokratiska socialismens
idéer har tagits i arv från tidigare generationer,
de har omformats av gjorda
erfarenheter och de utgör drivkraften
i dagens och morgondagens politiska
strävanden. Sina djupaste rötter har
socialdemokratin i övertygelsen om alla
människors lika värde och varje
människas okränkbarhet.

I . VÄRLDEN AV IDAG
Dagens värld erbjuder unika möjligheter
till ett tryggare och rikare liv för alla, så
stora är de resurser som skapas av den
moderna produktionstekniken.

Men möjligheterna
är alltjämt mycket ojämnt fördelade.
Dagens värld präglas därför också
av djupa klyftor i både välfärd och makt,
mellan människor och mellan länder.
Utvecklingen kännetecknas av paradoxer:
– Många fattiga länder har tagit steget
från underutveckling till utveckling, och
en ökande andel av jordens befolkning får
del av den stigande tillväxten. Men klyftorna
mellan rika och fattiga länder är
alltjämt mycket stora, och den ojämna
spridningen både av modern produktionsteknik
och modern medicinsk kunskap
hotar att skärpa redan existerande
orättvisor.
Också inom den rika delen av
världen vidgas klyftorna och nya öar av
fattigdom och utanförskap växer fram.
Fler människor än någonsin förr kan
förverkliga egna livsval, men samtidigt
växer vanmakt och desperation hos de
många som ställs utanför både arbetsmarknaden
och samhällsgemenskapen.
– Demokratins utbredning är större än
någon gång i historien, och i många ännu
kvarlevande diktaturer är demokratiska
krafter i tydlig rörelse.
Men demokratin
har samtidigt att kämpa mot starka
kapitalintressen, som hotar demokratins
handlingskraft, och mot nationalistiska
rörelser, fundamentalistiska åskådningar
och etniska fördomar, som alla verkar i
förtryckande och brutaliserande riktning.
Demokratin har också att ta itu med egna
inre problem, när många väljare känner
att de egna möjligheterna till påverkan är
för små.
– Folkomflyttningen i världen har ökat.
Immigrationen har i många avseenden
berikat de mottagande länderna, men
oförmågan att hantera den nya etniska
och kulturella mångfalden har skapat
överhängande hot om segregation och
marginalisering.                                                Detta har tillsammans
med utslagningen från arbetsmarknaden
av lågutbildade grupper i den infödda
befolkningen bildat grogrund för högerpopulistiska
rörelser med nationalistiska
och rasistiska drag.
– Nedrustningsarbetet har gjort viktiga
framsteg. Det kalla krigets slut har kraftigt
minskat riskerna för militära konflikter
mellan stater. I stället ökar de väpnade
konflikterna inom stater eller tidigare
statsbildningar och kan hota säkerhet
och stabilitet inom stora regioner.
Blodiga inbördeskrig har kostat hundratusentals
människoliv, miljoner har
drivits på flykt och den ekonomiska
och sociala strukturen i de drabbade
länderna har slagits sönder på ett sätt som
får återverkningar långt in i framtiden.
– En klok hushållning med jordens
resurser är förutsättningen för mänsklighetens
framtid, och miljöfrågorna får
allt större vikt i både nationell och internationell
politik.
Men jordens ekosystem
pressas alltjämt för hårt av den resurskrävande
produktionsteknik och de lika
resurskrävande konsumtionsmönster som
utvecklats i den industrialiserade världen.
Den miljövänliga teknik som finns sprids
för långsamt. Både ekonomiska och sociala
strukturer försvårar den nödvändiga
omställningen till ekologisk uthållighet.
I dessa paradoxer syns ett tydligt mönster
av kamp mellan demokratins makt
och kapitalets, mellan folkliga intressen
och kapitalintressen. Dessa motsättningar
är klassiska. De nya produktionsvillkor,
som skapas av den moderna informationstekniken,
har i sitt inledande skede
skärpt motsättningarna och skapat
nya utmaningar för de demokratiska
krafterna.

Men detta innehåller likväl inte hela
sanningen. Det är inte bara exploaterande
kapitalintressen som orsakar klyftorna
mellan rika och fattiga länder, utan också
egenintressen hos de rika länderna. Det är
inte bara kortsiktiga vinstintressen som
ligger bakom dagens miljöproblem utan
också resursslukande livsmönster, som
skulle kunna ändras av konsumenternas
egna val. Det är inte bara ekonomisk
övermakt, som håller nere människor
i fattigdom och socialt underläge, utan
också kvinnoförtryck och ojämlikheter
mellan könen.
Att ta tillvara de möjligheter till ökad
rättvisa, ökad välfärd och en stärkt och
vidgad demokrati som dagens utveckling
trots sina problem rymmer, kräver uppmärksamhet
på alla de olika faktorer, som
orsakar klyftor i makt, frihet och välfärd.

EN NY PRODUKTIONSORDNING
Ekonomi och arbetsmarknad påverkar
hela samhället. Denna insikt har alltid
präglat socialdemokratisk samhällsanalys.
När den moderna maskintekniken och
det industriella produktionssättet bröt
igenom förändrade det inte bara sättet att
arbeta. Det förändrade hela samhället.
Det påverkade människors sätt att uppfatta
sig själva och världen, det påverkade
vardagslivets villkor och till slut hela samhällsorganisationen:
kungamakt och
fåtalsvälde fick vika för den folkvalda
demokratin.
På samma sätt förändras hela samhället
i dag, när den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen ändrar villkoren för produktion,
arbetsliv och handel.
Industrin svarar alltjämt för en stor del
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar.
De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorgani
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.
Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla,
av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen
och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader.
Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet

Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka:
Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.
De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav.
Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.
Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.
Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.

5
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar. De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorganisation.
Kunskapskraven ökar inom stora
delar av arbetslivet.
Storföretagen internationaliseras,
samtidigt som småföretagsamheten
växer.
Allt detta innebär nya villkor
för arbetet och därmed för samhället.
Den moderna informationstekniken
minskar betydelsen av geografiska avstånd
och nationella gränser. Den öppnar nya
möjligheter för handel och ekonomisk
samordning.
Pengar rör sig snabbt över
världen, och produktion inom företag i
olika delar av landet eller i olika länder kan
enkelt samordnas.
Nya effektiva kanaler
öppnas för både kunskapsutbyte och ekonomiska
transaktioner.

Helt nya typer av
företag och yrken växer fram, samtidigt
som arbetsformerna i gamla etablerade
branscher och yrken förändras.
Förändringar i ekonomi, teknik och
arbetsliv skapar nya sociala mönster och
nya krav på politiken.
Nya möjligheter att
hävda jämlikhet och rättvisa öppnar sig,
men också nya orättvisor och nya sociala
problem.
Internationaliseringen av ekonomin
nödvändiggör en internationalisering
också av politiken och av det fackliga arbetet.
Det kräver nya politiska och fackliga
instrument och innebär nya utmaningar
för demokratin.
Men också andra faktorer än de tekniska
och ekonomiska förändringarna påverkar
samhället och förändrar kraven på
politiken.
Välfärdssamhället och den sociala
tryggheten har gett människor en ökad
självständighet och ökade möjligheter att
råda över det egna livet. Den ökade jämställdheten
mellan könen har breddat de
enskilda individernas valmöjligheter och
förändrat människors sätt att se på sig själva
och varandra.
Allt detta samverkar till
att bryta gamla auktoritära mönster och
driver fram krav på nya, mer jämbördiga
relationer inom både familjeliv, yrkesliv
och samhällsliv.

KAPITALETS MAKT
Den privatkapitalistiska produktionsordningen
innebär att vinsten överordnas alla
andra intressen, oavsett hur den åstadkoms
och vilka kostnader den innebär för samhälle,
människor och miljö.
Politiska och
fackliga krafter har länge varit motvikter
mot detta ensidiga vinstintresse, men i det
pågående förändringsskedet har dessa
krafter minskat i styrka.
Kapitalintressena
har blivit mindre beroende av den nationella
bas, som både politisk och facklig
verksamhet bygger på. Att finansintressena
delvis frikopplats från den faktiska produktionen
frigör dem därtill också från de
motvikter, som är kopplade till arbete och
tillverkning.
Denna stärkta maktposition gör kapitalismens
inneboende oförmåga att hushålla
med resurser lika tydlig som dess förmåga
att skapa djupa sociala och ekonomiska
orättvisor.
Kortsiktigt spekulativa finansrörelser
bidrar till instabilitet i den internationella
ekonomin och har i flera fall allvarligt
förvärrat ekonomiska problem i
enskilda länder.Koncentration av storföretag
till allt större, världsomspännande
koncerner skapar stora ekonomiska maktcentra
utanför demokratisk kontroll.
I fattiga
länder utnyttjas arbetskraft till låga
löner och hänsynslöst hårda anställningsvillkor.
Fackliga organisationssträvanden
motarbetas, ofta med brutala metoder. I
rika länder ställs icke-lönsamma grupper
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.

Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla, av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader. Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet
över samhällsutvecklingen.
Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka: Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav. Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.

Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.
Framför allt stärktes de grupper, som kontrollerade
det nya industriella kapitalet och
dess avkastning.Men de möjligheter till
ett bättre liv för alla arbetande människor,
som industrisamhället gav utrymme för,
skapade ett kraftigt tryck mot en rättvisare
fördelning av både inflytande och välfärd.
När den framväxande arbetarrörelsen
organiserade detta i politisk och facklig
kamp,blev det en kraft som vida översteg
vad det härskande fåtalet kunde hålla emot.
På samma sätt skapar dagens nya teknik
stora ökade möjligheter till både ökad
välfärd och ökad demokrati. Liksom vid
industrisamhällets genombrott har dessa
i ett inledande skede främst utnyttjats av
dem som har kontroll över kapitalströmmarna,
på ett sätt som ökat klyftor och
orättvisor.
Men kraften i de möjligheter
den nya produktionsordningen skapar är
nu som då för stark för fåtalsintressena att
i längden stå emot.Nu likaväl som då
kommer de krafter att visa sig starkast,
som har folkflertalets intressen bakom
sig. Ingen social eller ekonomisk organisation
kan i längden överleva på tvärs mot
dessa intressen.
Dagens förskjutning av makt till
kapitalintressena är inte en ofrånkomlig
och därmed oföränderlig följd av globaliseringen.
Den kan brytas av medvetet
politiskt och fackligt arbete.Nya stora
möjligheter öppnar sig för att utjämna
klyftor och sprida demokrati och välfärd,
men det krävs politisk vilja och politisk
kraft att ta tillvara dessa den nya utvecklingens
möjligheter.
Den svenska socialdemokratin vill vara
en del av denna politiska kraft, som gör
globaliseringen till ett verktyg för demokrati,
välfärd och social rättvisa.

NYA KLASSMÖNSTER
Begreppet ”klass” beskriver de systematiska
skillnader i människors livsvillkor, som
skapas av produktionslivet och som påverkar
människors hela liv.
Skillnaderna
handlar både om ekonomiskt utrymme,
om makt över det egna livet och det egna
arbetet, och om möjlighet att påverka det
samhälle man lever i.
Demokratin och välfärdssamhället har
minskat klassklyftorna. Men alltjämt finns
stora skillnader, skapade av produktionslivets
villkor, mellan olika människor.

Denekonomiska krisen under 199o-talet medförde
att klassklyftorna åter började öka.
Ojämlikheterna präglar alla delar av livet:
löne- och arbetsvillkor, hälsotillstånd, barnens
utbildning, boendemiljö och tillgång
till kultur och fritidsupplevelser.Nu som
tidigare innebär klassklyftorna begränsningar
i människors möjligheter att fritt
växa och utvecklas, och att delta i samhällslivet
på lika villkor med andra.
Den avgörande skillnaden går mellan
dem som disponerar stora kapitaltillgångar
och dem som enbart disponerar sin arbetskraft.
Denna skiljelinje mellan arbete och
kapital är klassanalysens traditionella bas.
Men den nya produktionsordningen förändrar
såväl faktorn arbete som faktorn
kapital, och det påverkar klassmönstrens
karaktär. Förändringen är dubbelriktad:
i vissa avseenden skärps motsättningarna
mellan kapital och arbete, i andra avseenden
blir gränsen mer flytande och mänskligt
kapital jämspelt med finansiellt.
En central förändring är att kopplingen
mellan ägande och direkt ansvar för produktion
och företag tydligt försvagats.
Ägandet av kapital har anonymiserats och
institutionaliserats: investmentbolag, aktiefonder,
pensionsfonder och andra institutioner,
som förvaltar kapital för andras
räkning, svarar för en allt större andel av
kapitalbildning och kapitalförvaltning.
Det ökade institutionella ägandet har
skärpt kraven på kortsiktig avkastning.

