Sanning eller illusioner

Expressens ledare lördag den 20 november med en häftig bild av gamle Palme i talarstolen. Undrar var man kan få tag på den. Jag hittade den till slut. ”Politik är konst” rubricerar Lena Andersson.  Hon är författare och skribent och fristående kolumnist i DN annars. ”Socialdemokraternas behov av en berättare” lyder underrubriken. Och Palme var en bra ”berättare”. Att åskådliggöra sin eller ett partis ståndpunkt oavsett hur bra den säljer inför valen! Palme ”gav kropp och andning åt politiken. Han skildrade.” Med andra ord: en bra talare. Berättelsen om socialdemokratin som frihetsrörelse för individen, varför den behövdes och vad var motsatsen. Partiet som del i tidens intellektualitet och kultur. Tog intryck av dem som i yrket skrev och tänkte om människan och samhället.  Strunta i dyra Pr-byråer och sök svaren hos kultursektorn och forskarna som söker blottlägga människors inre. (behov?). Ta reda på folks behov genom att lyssna på rörelsen! Utröna sin existentiella berättelse.

Jag läser första spalten av inlägget och sen undrar jag om Andersson sålt artikeln till Expressen bara för att ha nåt att skriva om så hon får pengar till knäckebröd. Med hennes resonemang borde väl i så fall alla politiska partier ha berättare. Hon betonar noga att berättelsen, det politiska teaterdramat inte får vara ett sken, ett påhitt man tar till i efterskott för att förklara och underbygga det som redan har skett i samhället. Det ska vara verklig gestaltning och förklaringen ska ske på förhand. Jaha. En ”metod att berätta om livet, urskilja maktrelationer och mångtydighet, renodla perspektiv, avslöja, ge förhöjd livskänsla.” Det kan jag hålla med om – men förhöjd livskänsla låter som nån drog att bli hög av. Väljarna röstar inte på lagförslag och budgetar som socialdemokraternas huvudskikt tror. Inte siffror som i byråkrati och budget, utan levandegörning genom Ordet. Liksom rekvisita, miljö, dräkter, skådespelare och manus var för sig inget betyder, utan bara då de sätts ihop till en helhet så måste (S)-politiken bli en hel ”besjälad” berättelse. Besjälade berättelser! Hon går då på. Nån mening är det förstås i att berättelserna ska ”avslöja samband”. Varför då inte nöja sig med ”avslöja samband”, varför dra in ”berättelser” och ”teater”. Och att delarna, maktrelationer, mångtydighet, perspektiv osv. ska vara sammanhängande och inte dra åt olika ledder är ju grundläggande för ett friskt parti. Annars går det ju sönder till slut. Amerikanska drömmen en okrossbar illusion – tror jag inte. Folkhemmet var också ett illusionsmakeri. Tydligen menar hon att vi måste ha illusioner, varför det, när vi kan få sanningen? Ordet som får folk att se samhället och handla utifrån det synsättet.

 

Istället för att berätta och gestalta socialdemokratin användes tiden till prat om ”skogslän och falanger, slätstrukenhet, för blanka skor och smitning från kaffekokningen i SSU.” Ja men skogslänen behöver väl också få sin saga berättad, vissa illusioner presenterade! Kaffet måste man ha för att orka ”skildra och gestalta.” (S) syn är Ordet nödvändigt för att kommunicera lösningar för samhällsbygget och förkunna budskapet i efterhand. Men ingen existentiell gestaltning av partiets innersta mening: socialdemokratin som frihetsrörelse som Palme förstod att berätta så bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s