Påsamma gång har kapitalets internationella
rörlighet drivit upp vinstkraven och gjort
att kapitalets andel av produktionsresultatet
ökat.
På flera sätt har det påverkat
produktionen, med hårdare tempo, tätare
varsel om uppsägningar och en ökad
användning av tillfälliga anställningar.
Här har ägandets förändringar skärpt
motsättningen mellan kapital och arbete.
Mycket av det institutionella kapitalet
finns i pensionsfonder och försäkringsbolag,
som byggts upp för löntagarnas
pengar. Det betyder att nya möjligheter
öppnas för löntagarna att gemensamt
påverka hur kapitalet används. I förlängningen
ligger att gränsen mellan kapital
och arbete kan luckras upp.
Kunskap och kompetens ökar i betydelse
inom produktionslivet. Företagens
framgångar blir allt mer beroende av de
anställdas yrkeskunnande. Det handlar om
ökade behov både av högskoleutbildning
och yrkestekniskt kunnande.
Det handlar
också om ökade krav på sociala kompetenser
som förmåga att samarbeta och att
självständigt arbeta med olika arbetsuppgifter.
Detta innebär med ett klassiskt
socialistiskt synsätt att de arbetande kan
återfå kontrollen över det egna arbetet
och därmed stärka sin position i det ekonomiska
livet. Maktrelationen mellan
arbete och kapital förändras och arbetets
position förstärks.
Men utvecklingen är delad, för samtidigt
växer starkt proletariserade grupper
fram med svag anknytning till arbetsmarknaden
och starkt utanförskap i samhället.
För dem gäller att motsättningen till kapitalet
har skärpts.
Avståndet mellan de marginaliserade
grupperna på arbetsmarknaden och de
mest privilegierade är stort och växande.
Mellan dem finns breda och likaså växande
skikt av grupper med säker position
i ekonomi och arbetsliv.Delar av dessa
grupper besitter både det kunskapskapital
som i dag är betydelsefullt och är delaktiga
i ägandet av finansiellt kapital.
Denna utveckling kan beskrivas som
en klassmässig tredelning. Den kan innebära
risk för det som kallas tvåtredjedelssamhället,
det vill säga att den kapitalägande
klassen och de gynnade mellanskikten
bildar allians mot dem som har
svag position på arbetsmarknaden eller
helt står utanför.
Samtidigt innebär
utvecklingen också möjlighet för nya
strategiska allianser mot de rena kapitalintressena,
likaväl som möjligheter att
kapitalanvändningen.

I I . IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS

Socialdemokratin vill möta dagens utmaningar,
nationellt och internationellt,
med utgångspunkt i våra värderingar om
frihet, jämlikhet och solidaritet, i vad våra
egna politiska erfarenheter lärt oss och
i vår tillit till styrkan och bärkraften i det
demokratiska samhället.
A. VÅRA VÄRDERINGAR
FRIHET
Frihet betyder såväl frihet från
yttre tvång och förtryck, från hunger,
okunnighet och fruktan
som frihet till delaktighet
och medbestämmande,
till egen
utveckling, trygg gemenskap och möjlighet
att styra sitt liv och välja sin framtid.
De medborgerliga fri-och rättigheterna,
allmän och lika rösträtt, tanke- och trosfrihet,
yttrandefrihet och organisationsfrihet
är nödvändiga, grundläggande förutsättningar
för friheten, men de är inte ensamt
tillräckliga.
Ekonomiska och sociala skillnader
skapar olika förutsättningar för
medborgarna att bruka dessa friheter och
för människors faktiska möjligheter att
råda över det egna livet.
Verklig frihet till
delaktighet och utveckling förutsätter
att människor frigörs ur ekonomiskt,
socialt eller kulturellt underläge, och från
beroendet av enskilda ekonomiska maktgrupper
utanför demokratins kontroll.
Frihet handlar därför både om individuella
fri- och rättigheter och om sådana
samhälleliga strukturer, som ger individen
faktiska möjligheter att växa och utvecklas
och delta i samhällsarbetet på lika villkor
med alla andra.

JÄMLIKHET
Jämlikhet är uttrycket för idén
om allas lika värde, värdighet och rätt.
Jämlikhet handlar om allas lika rätt att
råda över det egna livet och påverka samhället
de lever i.
Jämlikhet innebär däremot inte att alla
ska vara och leva likadant.Tvärtom är
kravet på jämlikhet ett krav på mångfald:
Människor ska fritt kunna göra sina egna
olika val och utveckla sin egen identitet
utan att begränsas av föreställningar om
hur man bör vara och utan att riskera att
hamna i socialt underläge genom sina val.
Jämlikhet förutsätter olikhet, men är
oförenlig med klyftor.
Jämlikhet är frihetens förutsättning.
I ett ojämlikt samhälle är de som drabbas
av ojämlikheten ofrånkomligen mindre
fria än andra att styra sina liv. Jämlikhet
förutsätter en rättvis fördelning av de
resurser, som har betydelse för denna
människors frihet: ekonomisk styrka,
utbildning, tillgång till kultur.
Liksom
frihet förutsätter jämlikhet sociala strukturer
och ekonomiska villkor, som ger
alla lika rätt och lika förutsättningar till
utveckling och delaktighet.
SOLIDARITET Människan är en social
varelse, och som samhällsvarelser är vi alla
beroende av varandra. Det är i samspelet
med andra som människor utvecklas som
individer, känslomässigt och intellektuellt.
Det är i samverkan med andra som människor
bygger det samhälle, som formar
villkoren för den enskildes liv. Detta ömsesidiga
beroende nödvändiggör en ömsesidig hänsyn
och respekt, och detta är solidaritetens
kärna.
För dem som kämpar ur underläge är
solidariteten ett stöd i kampen för rättvisa.
För alla, oavsett egen styrka, är solidariteten
förutsättningen för trygghet och
gemenskap i det omgivande samhället.
Trygghet och gemenskap kan endast födas
ur tillit, aldrig ur strid och konkurrens.
Denna solidaritet kräver att alla efter
sin förmåga gör sin insats och tar sitt
ansvar för samhälls- och arbetsliv. Den
kräver samtidigt att vi som medborgare
ger varandra rätten till tryggad försörjning
vid sjukdom, arbetsskada, ålderdom
och arbetslöshet, till utbildning, vård och
omsorg, till delaktighet i kulturen och till
respekt för vars och ens värde som individ
och samhällsmedborgare.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
utgör
tillsammans grundvalen för det demokratiska
samhället. På samma gång är det
endast det demokratiska samhället, som
kan förverkliga friheten, jämlikheten och
solidariteten. Demokratin är själva grunden
för socialdemokratins samhällssyn,
och dess ideal måste prägla samhällslivet
i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt,
socialt och kulturellt.
B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA
Arbetarrörelsen växte naturligen ur människors
egna hårdhänta upplevelser av
fattigdom, förödmjukelser och orättvisor.
De demokratiska och socialistiska idéerna
gav dessa upplevelser politisk struktur
och skapade den organisering, som gav
dem dess samhälleliga genomslag.
De socialdemokratiska idéerna har flera
rötter. De grundläggande värderingarna,
frihet, jämlikhet och broderskap, kommer
från upplysningstidens radikala debatt.
De levde vidare i 18oo-talets samhällskritik,
där både liberala och socialistiska
tänkare sökte formulera alternativ till den
rådande samhällsordningen med dess
många orättvisor.
I Sverige hämtade den
framväxande arbetarrörelsen näring också
ur de traditioner av lokalt folkligt självstyre,
som förts vidare in i tidiga folkrörelser
som nykterhets- och frikyrkorörelserna.
Dessa idéer som uttrycker en
gemenskapsbetonad syn på samhället,
byggd på medborgarskap och demokratisk
samverkan har spelat en stor roll för socialdemokratisk
politik, som alltid betonat
det demokratiska deltagandet.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
är värdeord
som ytterst handlar om den enskilda
människans liv.
Men möjligheterna till frihet,
jämlikhet och solidaritet skapas
i stor utsträckning av villkoren i det omgivande
samhället. En politik för frihet,
jämlikhet och solidaritet handlar därför
om att skapa strukturer i samhälle och
arbetsliv som gör det möjligt för alla samhällets
invånare att leva fria, jämlika och
solidariska.
Det enskilda och det kollektiva
betingar varandra: målet är alltid den
enskilda människans välfärd och fria
utveckling, men detta mål kan bara nås
genom gemensamma åtaganden för att
forma ett samhälle, där alla har dessa
rättigheter.
Därför blev demokratin, och med det
politiken, arbetarrörelsens både mål och
medel. I kampen för den politiska demokratin
stod liberaler och socialdemokrater
på samma sida. Men arbetarrörelsens
sociala dagordning skilde sig från liberalernas.
För arbetarrörelsen handlade det
om mer än om att ge enskilda arbetare
möjlighet att arbeta sig upp ur fattigdom
och förslitande villkor till något annat och
bättre. Det handlade om att förändra hela
samhället så att alla arbetare skulle slippa
fattigdom och utslitning, respekteras för
de arbetsinsatser de gjorde och få sin rättmätiga
andel av produktionsresultatet.
Det handlade om att ändra de förutsättningar
samhället bjöd sina invånare.
Målet var att avskaffa klassklyftorna.
Detta kunde bara ske på demokratins
och det vidgade folkstyrets väg.
Arbetarrörelsens ideologi är också ett
sätt att analysera samhällets utveckling.
Grundläggande är den materialistiska historiesynen,
det vill säga insikten att sådana
faktorer som teknik, kapitalbildning och
arbetsorganisation – produktivkrafterna –
har avgörande betydelse för samhället och
människors sociala villkor.
Den materialistiska historiesynen, sambandet
mellan ekonomi och samhälle,
är den ena huvudpunkten hos Karl Marx,
som tillsammans med Friedrich Engels
formulerade förklaringsmodellen till
varför orättvisorna i samhället uppstod
och bevarades.
Den andra huvudpunkten
är klasskampsteorin. Den säger att
samhällsutvecklingen
drivs framåt av kampen
om produktionsmedlen, alltså makten över
produktionen och dess fördelning.
Kampen mellan arbete och kapital är
enligt denna teori slutfasen i den historiska
processen.
Kapitalismen frigör väldiga
produktivkrafter men dess hänsynslösa
vinstbegär leder till ständiga kriser, som
till slut skapar en revolutionär situation
där arbetarklassen tar makten. Arbetarklassen
är i denna fas den enda klassen
bredvid kapitalägarna, eftersom medelklassen
enligt teorin kommer att proletariseras
och nedsjunka i arbetarklassen. Efter
revolutionen upphör klasskampen, eftersom
produktionsmedlen ägs gemensamt
och produktionsresultatet räcker åt alla.
Den marx-engelska utvecklingsmodellen
var en vetenskaplig teori. Som alla
vetenskapliga teorier bestäms dess hållbarhet
av prövningen mot verkligheten.
Det historiematerialistiska synsättet har
visat sig ge viktiga bidrag till förståelsen av
samhällens utveckling och påverkat både
samhällsdebatt och samhällsvetenskap.
Andra delar av teoribygget har däremot
visat sig vara otillräckliga eller felaktiga förklaringar
och försvunnit ur debatten.Teorin
om att den historiska utvecklingen följer
givna lagar saknar helt stöd i modern vetenskap.
Socialdemokratin lämnade tidigt
denna ödestro; framtiden är inte ödesbunden,
den bestäms av människorna själva.
Marx och Engels var båda aktiva i 18ootalets
politiska debatt, men deras teori om
historiens utveckling var inte ett politiskt
handlingsprogram.Teorin utsade att en
förändring skulle ske,men inte hur. Inte
heller beskrev den hur det nya, klasslösa
samhället skulle se ut.Teorin var snarare
icke-politisk, eftersom den såg samhällsomvandlingen
som beroende av en viss
teknisk och ekonomisk utvecklingsnivå.
För arbetarrörelsen, som levde mitt
i den påträngande nöden och de påtagliga
orättvisorna var det naturligtvis
omöjligt att bara invänta historiens gång.
De många fattiga, hårt arbetande människorna
krävde åtgärder i nuet, inte i enavlägsen
framtid.
Inom och mellan 18ootalets
socialistiska grupperingar uppstod
därför en intensiv debatt om hur man
skulle kunna påverka det förlopp som
Marx teorier pekade ut.

En linje, den revolutionära, utgick från
idén om historiens slut med kapitalismens
fall. Enligt denna linje behövde man inte
invänta kapitalismens slutliga kris. En
grupp medvetna revolutionärer kunde
påskynda förloppet och genom ett maktövertagande
med våld föra in utvecklingen
på den väg historien bestämt. Dessa idéer
utvecklades i en kommunistisk och en
anarkistisk riktning, som båda avvisade
den demokratiska vägen för samhällsomdaning.
Därmed avvisade de i praktiken
också idén om människors lika värde,
eftersom de inte gav alla lika rätt att vara
med och forma framtiden.
Den sovjetiska kommunismens utveckling
i starkt förtryckande riktning förklaras
både av detta avvisande av den demokratiska
vägen och av den underliggande uppfattningen
att politik handlar om att genomföra
vad historien redan pekat ut som ofrånkomligt.
Om utvecklingen är av historien given
och den egna gruppen bäst förstår detta, är
det ju inte nödvändigt att respektera andra
åsikter eller ens att ha en majoritet av väljarna
bakom sig. Med detta synsätt är det tvärtom
i medborgarnas eget intresse nödvändigt
att slå ned opposition,som skulle riskera att
föra utvecklingen bort från den rätta linjen.
Åskådningar som ser en viss utveckling
som objektivt given, av historien eller religionen
eller något annat, brukar kallas
fundamentalistiska.
Fundamentalistiska
åskådningar är oförenliga med demokrati,
eftersom det avgörande inte är väljarnas
godkännande utan att följa den utstakade
linjen. Oavsett intentionerna hos den elit
som gör sig till den enda vägens sanna
uttolkare blir slutresultatet diktatur.
Utvecklingen inom de kommunistiska
planekonomierna kan därför inte skyllas
enbart på fel ledare eller fel organisation;
den följer just ur det fundamentalistiska
i kommunismen.
Den andra linjen, den reformistiska,
byggde och bygger däremot på just det
demokratiska deltagandet och på reformer
som hade stöd av befolkningens majoritet.
Att förändra samhället innebar inte för
reformisterna att förverkliga en bestämd
yttre organisation utan att steg för steg öka
människors demokratiska delaktighet i
samhälls- och arbetsliv.
Förändringsarbetet
utgick från krav och behov hos samhällets
medborgare, sådana de formulerades i
ständigt pågående samtal och diskussioner,
där de egna teorierna ständigt prövades
och omprövades mot verkligheten.
Den svenska arbetarrörelsen formerades
efter två linjer, den fackliga och den politiska,
där samverkan var och är självklar
men en uppdelning av arbetsuppgifterna
praktiskt motiverad.

Det fackliga arbetet
inriktades, då som nu, på arbetslivet för att
där stärka de arbetandes rättigheter.
Det politiska arbetet handlade då om att erövra
de medborgerliga rättigheter som skulle ge
arbetarna möjlighet att påverka samhället
de levde i.
Nu handlar det om att bevara
och vidareutveckla denna medborgarrätt
och den demokratiska handlingskraft, som
växt fram under det senaste seklet.

C. ARBETARRÖRELSENS
UTVECKLING

DEN POLITISKA DEMOKRATIN Arbetarrörelsens
första decennier dominerades
av kampen för den allmänna rösträtten,rätten
att organisera sig fackligt och rätten till
fri opinionsbildning.I nära samverkan med
liberalismen men i hård strid mot konservatismen
och de stora kapitalintressena genomfördes
den politiska demokratin under
19oo-talets första decennier.Samtidigt erkändes
rätten att organisera sig fackligt.
Den politiska demokratin gav möjligheter
att hävda de arbetandes intressen
på ett sätt som de klassiska teorierna inte
kunnat förutse. Den påverkade både den
sociala och ekonomiska strukturen i en
annan riktning än teorierna utsagt. Den
privata äganderätten kvarstod, men den
privatkapitalistiska produktionsordningen,
där vinstintresset var överordnat alla
andra intressen, förändrades på avgörande
punkter.När andra intressen i produktionen
stärktes gentemot kapitalet, förändrades
både arbetslivets organisation och
produktionsresultatets fördelning, och
makt flyttades från ägarna till medborgare,
löntagare och konsumenter.
Denna förändring utgick ur lagstiftning
och ekonomisk politik likaväl som ur
styrkan i det fackliga arbetet. Den utgick
ur kommunalpolitiken med dess lokala
förankring. Den utgick ur hela det samhällsengagemang,
som bars upp av partioch
folkrörelsearbete och som gav innehåll
till de nya demokratiska formerna.
Detta ledde i sin tur till en omprövning
av teorierna. Att överta ägandet av prduktionsmedel
blev inte längre det avgörande.
Avgörande blev det demokratiska bestämmandet
över ekonomin. Det demokratiska
perspektivet med dess betoning av delaktighet,
samverkan och mångfald ställdes
i förgrunden. Denna politik hade flera
stödpunkter: samhälleliga regler för företagandet,
ekonomisk politik, kollektivavtal
på arbetsmarknaden,arbetsrättslagstiftning
och konsumentlagstiftning,en framväxande
konsumentkooperation och en stark
offentlig sektor baserad på samhälleligt
ägande, där människors behov, inte deras
inkomster, var den styrande fördelningsprincipen.
De egna erfarenheterna visade demokratins
möjligheter för att öka frihet,
trygghet och rättvisa i samhället. Erfarenheterna
i andra länder visade, att helt förstatligade
ekonomier ledde till det rakt
motsatta: ofrihet, otrygghet och orättvisor.
Dessa olika erfarenheter fördjupade perspektivet
på ekonomins demokratisering
och byggde ytterligare under insikten att
det demokratiska bestämmandet, inte
äganderätten, är den avgörande frågan.
Ekonomisk demokrati kan lika litet som
politisk bygga på lösningar som samlar
det mesta av makten hos några få centrala
instanser. Ekonomisk demokrati måste
handla lika mycket om de arbetandes och
konsumenternas inflytande som om medborgarnas
rätt och möjlighet att bestämma
de samhälleliga villkoren för produktionen

VÄLFÄRDSPOLITIKEN Under andra hälften
av 19oo-talet byggdes de sociala trygghetssystemen
upp och gav alla medborgare
ekonomisk trygghet vid sjukdom, arbetslöshet
och ålderdom. Skolan byggdes ut
för att ge alla barn möjlighet till utbildning, oberoende av föräldrarnas inkomster.
Sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg
blev rättigheter för alla.
Välfärdsreformerna ökade människors
rörelsefrihet.Tillsammans med kollektivavtal
och arbetsrättslagstiftning stärkte
reformerna de arbetandes makt över det
egna livet genom att befria dem från
tvånget att acceptera orimliga löne- och
anställningsvillkor för att klara sin försörjning.
Också välfärdspolitiken bidrog
till att förändra den privatkapitalistiska
produktionsordningen. Det är därför inte
förvånande att många av reformerna måste
drivas igenom under hårt motstånd från
mer privilegierade grupper.
Under 19oo-talets sista decennier med
dess uppsving för konservativa och nyliberala
strömningar utsattes välfärdsreformerna
för nya angrepp.Kritiken hävdade
att välfärdssystemen tog ifrån människor
deras eget ansvar och urholkade deras initiativförmåga,
och att kostnaderna försvagade
samhällsekonomin. Denna kritik är
maktpolitisk och ideologisk, och saknar
stöd i verkligheten. Det är kapitalistisk
mytbildning, att människors handlingsförmåga
ökar om de försätts i underläge,
och att samhällsekonomin stärks, om dess
viktigaste resurs, människorna, slits ut och
försvagas.
EN VIDGAD JÄMLIKHETSSYN Från 197o-talet
växte miljöpolitiken och jämställdhetsfrågorna
fram som allt viktigare delar av
socialdemokratisk politik.Miljödebatten
ansluter till de klassiska socialdemokratiska
kraven på en icke-exploaterande
ekonomi. Jämställdhetspolitiken växer
självklart ur socialdemokratins övergripande
jämlikhetsideologi. Med båda
debatterna vidgar också samhällsanalysen.

Skattesystemet ska bidra till ett väl
fungerande näringsliv och till en rättvis

Partiprogram för Socialdemokraterna
Antaget vid partikongressen 2001

SAMMANFATTANDE INGRESS
”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på
demokratins ideal och alla människors lika värde.
Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är
den demokratiska socialismens mål.”
Så inleds socialdemokratins partiprogram, som antogs
av partikongressen 2001.
Det utgår, som alla tidigare program,
från de klassiska värderingarna frihet, jämlikhet
och solidaritet. Det bygger, som tidigare program på
insikten att möjligheterna att förverkliga dem beror av
hur vi bygger både samhället i stort och det ekonomiska
livet.
Men det innebär också på många punkter en vidareutveckling
och förnyelse av de tidigare programmen.
En viktig sådan punkt är den vidgade jämlikhetsanalysen,
som innefattar både klass, kön och etnicitet. En annan
punkt är den tydliga skiljelinjen ? mellan kapitalism och
marknadsekonomi, men där marknaden hela tiden
underordnas demokratin och demokratins spelregler.

”Vårt mål är ett samhälle utan över- och underordning,    Samhällsmål
utan klasskillnader, könssegregation och etniska klyftor,
ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett
samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har
samma rätt och samma värde, där alla barn kan växa
till fria och självständiga vuxna, där alla kan styra sina
liv och sin vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar som gagnar det gemensamma
bästa.”

SLUT SAMMANFATTNING

Partiprogram för Socialdemokraterna
antaget vid partikongressen 2oo1
partiprogram antaget vid den 34 e ordinarie partikongressen
västeråskongressen 5-11 november 2oo1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN 1

I. VÄRLDEN AV IDAG 2

EN NY PRODUKTIONSORDNING 3


KAPITALETS MAKT 4


NYA KLASSMÖNSTER 6

II. IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS 8

A. VÅRA VÄRDERINGAR 8


B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA 9


C. ARBETARRÖRELSENS UTVECKLING 12


D. SOCIALDEMOKRATISK SAMHÄLLSSYN I DAG 16

 

1
DEN DEMOKRATISKA SOCIALISMEN

Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.
Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.
Denna människors frihet förutsätter
jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla
människor trots olika förutsättningar ges
samma möjlighet att forma sitt eget liv och
påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet
förutsätter rätten att välja och utvecklas
olika, utan att olikheterna leder till underordning
och klyftor i makt och inflytande
över vardag och samhälle.
Frihet och jämlikhet handlar både om
individuella rättigheter och kollektiva
lösningar för att skapa det gemensamma
bästa, som utgör grunden för den enskildes
liv och möjligheter.      Människan är
en social varelse som utvecklas och växer
i samspel med andra, och mycket av det
som är viktigt för den enskildes välfärd
kan bara skapas i gemenskap med andra.
Detta gemensamma bästa förutsätter
solidaritet. Solidaritet är den sammanhållning
som kommer ur insikten att vi alla är
ömsesidigt beroende av varandra, och att
det samhälle är bäst, som byggs i samverkan
i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla
måste ha samma rätt och möjlighet att
påverka lösningarna, alla måste ha samma
skyldighet att ta ansvar för dem. Solidaritet
utesluter inte strävan till individuell
utveckling och framgång, men väl den
egoism som gör det tillåtet att utnyttja
andra för egna fördelar.
All makt i samhället måste utgå från
de människor som tillsammans bildar
samhället. Ekonomiska intressen har
aldrig rätt att sätta gränser för demokratin;
demokratin har alltid rätten att ange villkoren
för ekonomin och sätta gränserna
för marknaden.
Demokrati måste utövas på många
vägar och flera plan. Socialdemokratin
strävar efter en samhällelig ordning, där
människor som medborgare och individer
kan påverka både utvecklingen i stort och
samhällsarbetet i vardagen.Vi strävar efter
en ekonomisk ordning där varje människa
som medborgare, löntagare och konsument
kan påverka produktionens inriktning och
fördelning, arbetslivets organisation och
arbetslivets villkor.

Socialdemokratin vill låta dessa demokratins
ideal prägla hela samhället och
människors inbördes förhållande.
Vårtmål är ett samhälle utan över- och underordning,
utan klasskillnader, könssegregation
eller etniska klyftor, ett samhälle utan
fördomar och diskriminering, ett samhälle
där alla behövs och alla får plats, där alla
har samma rätt och samma värde, där alla
barn kan växa till fria och självständiga
vuxna, där alla kan styra sitt liv och sin
vardag och i jämlik och solidarisk samverkan
söka de samhälleliga lösningar, som
gagnar det gemensamma bästa.
Denna den demokratiska socialismens
idéer har tagits i arv från tidigare generationer,
de har omformats av gjorda
erfarenheter och de utgör drivkraften
i dagens och morgondagens politiska
strävanden. Sina djupaste rötter har
socialdemokratin i övertygelsen om alla
människors lika värde och varje
människas okränkbarhet.

I . VÄRLDEN AV IDAG
Dagens värld erbjuder unika möjligheter
till ett tryggare och rikare liv för alla, så
stora är de resurser som skapas av den
moderna produktionstekniken.

Men möjligheterna
är alltjämt mycket ojämnt fördelade.
Dagens värld präglas därför också
av djupa klyftor i både välfärd och makt,
mellan människor och mellan länder.
Utvecklingen kännetecknas av paradoxer:
– Många fattiga länder har tagit steget
från underutveckling till utveckling, och
en ökande andel av jordens befolkning får
del av den stigande tillväxten. Men klyftorna
mellan rika och fattiga länder är
alltjämt mycket stora, och den ojämna
spridningen både av modern produktionsteknik
och modern medicinsk kunskap
hotar att skärpa redan existerande
orättvisor.
Också inom den rika delen av
världen vidgas klyftorna och nya öar av
fattigdom och utanförskap växer fram.
Fler människor än någonsin förr kan
förverkliga egna livsval, men samtidigt
växer vanmakt och desperation hos de
många som ställs utanför både arbetsmarknaden
och samhällsgemenskapen.
– Demokratins utbredning är större än
någon gång i historien, och i många ännu
kvarlevande diktaturer är demokratiska
krafter i tydlig rörelse.
Men demokratin
har samtidigt att kämpa mot starka
kapitalintressen, som hotar demokratins
handlingskraft, och mot nationalistiska
rörelser, fundamentalistiska åskådningar
och etniska fördomar, som alla verkar i
förtryckande och brutaliserande riktning.
Demokratin har också att ta itu med egna
inre problem, när många väljare känner
att de egna möjligheterna till påverkan är
för små.
– Folkomflyttningen i världen har ökat.
Immigrationen har i många avseenden
berikat de mottagande länderna, men
oförmågan att hantera den nya etniska
och kulturella mångfalden har skapat
överhängande hot om segregation och
marginalisering.                                                Detta har tillsammans
med utslagningen från arbetsmarknaden
av lågutbildade grupper i den infödda
befolkningen bildat grogrund för högerpopulistiska
rörelser med nationalistiska
och rasistiska drag.
– Nedrustningsarbetet har gjort viktiga
framsteg. Det kalla krigets slut har kraftigt
minskat riskerna för militära konflikter
mellan stater. I stället ökar de väpnade
konflikterna inom stater eller tidigare
statsbildningar och kan hota säkerhet
och stabilitet inom stora regioner.
Blodiga inbördeskrig har kostat hundratusentals
människoliv, miljoner har
drivits på flykt och den ekonomiska
och sociala strukturen i de drabbade
länderna har slagits sönder på ett sätt som
får återverkningar långt in i framtiden.
– En klok hushållning med jordens
resurser är förutsättningen för mänsklighetens
framtid, och miljöfrågorna får
allt större vikt i både nationell och internationell
politik.
Men jordens ekosystem
pressas alltjämt för hårt av den resurskrävande
produktionsteknik och de lika
resurskrävande konsumtionsmönster som
utvecklats i den industrialiserade världen.
Den miljövänliga teknik som finns sprids
för långsamt. Både ekonomiska och sociala
strukturer försvårar den nödvändiga
omställningen till ekologisk uthållighet.
I dessa paradoxer syns ett tydligt mönster
av kamp mellan demokratins makt
och kapitalets, mellan folkliga intressen
och kapitalintressen. Dessa motsättningar
är klassiska. De nya produktionsvillkor,
som skapas av den moderna informationstekniken,
har i sitt inledande skede
skärpt motsättningarna och skapat
nya utmaningar för de demokratiska
krafterna.

Men detta innehåller likväl inte hela
sanningen. Det är inte bara exploaterande
kapitalintressen som orsakar klyftorna
mellan rika och fattiga länder, utan också
egenintressen hos de rika länderna. Det är
inte bara kortsiktiga vinstintressen som
ligger bakom dagens miljöproblem utan
också resursslukande livsmönster, som
skulle kunna ändras av konsumenternas
egna val. Det är inte bara ekonomisk
övermakt, som håller nere människor
i fattigdom och socialt underläge, utan
också kvinnoförtryck och ojämlikheter
mellan könen.
Att ta tillvara de möjligheter till ökad
rättvisa, ökad välfärd och en stärkt och
vidgad demokrati som dagens utveckling
trots sina problem rymmer, kräver uppmärksamhet
på alla de olika faktorer, som
orsakar klyftor i makt, frihet och välfärd.

EN NY PRODUKTIONSORDNING
Ekonomi och arbetsmarknad påverkar
hela samhället. Denna insikt har alltid
präglat socialdemokratisk samhällsanalys.
När den moderna maskintekniken och
det industriella produktionssättet bröt
igenom förändrade det inte bara sättet att
arbeta. Det förändrade hela samhället.
Det påverkade människors sätt att uppfatta
sig själva och världen, det påverkade
vardagslivets villkor och till slut hela samhällsorganisationen:
kungamakt och
fåtalsvälde fick vika för den folkvalda
demokratin.
På samma sätt förändras hela samhället
i dag, när den tekniska och vetenskapliga
utvecklingen ändrar villkoren för produktion,
arbetsliv och handel.
Industrin svarar alltjämt för en stor del
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar.
De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorgani
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.
Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla,
av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen
och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader.
Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet

Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka:
Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.
De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav.
Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.
Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.
Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.

5
av nationalprodukten men dess andel av
sysselsättningen minskar. De framväxande
tjänstesektorerna blir allt viktigare för jobben,
och de uppvisar ett brokigt mönster
vad gäller arbetsplatser och arbetsorganisation.
Kunskapskraven ökar inom stora
delar av arbetslivet.
Storföretagen internationaliseras,
samtidigt som småföretagsamheten
växer.
Allt detta innebär nya villkor
för arbetet och därmed för samhället.
Den moderna informationstekniken
minskar betydelsen av geografiska avstånd
och nationella gränser. Den öppnar nya
möjligheter för handel och ekonomisk
samordning.
Pengar rör sig snabbt över
världen, och produktion inom företag i
olika delar av landet eller i olika länder kan
enkelt samordnas.
Nya effektiva kanaler
öppnas för både kunskapsutbyte och ekonomiska
transaktioner.

Helt nya typer av
företag och yrken växer fram, samtidigt
som arbetsformerna i gamla etablerade
branscher och yrken förändras.
Förändringar i ekonomi, teknik och
arbetsliv skapar nya sociala mönster och
nya krav på politiken.
Nya möjligheter att
hävda jämlikhet och rättvisa öppnar sig,
men också nya orättvisor och nya sociala
problem.
Internationaliseringen av ekonomin
nödvändiggör en internationalisering
också av politiken och av det fackliga arbetet.
Det kräver nya politiska och fackliga
instrument och innebär nya utmaningar
för demokratin.
Men också andra faktorer än de tekniska
och ekonomiska förändringarna påverkar
samhället och förändrar kraven på
politiken.
Välfärdssamhället och den sociala
tryggheten har gett människor en ökad
självständighet och ökade möjligheter att
råda över det egna livet. Den ökade jämställdheten
mellan könen har breddat de
enskilda individernas valmöjligheter och
förändrat människors sätt att se på sig själva
och varandra.
Allt detta samverkar till
att bryta gamla auktoritära mönster och
driver fram krav på nya, mer jämbördiga
relationer inom både familjeliv, yrkesliv
och samhällsliv.

KAPITALETS MAKT
Den privatkapitalistiska produktionsordningen
innebär att vinsten överordnas alla
andra intressen, oavsett hur den åstadkoms
och vilka kostnader den innebär för samhälle,
människor och miljö.
Politiska och
fackliga krafter har länge varit motvikter
mot detta ensidiga vinstintresse, men i det
pågående förändringsskedet har dessa
krafter minskat i styrka.
Kapitalintressena
har blivit mindre beroende av den nationella
bas, som både politisk och facklig
verksamhet bygger på. Att finansintressena
delvis frikopplats från den faktiska produktionen
frigör dem därtill också från de
motvikter, som är kopplade till arbete och
tillverkning.
Denna stärkta maktposition gör kapitalismens
inneboende oförmåga att hushålla
med resurser lika tydlig som dess förmåga
att skapa djupa sociala och ekonomiska
orättvisor.
Kortsiktigt spekulativa finansrörelser
bidrar till instabilitet i den internationella
ekonomin och har i flera fall allvarligt
förvärrat ekonomiska problem i
enskilda länder.Koncentration av storföretag
till allt större, världsomspännande
koncerner skapar stora ekonomiska maktcentra
utanför demokratisk kontroll.
I fattiga
länder utnyttjas arbetskraft till låga
löner och hänsynslöst hårda anställningsvillkor.
Fackliga organisationssträvanden
motarbetas, ofta med brutala metoder. I
rika länder ställs icke-lönsamma grupper
utanför arbetsmarknaden,
samtidigt som
ett ständigt stegrat tempo i arbetslivet skadar
hälsa och arbetsförmåga hos många av
dem som har arbete.

Miljöförstöringen
framför allt i fattiga länder ökar, när starka
kapitalintressen hårdexploaterar mark och
naturresurser.
Kapitalismens värdesyn påverkar därtill
mycket av samhällsdebatt och opinionsbildning,
och den ökade makten över tanken
bygger under den rent ekonomiska
makt finansintressena besitter.
I den
kapitalistiska världsbilden är pengar och
ekonomisk framgång måttstocken för
vad som är gott och eftersträvansvärt.
Mänskliga värden som solidaritet och
medkänsla förvanskas till lönsamhetskalkyler.
Arbetskraft ses som en förbrukningsvara.
Barns behov av sina föräldrars tid
ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina
anställda.
Människors naturliga längtan
efter gemenskap och uppskattning görs till
föremål för en hård kommersiell exploatering.
De skador detta åstadkommer är lika
allvarliga som de som följer ur kapitalismens
oförmåga att handskas med ekonomiska
resurser; resultatet blir ett kallt och
brutalt samhälle utan tillit och gemenskap.
Kapitalismens nya styrka ger dock inte
hela bilden av utvecklingen.Kapitalintressena
är beroende av sin omvärld:
av det regelverk och den infrastruktur
som bara samhälleliga organ kan skapa
och upprätthålla, av de anställda som med
sitt kunnande skapar produktionen och av
de konsumenter, som med sin efterfrågan
betalar produktionens kostnader. Detta
beroende har alltid funnits men har
snarast ökat i den nya produktionsordningen.
Den kräver en tekniskt avancerad,
väl utbyggd infrastruktur som bara kan
upprätthållas av samhället, hög och bred
kompetens hos arbetskraften och en stark
och växande efterfrågan.
Allt detta ger
stora möjligheter att påverka och förändra.
Demokratin har skapat människor, som
kräver inflytande över det egna livet och
inte accepterar att styras av intressen de
inte själva har möjlighet att påverka.
Detta, och styrkan i de demokratiska värderingar
som vuxit sig starka under decennierna,
är i sig självt det starkaste värnet
mot kapitalintressenas krav på överhöghet
över samhällsutvecklingen.
Nu stärks och vidareutvecklas alla de
olika motkrafterna till det internationella
kapitalets styrka: Politiken utvecklar sina
former för internationellt samarbete.
Nationalstaterna förändrar sina ekonomisk-
politiska instrument för att minimera
utrymmet för spekulativa rörelser.De
fackliga organisationerna söker internationella
strategier mot underbudskonkurrens
om löner och arbetsmiljökrav. Folkliga
rörelser lär sig utnyttja den moderna tekniken
för att driva opinion och samordna
aktioner.Konsumentreaktioner mot
mångnationella företags agerande i fattiga
länder har i många fall tvingat fram början
till ett större socialt ansvarstagande.
Engagemanget för miljön och den nödvändiga
omställningen till ekologiskt hållbar
utveckling är en internationellt samlande
motkraft mot exploaterande ekonomiskt
tänkande.

Förhållandena liknar i själva verket dem
som gällde vid industrisamhällets genombrott.
Dess inledande skede präglades av
en djupt ojämlik fördelning av de nya stora
resurser dåtidens nya teknik skapade.
Framför allt stärktes de grupper, som kontrollerade
det nya industriella kapitalet och
dess avkastning.Men de möjligheter till
ett bättre liv för alla arbetande människor,
som industrisamhället gav utrymme för,
skapade ett kraftigt tryck mot en rättvisare
fördelning av både inflytande och välfärd.
När den framväxande arbetarrörelsen
organiserade detta i politisk och facklig
kamp,blev det en kraft som vida översteg
vad det härskande fåtalet kunde hålla emot.
På samma sätt skapar dagens nya teknik
stora ökade möjligheter till både ökad
välfärd och ökad demokrati. Liksom vid
industrisamhällets genombrott har dessa
i ett inledande skede främst utnyttjats av
dem som har kontroll över kapitalströmmarna,
på ett sätt som ökat klyftor och
orättvisor.
Men kraften i de möjligheter
den nya produktionsordningen skapar är
nu som då för stark för fåtalsintressena att
i längden stå emot.Nu likaväl som då
kommer de krafter att visa sig starkast,
som har folkflertalets intressen bakom
sig. Ingen social eller ekonomisk organisation
kan i längden överleva på tvärs mot
dessa intressen.
Dagens förskjutning av makt till
kapitalintressena är inte en ofrånkomlig
och därmed oföränderlig följd av globaliseringen.
Den kan brytas av medvetet
politiskt och fackligt arbete.Nya stora
möjligheter öppnar sig för att utjämna
klyftor och sprida demokrati och välfärd,
men det krävs politisk vilja och politisk
kraft att ta tillvara dessa den nya utvecklingens
möjligheter.
Den svenska socialdemokratin vill vara
en del av denna politiska kraft, som gör
globaliseringen till ett verktyg för demokrati,
välfärd och social rättvisa.

NYA KLASSMÖNSTER
Begreppet ”klass” beskriver de systematiska
skillnader i människors livsvillkor, som
skapas av produktionslivet och som påverkar
människors hela liv.
Skillnaderna
handlar både om ekonomiskt utrymme,
om makt över det egna livet och det egna
arbetet, och om möjlighet att påverka det
samhälle man lever i.
Demokratin och välfärdssamhället har
minskat klassklyftorna. Men alltjämt finns
stora skillnader, skapade av produktionslivets
villkor, mellan olika människor.

Denekonomiska krisen under 199o-talet medförde
att klassklyftorna åter började öka.
Ojämlikheterna präglar alla delar av livet:
löne- och arbetsvillkor, hälsotillstånd, barnens
utbildning, boendemiljö och tillgång
till kultur och fritidsupplevelser.Nu som
tidigare innebär klassklyftorna begränsningar
i människors möjligheter att fritt
växa och utvecklas, och att delta i samhällslivet
på lika villkor med andra.
Den avgörande skillnaden går mellan
dem som disponerar stora kapitaltillgångar
och dem som enbart disponerar sin arbetskraft.
Denna skiljelinje mellan arbete och
kapital är klassanalysens traditionella bas.
Men den nya produktionsordningen förändrar
såväl faktorn arbete som faktorn
kapital, och det påverkar klassmönstrens
karaktär. Förändringen är dubbelriktad:
i vissa avseenden skärps motsättningarna
mellan kapital och arbete, i andra avseenden
blir gränsen mer flytande och mänskligt
kapital jämspelt med finansiellt.
En central förändring är att kopplingen
mellan ägande och direkt ansvar för produktion
och företag tydligt försvagats.
Ägandet av kapital har anonymiserats och
institutionaliserats: investmentbolag, aktiefonder,
pensionsfonder och andra institutioner,
som förvaltar kapital för andras
räkning, svarar för en allt större andel av
kapitalbildning och kapitalförvaltning.
Det ökade institutionella ägandet har
skärpt kraven på kortsiktig avkastning.

Påsamma gång har kapitalets internationella
rörlighet drivit upp vinstkraven och gjort
att kapitalets andel av produktionsresultatet
ökat.
På flera sätt har det påverkat
produktionen, med hårdare tempo, tätare
varsel om uppsägningar och en ökad
användning av tillfälliga anställningar.
Här har ägandets förändringar skärpt
motsättningen mellan kapital och arbete.
Mycket av det institutionella kapitalet
finns i pensionsfonder och försäkringsbolag,
som byggts upp för löntagarnas
pengar. Det betyder att nya möjligheter
öppnas för löntagarna att gemensamt
påverka hur kapitalet används. I förlängningen
ligger att gränsen mellan kapital
och arbete kan luckras upp.
Kunskap och kompetens ökar i betydelse
inom produktionslivet. Företagens
framgångar blir allt mer beroende av de
anställdas yrkeskunnande. Det handlar om
ökade behov både av högskoleutbildning
och yrkestekniskt kunnande.
Det handlar
också om ökade krav på sociala kompetenser
som förmåga att samarbeta och att
självständigt arbeta med olika arbetsuppgifter.
Detta innebär med ett klassiskt
socialistiskt synsätt att de arbetande kan
återfå kontrollen över det egna arbetet
och därmed stärka sin position i det ekonomiska
livet. Maktrelationen mellan
arbete och kapital förändras och arbetets
position förstärks.
Men utvecklingen är delad, för samtidigt
växer starkt proletariserade grupper
fram med svag anknytning till arbetsmarknaden
och starkt utanförskap i samhället.
För dem gäller att motsättningen till kapitalet
har skärpts.
Avståndet mellan de marginaliserade
grupperna på arbetsmarknaden och de
mest privilegierade är stort och växande.
Mellan dem finns breda och likaså växande
skikt av grupper med säker position
i ekonomi och arbetsliv.Delar av dessa
grupper besitter både det kunskapskapital
som i dag är betydelsefullt och är delaktiga
i ägandet av finansiellt kapital.
Denna utveckling kan beskrivas som
en klassmässig tredelning. Den kan innebära
risk för det som kallas tvåtredjedelssamhället,
det vill säga att den kapitalägande
klassen och de gynnade mellanskikten
bildar allians mot dem som har
svag position på arbetsmarknaden eller
helt står utanför.
Samtidigt innebär
utvecklingen också möjlighet för nya
strategiska allianser mot de rena kapitalintressena,
likaväl som möjligheter att
kapitalanvändningen.

I I . IDÉARV OCH SAMHÄLLSANALYS

Socialdemokratin vill möta dagens utmaningar,
nationellt och internationellt,
med utgångspunkt i våra värderingar om
frihet, jämlikhet och solidaritet, i vad våra
egna politiska erfarenheter lärt oss och
i vår tillit till styrkan och bärkraften i det
demokratiska samhället.
A. VÅRA VÄRDERINGAR
FRIHET
Frihet betyder såväl frihet från
yttre tvång och förtryck, från hunger,
okunnighet och fruktan
som frihet till delaktighet
och medbestämmande,
till egen
utveckling, trygg gemenskap och möjlighet
att styra sitt liv och välja sin framtid.
De medborgerliga fri-och rättigheterna,
allmän och lika rösträtt, tanke- och trosfrihet,
yttrandefrihet och organisationsfrihet
är nödvändiga, grundläggande förutsättningar
för friheten, men de är inte ensamt
tillräckliga.
Ekonomiska och sociala skillnader
skapar olika förutsättningar för
medborgarna att bruka dessa friheter och
för människors faktiska möjligheter att
råda över det egna livet.
Verklig frihet till
delaktighet och utveckling förutsätter
att människor frigörs ur ekonomiskt,
socialt eller kulturellt underläge, och från
beroendet av enskilda ekonomiska maktgrupper
utanför demokratins kontroll.
Frihet handlar därför både om individuella
fri- och rättigheter och om sådana
samhälleliga strukturer, som ger individen
faktiska möjligheter att växa och utvecklas
och delta i samhällsarbetet på lika villkor
med alla andra.

JÄMLIKHET
Jämlikhet är uttrycket för idén
om allas lika värde, värdighet och rätt.
Jämlikhet handlar om allas lika rätt att
råda över det egna livet och påverka samhället
de lever i.
Jämlikhet innebär däremot inte att alla
ska vara och leva likadant.Tvärtom är
kravet på jämlikhet ett krav på mångfald:
Människor ska fritt kunna göra sina egna
olika val och utveckla sin egen identitet
utan att begränsas av föreställningar om
hur man bör vara och utan att riskera att
hamna i socialt underläge genom sina val.
Jämlikhet förutsätter olikhet, men är
oförenlig med klyftor.
Jämlikhet är frihetens förutsättning.
I ett ojämlikt samhälle är de som drabbas
av ojämlikheten ofrånkomligen mindre
fria än andra att styra sina liv. Jämlikhet
förutsätter en rättvis fördelning av de
resurser, som har betydelse för denna
människors frihet: ekonomisk styrka,
utbildning, tillgång till kultur.
Liksom
frihet förutsätter jämlikhet sociala strukturer
och ekonomiska villkor, som ger
alla lika rätt och lika förutsättningar till
utveckling och delaktighet.
SOLIDARITET Människan är en social
varelse, och som samhällsvarelser är vi alla
beroende av varandra. Det är i samspelet
med andra som människor utvecklas som
individer, känslomässigt och intellektuellt.
Det är i samverkan med andra som människor
bygger det samhälle, som formar
villkoren för den enskildes liv. Detta ömsesidiga
beroende nödvändiggör en ömsesidig hänsyn
och respekt, och detta är solidaritetens
kärna.
För dem som kämpar ur underläge är
solidariteten ett stöd i kampen för rättvisa.
För alla, oavsett egen styrka, är solidariteten
förutsättningen för trygghet och
gemenskap i det omgivande samhället.
Trygghet och gemenskap kan endast födas
ur tillit, aldrig ur strid och konkurrens.
Denna solidaritet kräver att alla efter
sin förmåga gör sin insats och tar sitt
ansvar för samhälls- och arbetsliv. Den
kräver samtidigt att vi som medborgare
ger varandra rätten till tryggad försörjning
vid sjukdom, arbetsskada, ålderdom
och arbetslöshet, till utbildning, vård och
omsorg, till delaktighet i kulturen och till
respekt för vars och ens värde som individ
och samhällsmedborgare.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
utgör
tillsammans grundvalen för det demokratiska
samhället. På samma gång är det
endast det demokratiska samhället, som
kan förverkliga friheten, jämlikheten och
solidariteten. Demokratin är själva grunden
för socialdemokratins samhällssyn,
och dess ideal måste prägla samhällslivet
i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt,
socialt och kulturellt.
B. ARBETARRÖRELSENS HISTORIA
Arbetarrörelsen växte naturligen ur människors
egna hårdhänta upplevelser av
fattigdom, förödmjukelser och orättvisor.
De demokratiska och socialistiska idéerna
gav dessa upplevelser politisk struktur
och skapade den organisering, som gav
dem dess samhälleliga genomslag.
De socialdemokratiska idéerna har flera
rötter. De grundläggande värderingarna,
frihet, jämlikhet och broderskap, kommer
från upplysningstidens radikala debatt.
De levde vidare i 18oo-talets samhällskritik,
där både liberala och socialistiska
tänkare sökte formulera alternativ till den
rådande samhällsordningen med dess
många orättvisor.
I Sverige hämtade den
framväxande arbetarrörelsen näring också
ur de traditioner av lokalt folkligt självstyre,
som förts vidare in i tidiga folkrörelser
som nykterhets- och frikyrkorörelserna.
Dessa idéer som uttrycker en
gemenskapsbetonad syn på samhället,
byggd på medborgarskap och demokratisk
samverkan har spelat en stor roll för socialdemokratisk
politik, som alltid betonat
det demokratiska deltagandet.
Frihet, jämlikhet och solidaritet
är värdeord
som ytterst handlar om den enskilda
människans liv.
Men möjligheterna till frihet,
jämlikhet och solidaritet skapas
i stor utsträckning av villkoren i det omgivande
samhället. En politik för frihet,
jämlikhet och solidaritet handlar därför
om att skapa strukturer i samhälle och
arbetsliv som gör det möjligt för alla samhällets
invånare att leva fria, jämlika och
solidariska.
Det enskilda och det kollektiva
betingar varandra: målet är alltid den
enskilda människans välfärd och fria
utveckling, men detta mål kan bara nås
genom gemensamma åtaganden för att
forma ett samhälle, där alla har dessa
rättigheter.
Därför blev demokratin, och med det
politiken, arbetarrörelsens både mål och
medel. I kampen för den politiska demokratin
stod liberaler och socialdemokrater
på samma sida. Men arbetarrörelsens
sociala dagordning skilde sig från liberalernas.
För arbetarrörelsen handlade det
om mer än om att ge enskilda arbetare
möjlighet att arbeta sig upp ur fattigdom
och förslitande villkor till något annat och
bättre. Det handlade om att förändra hela
samhället så att alla arbetare skulle slippa
fattigdom och utslitning, respekteras för
de arbetsinsatser de gjorde och få sin rättmätiga
andel av produktionsresultatet.
Det handlade om att ändra de förutsättningar
samhället bjöd sina invånare.
Målet var att avskaffa klassklyftorna.
Detta kunde bara ske på demokratins
och det vidgade folkstyrets väg.
Arbetarrörelsens ideologi är också ett
sätt att analysera samhällets utveckling.
Grundläggande är den materialistiska historiesynen,
det vill säga insikten att sådana
faktorer som teknik, kapitalbildning och
arbetsorganisation – produktivkrafterna –
har avgörande betydelse för samhället och
människors sociala villkor.
Den materialistiska historiesynen, sambandet
mellan ekonomi och samhälle,
är den ena huvudpunkten hos Karl Marx,
som tillsammans med Friedrich Engels
formulerade förklaringsmodellen till
varför orättvisorna i samhället uppstod
och bevarades.
Den andra huvudpunkten
är klasskampsteorin. Den säger att
samhällsutvecklingen
drivs framåt av kampen
om produktionsmedlen, alltså makten över
produktionen och dess fördelning.
Kampen mellan arbete och kapital är
enligt denna teori slutfasen i den historiska
processen.
Kapitalismen frigör väldiga
produktivkrafter men dess hänsynslösa
vinstbegär leder till ständiga kriser, som
till slut skapar en revolutionär situation
där arbetarklassen tar makten. Arbetarklassen
är i denna fas den enda klassen
bredvid kapitalägarna, eftersom medelklassen
enligt teorin kommer att proletariseras
och nedsjunka i arbetarklassen. Efter
revolutionen upphör klasskampen, eftersom
produktionsmedlen ägs gemensamt
och produktionsresultatet räcker åt alla.
Den marx-engelska utvecklingsmodellen
var en vetenskaplig teori. Som alla
vetenskapliga teorier bestäms dess hållbarhet
av prövningen mot verkligheten.
Det historiematerialistiska synsättet har
visat sig ge viktiga bidrag till förståelsen av
samhällens utveckling och påverkat både
samhällsdebatt och samhällsvetenskap.
Andra delar av teoribygget har däremot
visat sig vara otillräckliga eller felaktiga förklaringar
och försvunnit ur debatten.Teorin
om att den historiska utvecklingen följer
givna lagar saknar helt stöd i modern vetenskap.
Socialdemokratin lämnade tidigt
denna ödestro; framtiden är inte ödesbunden,
den bestäms av människorna själva.
Marx och Engels var båda aktiva i 18ootalets
politiska debatt, men deras teori om
historiens utveckling var inte ett politiskt
handlingsprogram.Teorin utsade att en
förändring skulle ske,men inte hur. Inte
heller beskrev den hur det nya, klasslösa
samhället skulle se ut.Teorin var snarare
icke-politisk, eftersom den såg samhällsomvandlingen
som beroende av en viss
teknisk och ekonomisk utvecklingsnivå.
För arbetarrörelsen, som levde mitt
i den påträngande nöden och de påtagliga
orättvisorna var det naturligtvis
omöjligt att bara invänta historiens gång.
De många fattiga, hårt arbetande människorna
krävde åtgärder i nuet, inte i enavlägsen
framtid.
Inom och mellan 18ootalets
socialistiska grupperingar uppstod
därför en intensiv debatt om hur man
skulle kunna påverka det förlopp som
Marx teorier pekade ut.

En linje, den revolutionära, utgick från
idén om historiens slut med kapitalismens
fall. Enligt denna linje behövde man inte
invänta kapitalismens slutliga kris. En
grupp medvetna revolutionärer kunde
påskynda förloppet och genom ett maktövertagande
med våld föra in utvecklingen
på den väg historien bestämt. Dessa idéer
utvecklades i en kommunistisk och en
anarkistisk riktning, som båda avvisade
den demokratiska vägen för samhällsomdaning.
Därmed avvisade de i praktiken
också idén om människors lika värde,
eftersom de inte gav alla lika rätt att vara
med och forma framtiden.
Den sovjetiska kommunismens utveckling
i starkt förtryckande riktning förklaras
både av detta avvisande av den demokratiska
vägen och av den underliggande uppfattningen
att politik handlar om att genomföra
vad historien redan pekat ut som ofrånkomligt.
Om utvecklingen är av historien given
och den egna gruppen bäst förstår detta, är
det ju inte nödvändigt att respektera andra
åsikter eller ens att ha en majoritet av väljarna
bakom sig. Med detta synsätt är det tvärtom
i medborgarnas eget intresse nödvändigt
att slå ned opposition,som skulle riskera att
föra utvecklingen bort från den rätta linjen.
Åskådningar som ser en viss utveckling
som objektivt given, av historien eller religionen
eller något annat, brukar kallas
fundamentalistiska.
Fundamentalistiska
åskådningar är oförenliga med demokrati,
eftersom det avgörande inte är väljarnas
godkännande utan att följa den utstakade
linjen. Oavsett intentionerna hos den elit
som gör sig till den enda vägens sanna
uttolkare blir slutresultatet diktatur.
Utvecklingen inom de kommunistiska
planekonomierna kan därför inte skyllas
enbart på fel ledare eller fel organisation;
den följer just ur det fundamentalistiska
i kommunismen.
Den andra linjen, den reformistiska,
byggde och bygger däremot på just det
demokratiska deltagandet och på reformer
som hade stöd av befolkningens majoritet.
Att förändra samhället innebar inte för
reformisterna att förverkliga en bestämd
yttre organisation utan att steg för steg öka
människors demokratiska delaktighet i
samhälls- och arbetsliv.
Förändringsarbetet
utgick från krav och behov hos samhällets
medborgare, sådana de formulerades i
ständigt pågående samtal och diskussioner,
där de egna teorierna ständigt prövades
och omprövades mot verkligheten.
Den svenska arbetarrörelsen formerades
efter två linjer, den fackliga och den politiska,
där samverkan var och är självklar
men en uppdelning av arbetsuppgifterna
praktiskt motiverad.

Det fackliga arbetet
inriktades, då som nu, på arbetslivet för att
där stärka de arbetandes rättigheter.
Det politiska arbetet handlade då om att erövra
de medborgerliga rättigheter som skulle ge
arbetarna möjlighet att påverka samhället
de levde i.
Nu handlar det om att bevara
och vidareutveckla denna medborgarrätt
och den demokratiska handlingskraft, som
växt fram under det senaste seklet.

C. ARBETARRÖRELSENS
UTVECKLING

DEN POLITISKA DEMOKRATIN Arbetarrörelsens
första decennier dominerades
av kampen för den allmänna rösträtten,rätten
att organisera sig fackligt och rätten till
fri opinionsbildning.I nära samverkan med
liberalismen men i hård strid mot konservatismen
och de stora kapitalintressena genomfördes
den politiska demokratin under
19oo-talets första decennier.Samtidigt erkändes
rätten att organisera sig fackligt.
Den politiska demokratin gav möjligheter
att hävda de arbetandes intressen
på ett sätt som de klassiska teorierna inte
kunnat förutse. Den påverkade både den
sociala och ekonomiska strukturen i en
annan riktning än teorierna utsagt. Den
privata äganderätten kvarstod, men den
privatkapitalistiska produktionsordningen,
där vinstintresset var överordnat alla
andra intressen, förändrades på avgörande
punkter.När andra intressen i produktionen
stärktes gentemot kapitalet, förändrades
både arbetslivets organisation och
produktionsresultatets fördelning, och
makt flyttades från ägarna till medborgare,
löntagare och konsumenter.
Denna förändring utgick ur lagstiftning
och ekonomisk politik likaväl som ur
styrkan i det fackliga arbetet. Den utgick
ur kommunalpolitiken med dess lokala
förankring. Den utgick ur hela det samhällsengagemang,
som bars upp av partioch
folkrörelsearbete och som gav innehåll
till de nya demokratiska formerna.
Detta ledde i sin tur till en omprövning
av teorierna. Att överta ägandet av prduktionsmedel
blev inte längre det avgörande.
Avgörande blev det demokratiska bestämmandet
över ekonomin. Det demokratiska
perspektivet med dess betoning av delaktighet,
samverkan och mångfald ställdes
i förgrunden. Denna politik hade flera
stödpunkter: samhälleliga regler för företagandet,
ekonomisk politik, kollektivavtal
på arbetsmarknaden,arbetsrättslagstiftning
och konsumentlagstiftning,en framväxande
konsumentkooperation och en stark
offentlig sektor baserad på samhälleligt
ägande, där människors behov, inte deras
inkomster, var den styrande fördelningsprincipen.
De egna erfarenheterna visade demokratins
möjligheter för att öka frihet,
trygghet och rättvisa i samhället. Erfarenheterna
i andra länder visade, att helt förstatligade
ekonomier ledde till det rakt
motsatta: ofrihet, otrygghet och orättvisor.
Dessa olika erfarenheter fördjupade perspektivet
på ekonomins demokratisering
och byggde ytterligare under insikten att
det demokratiska bestämmandet, inte
äganderätten, är den avgörande frågan.
Ekonomisk demokrati kan lika litet som
politisk bygga på lösningar som samlar
det mesta av makten hos några få centrala
instanser. Ekonomisk demokrati måste
handla lika mycket om de arbetandes och
konsumenternas inflytande som om medborgarnas
rätt och möjlighet att bestämma
de samhälleliga villkoren för produktionen

VÄLFÄRDSPOLITIKEN Under andra hälften
av 19oo-talet byggdes de sociala trygghetssystemen
upp och gav alla medborgare
ekonomisk trygghet vid sjukdom, arbetslöshet
och ålderdom. Skolan byggdes ut
för att ge alla barn möjlighet till utbildning, oberoende av föräldrarnas inkomster.
Sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg
blev rättigheter för alla.
Välfärdsreformerna ökade människors
rörelsefrihet.Tillsammans med kollektivavtal
och arbetsrättslagstiftning stärkte
reformerna de arbetandes makt över det
egna livet genom att befria dem från
tvånget att acceptera orimliga löne- och
anställningsvillkor för att klara sin försörjning.
Också välfärdspolitiken bidrog
till att förändra den privatkapitalistiska
produktionsordningen. Det är därför inte
förvånande att många av reformerna måste
drivas igenom under hårt motstånd från
mer privilegierade grupper.
Under 19oo-talets sista decennier med
dess uppsving för konservativa och nyliberala
strömningar utsattes välfärdsreformerna
för nya angrepp.Kritiken hävdade
att välfärdssystemen tog ifrån människor
deras eget ansvar och urholkade deras initiativförmåga,
och att kostnaderna försvagade
samhällsekonomin. Denna kritik är
maktpolitisk och ideologisk, och saknar
stöd i verkligheten. Det är kapitalistisk
mytbildning, att människors handlingsförmåga
ökar om de försätts i underläge,
och att samhällsekonomin stärks, om dess
viktigaste resurs, människorna, slits ut och
försvagas.
EN VIDGAD JÄMLIKHETSSYN Från 197o-talet
växte miljöpolitiken och jämställdhetsfrågorna
fram som allt viktigare delar av
socialdemokratisk politik.Miljödebatten
ansluter till de klassiska socialdemokratiska
kraven på en icke-exploaterande
ekonomi. Jämställdhetspolitiken växer
självklart ur socialdemokratins övergripande
jämlikhetsideologi. Med båda
debatterna vidgar också samhällsanalysen.
fördelning av de resurser produktionslivet
skapar. Det ska utformas så att det premierar
sunda ekonomiska beteenden, samtidigt
som det tryggar möjligheterna att
finansiera viktiga välfärdstjänster.Enkelhet
och tydlighet i regelverket,likformighet
och breda skattebaser är grundläggande
principer.De sammantagna effekterna av
skatte-,avgifts- och bidragsregler får inte
ge upphov till marginaleffekter,som kan
påverka arbete och företagande negativt.
Ett arbetsliv som tar tillvara kompetensen
hos alla arbetande måste ta hänsyn
till människors olika förutsättningar och
olika livssituationer.De som har barn
måste kunna kombinera familje- och
yrkesliv.De som närmar sig pensionsåldern
måste kunna gå ner i arbetstid eller
övergå till mindre betungande arbetsuppgifter,
om de känner att orken minskar.
Tekniska möjligheter att anpassa arbetsplatserna
till människor med funktionshinder
ska tas till vara fullt ut.
Allt detta bidrar till både bättre livskvalitet
för de anställda och större effektivitet
hos företagen,genom att den kombinerar
de anställdas behov med det moderna
arbetslivets krav på varierad personaloch
tidsanvändning.Den sorts flexibilitet
som innebär att de anställda tar hela
kostnaden i form av otrygga och osäkra
anställningsvillkor är däremot oförsvarlig.
Diskriminering och fördomar, som
innebär att kompetens och arbetsvilja hos
vissa människor undervärderas eller alls
inte tas tillvara är ett oacceptabelt slöseri
med mänskliga resurser, som kraftfullt ska
motverkas. Att människor som vill och
kan arbeta sorteras bort och nedvärderas
av arbetsmarknaden är en kränkning av
människors värde och en tung orsak till
sociala orättvisor.
Alla ska ha rätt till inflytande över sin
arbetstid.Vi vill förkorta arbetstiden i former
som ökar detta det egna inflytandet.
Målet är en arbetstid, som motsvarar
trettio timmars arbetsvecka.
Alla invånare i landet har gemensamt
intresse av att hela landet kan leva och
utvecklas. En jämn regional utveckling ger
fler jobb, den tar bättre tillvara landets
olika resurser och betyder därmed att större
resurser skapas för den gemensamma
välfärden. En ojämnt fördelad tillväxt å
andra sidan skapar överhettningsproblem
i vissa regioner och stagnationsproblem i
andra. Båda delarna betyder sämre resursutnyttjande
och högre kostnader för hela
samhället. Alla regioner ska därför ge goda
möjligheter för arbete, företagande och
studier och erbjuda goda levnadsvillkor
för sina invånare.
Flera faktorer i den moderna ekonomin
ökar möjligheterna att sprida tillväxten
över hela landet och ger många regioner
nya möjligheter att växa ekonomiskt.
Den moderna informationstekniken
minskar betydelsen av geografiskt läge.
Omställningen till ekologisk uthållig
utveckling bygger bland annat på en ökad
användning av resurser som finns utanför
de stora tätorterna, som skog och grödor.
Turistnäringens ökande betydelse skapar
många nya jobb.Allt detta innebär nya
möjligheter att skapa större och mer varierade
arbetsmarknader i alla regioner.En
förutsättning är transport- och kommunikationssystem,
som binder ihop olika orter
inom en region till en gemensam arbetsmarknad
och möjliggör smidiga förbindelser
med andra regioner.
Att skapa och upprätthålla de grundläggande
förutsättningarna för tillväxt som
ligger i en väl utbyggd infrastruktur och en
jämn spridning av kunskapscentra över
hela landet är ett nationellt ansvar. Den
regionala tillväxtpolitiken måste bygga på
och vidareutveckla de olika regionernas
egna förutsättningar, något som förutsätter
stor frihet för de olika regionerna att
utveckla sina egna lösningar och möjlighet
att vidareförädla sina egna naturtillgångar.
Fungerande lokala och regionala nätverk
är viktiga för företagande och arbetsmarknad.
Kooperationen och andra aktörer
inom den sociala ekonomin har en viktig
roll för den regionala tillväxten och ska
stödjas.
DET GRÖNA FOLKHEMMET
En klok hushållning med jordens resurser
är förutsättningen för mänsklighetens
framtid. Den ekonomiska utvecklingen
måste vara i samklang med det ekologiskt
hållbara, om också kommande generationer
ska få leva i en värld med frisk luft och
rena vatten, naturligt klimat och biologisk
artrikedom. Men naturtillgångar och
ekosystem utnyttjas i dag över gränsen
för det långsiktigt hållbara, och om denna
utveckling inte kan brytas hotar ekologisk
kollaps. Den nödvändiga omställningen
till ekologiskt hållbar utveckling är ett
ansvar för hela världssamfundet, och en
uppgift för socialdemokratin att verka
för i alla internationella sammanhang.
Det övergripande kravet är att ställa om
produktionsliv, energisystem och transportsystem
i resurssnål och resurseffektiv
riktning, i former som är förenliga med
kraven på social rättvisa. Det förutsätter
mycket kraftiga minskningar av dagens
resursförbrukning, något som kräver
förändringar i både produktions- och
konsumtionsmönster. Det kräver en ny
syn på ekonomisk rationalitet, nya linjer
i samhällsplaneringen och ett individuellt
ansvar för den egna resursförbrukningen.
Hänsynen till miljöns krav måste byggas
in i produktionsprocesserna redan från
början.Naturtillgångarna måste användas
mer effektivt.Energiproduktionen måste
ställas om.Den biologiska mångfalden
måste skyddas.Jordbrukspolitiken ska
utformas för att tillgodose kraven på
ekologisk uthålligt åkerbruk och säkra
livsmedel, och på en etisk djurhållning där
djur får leva enligt naturliga betingelser
och skyddas mot smärta och lidande.
Transportsystemen ska läggas om i riktning
mot mer kollektivtrafik samtidigt som
det krävs satsningar på att utveckla bränslesnåla
motorer, alternativa drivmedel och
bättre reningsteknik.Att minska utsläppen
av klimatpåverkande gaser är en högprioriterad
uppgift. All miljöpåverkan i form av
utsläpp och avfallsprodukter ska minimeras
så långt det över huvud taget är möjligt.
Det svenska näringslivets styrka är
beroende av tillgången till energi, och
Sveriges geografiska läge innebär att
mycket energi behövs för uppvärmning,
belysning och transporter.Men ekologiska
hänsyn sätter en gräns för det möjliga
uttaget av energi. Kärnkraften ska
avvecklas, samtidigt som användningen
av fossila bränslen måste minska. Dessa
olika mål förutsätter både satsningar på
att utveckla alternativa energislag och
satsningar på mer effektiva metoder att
använda energi, för att minska den totala
förbrukningen. Mer energisnåla produktionsprocesser
måste utvecklas liksom
mer energieffektiv uppvärmning av lokaler
och bostäder.
Omställningen till en ekologiskt hållbar
utveckling är en stark drivkraft också
för ekonomisk tillväxt, eftersom den skapar
efterfrågan på resurssnål teknik, på
nya miljöanpassade fordon och transportlösningar
och nya former för energiproduktion.
Ombyggnad och nybyggnad av
bostäder och arbetsplatser fordrar lösningar
för ekologisk hållbarhet. Allt detta
kräver en strategisk miljöpolitik, som binder
ihop ekonomisk, social och ekologisk
utveckling, och som driver på det praktiska
utvecklingsarbetet i företagen.
Forskningssatsningar, lagstiftning och
olika ekonomiska styrmedel är de viktigaste
instrumenten för detta.
Internationellt samarbete är nödvändigt
för att ge miljöpolitiken genomslag.
Detta samarbetet innefattar ett ansvar för
den rika världen att ge de fattiga länderna
tillgång till ny miljövänlig teknik, såväl
inom jordbruket som industrin. De rika
länderna, som är de största resursförbrukarna,
har samtidigt ansvar för att tydligt
lägga om sina produktions- och konsumtionsmönster.

KUNSKAPSSAMHÄLLET
Kunskap och kultur är verktyg för människors
personliga frihet och växande likaväl
som för samhällets utveckling och för ekonomisk
tillväxt och välfärd.Kunskap och
kultur ger människor möjlighet att växa
och vidga sina perspektiv, frigör människors
tankar och människors skapande förmåga.
Denna frigörande förmåga är en
avgörande motvikt mot ekonomiska och
sociala eliters strävan att ta makten över
tanken.
Att ge alla möjlighet och förutsättningar
till kunskap är centralt för att bryta
klassmönstren.Kunskap och kompetens
blir allt mer de arbetsredskap, som
bestämmer den enskildes möjligheter i
arbetslivet. Stora skillnader i tillgång till
dessa redskap ökar klyftorna i arbetslivet
och därmed i samhället. En hög kunskapsoch
kompetensnivå hos alla i arbetslivet
innebär däremot att de klassmönster som
skapas av produktionslivet förändras. Hög
kompetens hos alla i arbetslivet ökar samtidigt
styrkan och slagkraften i produktionslivet,
och det innebär ökade resurser
för välfärden.
Den nya produktionsordning som växer
fram bygger i mycket på hanteringen av
information. Informationsflödena har
aldrig varit så omfattande som idag, och
den moderna informationstekniken betyder
en verklig demokratisering av tillgången
till kunskap. Men den makt som kunskaper
ger handlar inte bara om tillgång
till information utan lika mycket om förmåga
att tolka informationen. All kunskapsförmedling
måste bygga på respekt
för fakta, men den måste också ge alla redskapen
att självständigt tolka och värdera
information, se sociala sammanhang och
skilja mellan fakta och värderingar. Först
då kan man tala om en verklig demokratisering
av kunskapen.
Socialdemokratins uppgift är nu att
skapa ett verkligt kunskapssamhälle,byggt
på både bildning och utbildning,öppet och
tillgängligt för alla på likvärdiga villkor.
En bred utbildnings- och bildningssektor
kräver aktiva samhällsinsatser.
Det handlar om ett ansvar för att det finns
lokaler, personal och teknisk infrastruktur
som alla har tillgång till. Det handlar om
ett ansvar för att utbildnings- och bildningssektorn
förmedlar såväl faktakunskaper
som träning i att självständigt tolka
och hantera kunskaper. Bildnings- och
utbildningssektorn ska ge alla barn och
ungdomar faktiska möjligheter att ta till
sig de kunskaper skolan förmedlar. Den
ska ge alla vuxna faktiska möjligheter att
vidareutveckla kunskaper och kompetens,
både som breddning och fördjupning av
yrkeskunskaper och som fritt bildningssökande.
Den ska ge alla möjlighet till
egna skapande aktiviteter och möjlighet
att ta del av professionella verk inom
kulturens olika arenor.

DET LIVSLÅNGA LÄRANDET
Hög kvalitet är
det grundläggande kravet på all utbildning.
Det förutsätter en god lärarutbildning.
Det förutsätter pedagogisk forskning för att
ständigt utveckla undervisningsmetoderna.
Undervisningens kvalitet beror också
av skolans arbetsmiljö och av en arbetsorganisation
och personalledning som tar
tillvara lärares kompetens och kunnande.
Elever – barn likaväl som vuxna studerande
– ska ha samma rätt som alla andra arbetande till trygga arbetsmiljöer och inflytande
över det egna arbetet. Lärande är en
process som i hög grad förutsätter medverkan
och engagemang från den som ska lära sig.
Undervisning är ett lagarbete,som ska bygga på
respekt både för lärarens kunskapsstimulerande
roll och för de studerandes vilja och förmåga
till ansvar för det egna lärandet.
För barnens skull är det viktigt att ha
ett helhetsperspektiv på hela barn och
ungdomstiden. Därför måste samarbete
och utbyte mellan skolformer och stadier
utvecklas. Vägen genom grundskola och
gymnasieskola kan se olika ut beroende på
förutsättningar och behov. Den stadielösa
skolan är målet.
Lärande och tänkande är individuella
processer. Men intresset och möjligheten
att skaffa sig kunskaper beror i mycket av
sociala och kulturella faktorer.Alla har i
dag samma rätt till utbildning och samma
formella möjligheter att få den, men de
reala möjligheterna är alltjämt socialt
bundna. Därför måste man ställa höga
krav på hela utbildningssektorn att arbeta
så brett och med så varierade metoder att
de sociala och könsbundna mönstren
bryts. Detta kräver också studiemiljöer fria
från mobbing, från könstrakasserier och
från rasism och främlingsfientlighet.
Skola och högskola ska arbeta i samspel
med det omgivande samhället och arbetslivet.
Den sammanhållna skolan, där barn
ur olika miljöer och olika bakgrund möts
i gemensamt arbete, är viktig för att motverka
segregation.
När de går ut grundskolan ska alla
elever ha nått läroplanens mål.Gymnasieskolan
ska ge möjlighet att välja studieinriktning
efter eget intresse, men samtidigt
ge alla den kärna av fördjupade ämneskunskaper
som behövs för att möta kraven
i dagens samhälls- och arbetsliv. Minst
hälften av en årskull bör gå vidare till
högskoleutbildning. Den sociala snedrekryteringen
måste brytas liksom den
könsmässigt och etniskt sneda rekryteringen
till forskarutbildningen.
Förskolan – där barn får lov att vara
barn – bildar grunden för det livslånga
lärandet och ska ses som en del av den
generella välfärdspolitiken på samma sätt
som skolan. Grundskola och gymnasieskola
ska vara avgiftsfria liksom all högskoleutbildning
i samhällelig regi. Långsiktigt
ska detta även gälla förskolan.
Dagens snabba tillväxt av kunskaper
innebär att utbildning inte bara kan förläggas
till uppväxtåren. Lärandet blir en
livslång process, där perioder av yrkesarbete
växlar med studieperioder.Utbildningssektorn
och studiefinansieringssystemet
måste avpassas för detta, så att
människor ges förutsättningar till kontinuerliga
livsval.Vuxna, som återvänder
till utbildning är i andra livssituationer än
ungdomar, som fortsätter studera direkt
efter ungdomsskolan. Därför måste det
finnas möjlighet att studera i olika takt, att
kombinera studier och förvärvsarbete, och
att använda sig av informationsteknikens
möjligheter till utbildning på distans.
Alla vuxna, inom alla delar av arbetslivet,
ska ha möjlighet till fort- och vidareutbildning.
Särskild uppmärksamhet ska
ägnas de med kort grundutbildning.
Det behövs utvidgade och förstärkta former
för vuxenutbildning, kompetensutveckling
och kvalificerad yrkesutbildning.
Högskolan, arbetsmarknadsutbildningen
och folkbildningsarbetet är alla betydelsefulla
för detta.
Forskningen utgör grunden för kunskapsutvecklingen
i både samhälle och
arbetsliv. För att upprätthålla och stärka
Sveriges ställning som ledande kunskapsnation
krävs stora insatser från både staten
och näringslivet. Statens särskilda ansvar
är att garantera forskningens frihet och
den grundforskning, som styrs av forskarna
själva.Tvär- och mångvetenskaplig
forskning bör stimuleras och kontaktytorna
mellan teknisk och humanistisk forskning
breddas.
Det svenska näringslivet satsar stora
resurser på tillämpad forskning.
Samarbetet mellan forskningen inom
högskolan och inom näringslivet ska breddas.
Också små och medelstora företag
måste kunna delta och framför allt bli delaktiga
av forsknings- och utvecklingsarbetets
resultat.
KULTUR Kultur rymmer många dimensioner,
som inte får ställas mot varandra. Den
rymmer både det ljusa och lätta och det
tunga och svåra.Kultur ställer krav på eget
tänkande och eget engagemang, men ger
också möjlighet till avkoppling och förströelse.
Kultur ger människor möjlighet
att gå utanför den egna vardagen, men den
får aldrig upphöjas till något ovanför det
vanliga livet.Kulturens värden får inte
definieras av begränsade elitgrupper och
bli en mur mot alla dem som inte behärskar
dess etablerade uttryck. Då ställs alltför
många utanför, och därmed förlorar
också kulturen sin kraft och dynamik.
Att göra alla delaktiga i det som är kulturlivets
kärna – möjligheten att frigöra
den egna tankens kraft – är en central
uppgift för demokratin, när en växande
kommersiell styrning av media och informationsförmedling
hotar att leda till likriktning
och tankens begränsning.
Alla, barn och vuxna, ska ha rätt till de
värden kulturen ger, i alla delar av landet.
Kulturen ger livskvalitet och är ett kitt
som svetsar samman människor från olika
generationer och länder.Kulturen har
kraft att hålla samman hembygden och
är därmed en viktig faktor för regional
utveckling och tillväxt.Kulturpolitiken
ska utformas för att ge breda möjligheter
till eget kulturskapande och bildningssträvanden,
samtidigt som den stöder
ett professionellt kulturliv av hög konstnärlig
kvalitet.
Kulturen måste ha mötesplatser för
samtal och reflexion utan ekonomiska
avkastningskrav och utan den styrning,
som sådana krav alltid medför.Biblioteken
ska vara avgiftsfria. Samlingslokaler för
föreningsliv, bildningssökande och kulturskapande
ska stå öppna för alla på rimliga
villkor. Institutioner för det professionella
kulturlivet som teatrar och museer, ska
finnas över hela landet.
Kulturinstitutionerna och kulturlivet
måste spegla den kulturella mångfalden
i dagens Sverige, samtidigt som vårt historiska
kulturarv ska vårdas. I detta ska
också ingå att hävda och stödja nationella
minoriteters möjligheter att behålla och
utveckla det egna språket och kulturen.
Musikskolor och kulturskolor ska vara
tillgängliga för alla barn.
INTERNATIONALISMEN
Krav som frihet
och jämlikhet känner inga nationella eller
etniska gränser. Uppdraget att verka för de
mänskliga rättigheterna är lika självklart
på den internationella arenan som här
hemma. Solidariteten med dem som står
upp för dessa värden är lika stark i den
internationella politiken som den nationella.
Den unga arbetarrörelsen såg sig
redan från början som en del i ett större
internationellt sammanhang. Dagens socialdemokrati
är lika självklart förenad med
alla de krafter som världen över är engagerade
i arbetet för fred, demokrati och
mänskliga rättigheter.
Freds- och solidaritetsfrågorna är
grundläggande för vårt internationella engagemang.
Fred är förutsättningen för all
utveckling.En rättvis fördelning av jordens
tillgångar med lika möjligheter till välfärd
och växande för jordens alla invånare är målet,
som samtidigt är den nödvändiga förutsättningen
för en varaktig fred.
Men dagens internationalisering lägger
nya dimensioner till dessa klassiska frågor
för mellanfolkligt samarbete. Dagens
internationalisering förändrar hela samhällsmönster
och griper in i människors
vardag, påverkar tänkande och värderingar,
skapar nya vägar för produktion och
konsumtion och nya vägar för kunskapsspridning,
för kultur och politiskt arbete.
Nationalstatens och därmed politikens
roll förändras av detta skeende.Nationalstatens
räckvidd är inte alltid tillräcklig för
att hävda traditionellt inrikespolitiska mål
som hög sysselsättning eller brottsbekämpning.
Miljöfrågorna är globala.Att minska
utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser
eller att avvärja hoten mot den biologiska
mångfalden är utmaningar som bara kan
mötas genom internationellt samarbete.
Detta samarbete nationerna emellan
förstärker politikens handlingskraft även
på hemmaplan eftersom möjligheterna
att nå de resultat man strävar efter ökar
betydligt. Socialdemokratin har alltid varit
engagerad i internationellt samarbete, på
global nivå, på europeisk nivå och inom
Norden.Vi vill stärka och vidareutveckla
detta samarbete.
Men internationaliseringen har också
gett många en känsla av att de politiska
besluten flyttat för långt bort och att
demokratin därmed har försvagats.
Ur detta växer ibland föreställningen
att lösningen på internationaliseringens
problem är att dra sig ur det internationella
samarbetet. Men nationell isolationism
löser inte de problem som följer av nationalstatens
minskade räckvidd. Den blir
bara ett hinder för att dra nytta av internationaliseringens
möjligheter: den styrka
ett gemensamt agerande ger åt både den
nationella politiken och det globala solidaritets-
och utvecklingsarbetet.
I dagens alltmer gränslösa värld är
arbetet inom länder sammanflätat med
arbetet mellan länder. De internationella
och de nationella frågorna går samman,
gränserna mellan inrikespolitik och utrikespolitik
tonar bort.Sverige är en naturlig
och integrerad del av den internationella
gemenskapen.Sverige finns i världen,
och världen finns i Sverige.
DEN EUROPEISKA UNIONEN Samarbetet
inom eu är en utlöpare av det nationella
politiska arbetet i kommuner, i regionala
organ och i riksdagen. Detta samarbete
ökar möjligheterna att hävda centrala politiska
mål som full sysselsättning, ekologiskt uthållig utveckling och hållbara skattebaser.
Samarbetet innebär också nya
möjligheter för Europas medborgare till
nära och täta kontakter genom studier,
arbete, resor och samverkan och erfarenhetsutbyte
mellan nationer, regioner, kommuner,
föreningar och intressegrupper.
eu har utvecklats till en starkt sammanhållande
kraft på en kontinent, som
under sekler plågats av återkommande
krig länderna mellan. Denna nya mentalitet
av samarbete och vilja till samförståndslösningar
som skapats genom eu är
i sig själv en omistlig faktor för en fortsatt
positiv utveckling i Europa. Målet för
socialdemokratin är ett fredens och samarbetets
Europa.Avgörande för detta är att
eu öppnar sig för de länder som vill bli
medlemmar i unionen och därmed helar
denna vår alltför länge delade kontinent.
Socialdemokratin ska fortsätta att inom
eu driva åtgärderna för en europeisk politik
för full sysselsättning som bygger på
respekt för löntagarnas rättigheter och
förhindrar social dumping.Trepartssamverkan
mellan eu-kommissionen och
arbetsmarknadens parter ska utvecklas
och de fackliga organisationerna få rätt
att agera gränsöverskridande.Vi vill inom
unionen verka för demokratisk socialism
och för blandekonomi.
Som ett led i omställningen till ekologiskt
hållbar utveckling och i arbetet med
att minska de rika ländernas resursförbrukning
måste eus miljöpolitik ytterligare
utvecklas. Skärpta krav vad gäller
miljöpåverkande utsläpp, gemensamma
miniminivåer för energibeskattning och
gemensam finansiering av miljöinvesteringar
hör dit. Dit hör också en omläggning
av jordbrukspolitiken.
Konsumentperspektivet, inte producentintresset,
ska vara utgångspunkten för en
politik där säkra livsmedel, miljöhänsyn
och goda livsvillkor för djuren är grundprinciper.
Konsumentintresset ska över
huvud taget ges ökad tyngd inom euarbetet.
eus måste förbättra sin förmåga att
förebygga och hantera kriser, i nära samarbete
med fn. eu måste bli pådrivande
i det internationella solidaritetsarbetet,
både genom att utveckla sitt eget bistånd
till fattiga länder och genom att avskaffa
sina egna handelshinder mot fattiga
länder. eu måste ta ett gemensamt ansvar
för asyl- och migrationsfrågorna.
Flyktingpolitiken ska garantera skydd för
alla som flyr undan förföljelse, krig eller
miljökatastrofer.Alla som söker skydd
mot detta inom eu ska garanteras likvärdig
behandling enligt solidaritetens
och humanitetens principer.
eu spelar en stor roll i det europeiska
arbetet för ökad jämställdhet som pådrivare
av det nationella lagstiftningsarbetet
och för opinionsbildningen. eu måste på
samma sätt bli pådrivande i frågan om
barns rättigheter. Samordnade europeiska
åtgärder krävs mot den växande kvinnohandeln
till sexindustrin, där fattiga
exploateras i närmast slavliknande förhållanden.
Den gränsöverskridande
brottsligheten är ett gemensamt problem
för eus medlemmar, och kräver ett
utbyggt samarbete.
eu kan som organisation varken kopiera
arbetsformerna från andra internationella
organisationer eller från nationalstaterna.
eu måste utveckla egna och nya arbets-
former för att på en gång möta kraven på
demokratisk förankring i medlemsländerna,
en ökad insyn för medborgarna i
beslutsprocesserna och politisk slagkraft i
de gemensamma åtaganden. Att utveckla
dessa former är en viktig del av socialdemokratins
eu-engagemang.
De enskilda medlemsländerna ska vara
basen för demokratin inom eu. eus
demokratiska legitimitet måste byggas
upp i medlemsländerna genom att eufrågorna
hela tiden integreras i det politiska
arbetet där, och genom att de förtroendevalda
i Europaparlamentet och de
nationella företrädarna i ministerrådet har
tydliga väljaruppdrag att agera ifrån.
Socialdemokratin vill arbeta för en ordning
där eus medlemsländer kan utvecklas
efter sina egna förutsättningar, samtidigt
som de nära samarbetar kring gemensamma
syften. En flexibel organisation
där samarbetet kan se olika ut inom olika
områden, och där medlemsländerna kan
samarbeta med varandra i skiftande konstellationer
är det bästa svaret på behoven
i en föränderlig värld. En uppdelning av
organisationen i en permanent inre kärngrupp
och en yttre grupp med lösare samarbetsformer
ska undvikas.
Gemensamma åtaganden för eus
medlemsländer kan bygga på gemensam
lagstiftning,men också på beslut om
gemensamma mål, där medlemsstaterna är
fria att välja sina egna vägar att nå målen.
SVENSK SÄKERHETSPOLITIK Svensk säkerhetspolitik
har som syfte att bevara vårt
lands fred och självständighet, att trygga
stabiliteten i vårt närområde och bidra till
att stärka internationell säkerhet.
Sverige ska vara militärt alliansfritt.
Alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt
verktyg. Sverige har valt att spela
en aktiv roll som medlare, brobyggare och
samtalspartner vid internationella konflikter
inom ramen för fn.Alliansfriheten
ger oss handlingsfrihet att driva en självständig
politik i krislägen och också i
frågor som nedrustning och kärnvapenavveckling.
Som militärt alliansfria kan vi
välja att ställa oss neutrala i en eventuell
krigssituation.
I Europa är det stora hotet mot säkerheten
inte längre krig mellan nationer.
Hoten är av annat slag: konflikter inom
nationer, övergrepp mot de mänskliga rättigheterna,
terrorism och våld mot demokratiska
institutioner, störningar av infrastruktur
som el och tele. Dessa hot går
över nationsgränserna. Det kräver en bredare
säkerhetspolitisk ansats, grundat på
internationellt samarbete med andra förtecken
än militära.
FRIHANDEL Frihandel är ett av de viktigaste
instrumenten för att främja en global
ekonomisk utveckling, men det förutsätter
rättvisa spelregler i det internationella
handelssystemet. Handelsavtalen får
inte bli verktyg för starka kapitalintressen
gentemot fattiga länder och inte heller för
att utestänga fattiga länder från den rika
världens marknader.
De internationella handelsavtalen
måste stämma överens med de internationella
miljöavtalen. De måste likaså samordnas
med de internationella avtalen om
arbetsmiljö och löntagares rättigheter.
Världshandelsorganisationen (wto)
måste bli en organisation som främjar en
global utveckling för ekonomisk tillväxt
och social rättvisa.
Sociala klausuler i handelsavtalen har
ibland tolkats som utvecklingshämmande,
men att acceptera produktionsformer som
skadar människor och miljö leder inte till
någon långsiktigt hållbar utveckling.
Hållbar utveckling förutsätter i både fattiga
och rika länder säkra arbetsmiljöer, rimliga
arbetstider och hushållning med
naturtillgångar. Internationella regler om
miljö och arbetsliv är ett stöd för de fattiga
länder som själva kan ha svårt att hävda
sådana krav mot utländska investerare.
I utbyte mot dessa socialklausuler måste
de rika länderna riva sina egna handelshinder
mot de fattiga. Frihandelsavtalen
måste vidgas till att omfatta alla typer av
produkter, inte bara den typ av industrivaror
där tillverkningen domineras av de rika
länderna. En sådan utvidgning av frihandeln
kräver reformering av jordbrukspolitiken
i industriländerna.
MOTVIKTER MOT DET INTERNATIONELLA
KAPITALET Politisk och facklig organisering
har alltid varit effektiva vapen mot
kapitalintressena. Motvikterna till dagens
globala kapitalism ligger i ett medvetet,
samordnat politiskt och fackligt arbete.
I samverkan med närstående partier
och organisationer ska socialdemokratin i
eu och i olika internationella organisationer
arbeta för ett globalt ekonomiskt
regelverk som bygger på social rättvisa,
respekt för demokratin och hänsyn till
miljön. Frihandelsavtalen, de internationella
miljöavtalen och konventionerna
om löntagares rättigheter är viktiga
instrument. Det krävs avtal som hindrar
social dumping, exempelvis om miniminivåer
för arbetsrätt och företagsbeskattning.
En central uppgift är att utveckla
instrument som ökar stabiliteten i de
internationella finanssystemen.
Det krävs också utbyggt fackligt samarbete
över gränserna och inom de stora
transnationella företagen. Facklig organisering
i de fattiga länderna ska stödjas.
Det finns internationella konventioner
och så kallade etiska uppförandekoder för
företagens agerande, som kan vara viktiga
motvikter till kortsiktiga avkastningskrav,
om de kan fås att fungera också i praktiken.
Aktiva konsumentreaktioner mot
företag som bryter mot reglerna kan
påtagligt bidra till detta, eftersom företagen
är sårbara för även begränsade
konsumentrörelser. För en sådan konsumentbevakning
och sådana konsumentreaktioner
spelar nya och gamla folkrörelser
en viktig roll. En mer systematiserad
bevakning av de transnationella företagen
och en samordning mellan fackliga aktioner
och konsumentaktioner ska eftersträvas.
Också detta kräver samarbete
mellan arbetarrörelsen i olika länder.
FREDS- OCH SOLIDARITETSARBETE Kapprustningsspiralen
från det kalla kriget har
brutits och nedrustningsarbetet gjort
viktiga framsteg. Ännu återstår dock att
nå målet om en fullständig avveckling
av kärnvapnen och andra massförstörelsevapen.
Risken att sådana vapen utvecklas
av djupt odemokratiska regimer eller
terrorgrupper, som ställer sig utanför alla
internationella avtal, kräver särskilda
åtgärder från världssamfundet. Det gör
också kampen mot den illegala vapenhandeln.
Nedrustningsarbetet är alltjämt
en grunduppgift i det internationella
samarbetet.
Ingen stat eller terrorgrupp får med
militär eller ekonomisk styrka tvinga
andra stater till militär och politisk underordning.
Nationernas suveräna rätt att
avvisa sådana angrepp är ett grundvillkor
för internationellt samarbete mellan likaberättigade
parter. Men en lika nödvändig
grund är respekten för de mänskliga rättigheterna.
Enskilda människors rätt till liv i
frihet och säkerhet måste alltid försvaras.
Världssamfundet måste kunna reagera vid
allvarliga hot mot befolkningsgrupper,även
när hotet kommer från dem som behärskar
statsapparaten.Varje form av terrorhandling,
liksom organiserat våld riktat mot
civilbefolkningen måste därför alltid kraftfullt
avvisas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s