Eurokrisen

1. Gigantiskt paket ska rädda Euron

2. Usa kräver att krisen blir löst

3. 6 vägar som Euron kan gå

 

Gigantiskt paket ska rädda euron

2011-09-25 | Publicerad 09:43  |  Uppdaterad 13:35

Europeiska ledare förbereder en storplan för att återställa förtroendet för euroområdet, en plan som inkluderar massiv rekapitalisering av banker, att ge stödfonden EFSF eldkraft för ”flera miljarder euro”, och en möjlig grekisk default.

Det rapporterade tidningen Telegraphs nätupplaga på lördagskvällen och hänvisade till icke namngivna källor.

Tyska och franska myndigheter har börjat arbeta med tredelad strategi bakom kulisserna under trycket av växande farhågor för att eurokrisen ska växa bortom kontroll.

Enligt tidningen är avsikten att skapa en ”brandgata” runt Grekland, Portugal och Irland för att förhindra att krisen sprider sig till Italien och Spanien, länder som anses vara ”to big to bail”.

Tidningens källor uppger att framsteg har gjorts vid G20-mötet i Washington på fredagen. Enligt kommunikén från mötet ger ledarna en tidsfrist på sex veckor för att lösa krisen, det vill säga före G20-mötet i Cannes den 4 november.

Källorna uppger att planen måste publiceras som helhet eftersom de enskilda elementen inte fungerar enskilt.

Den första delen av planen är att rekapitalisera bankerna med ”flera tiotals miljarder euro” för att försäkra marknaderna om att en grekisk eller portugisisk default inte innebär en systemrisk. Rekapitaliseringen skulle därmed gå mycket längre än 2,5 miljarder euro som krävdes i stresstesterna, och den skulle inkludera de pressade franska bankerna.

Europeiska ledare är enligt tidningen övertygade om att vissa av bankerna kommer att klara att ta in kapital privat, men om de inte klarar det kommer de att rekapitaliseras av antingen staterna eller av EFSF.

Det andra steget i planen är att stärka EFSF. Ekonomer beräknar att EFSF behöver ”eldkraft” för omkring 2.000 miljarder euro för att klara Italiens och Spaniens finansieringsbehov om länderna utestängs från marknadsfinansiering. Ledarna arbetar med att ta fram metoder för att skapa leverage för EFSF via ECB för att nå detta mål.

För att skapa leverage för EFSF, det vill säga att flerdubbla utlåningskapaciteten utöver kapitalet 440 miljarder euro, ska fonden ta risken för lån som ges via ECB. Om fonden tar på sig de första 20 procenten av potentiella förluster skulle EFSF:s kapacitet öka till 2.000 miljarder euro. Med denna metod skulle regeringarna kunna öka kapaciteten i EFSF utan att söka godkännande i de nationella parlamenten, vilket skulle vara ett problem i många länder.

Detta arrangemang liknar det föreslogs av USA:s finansminister Timothy Geithner i samband med eurogruppens möte i Wroclaw, Polen den 16 september. Det amerikanska förslaget avspisades initialt, men ökad marknadsturbulens har nu övertygat Tyskland om att börja arbeta med en variant av den, enligt Telegraphs källor.

Tidningen skriver samtidigt att förslaget ändå är ”enormt känsligt” för Tyskland, som ännu inte har ratificerat eurogruppens beslut från toppmötet den 21 juli om att reformera EFSF. Parlamentet ska besluta i frågan den 29 september.

Enligt Telegraphs källor kräver Tyskland en ”ordnad default” för Grekland, men där landet kvarstår i euroområdet, i utbyte mot stöd för utökad eldkraft för EFSF. Enligt planen skulle privata kreditgivare tvingas ta förluster på upp till 50 procent, mer än de 21 procent som det nuvarande förslaget anger.

Enligt Telegraph hoppas ledarna att planen kan stoppa paniken på marknaderna förhindra att ”bond vigilantes” riktar in sig på Italien och Spanien, länder som enligt Europas och IMF:s bedömning inte är omedelbart stressade men som behöver långsiktiga reformer.

USA sätter press på Europa

2011-09-24 | Publicerad 09:26  |  Uppdaterad 2011-09-25, 09:40

Obamaadministrationen har blivit alltmer oroade för spridningseffekter från den europeiska statskuldkrisen och har inlett en intensiv lobbykampanj mot europeiska ledare för att öka sina ansträngningar. Finansminister Timothy Geithner trycker samtidigt på för att ECB ska bli den ultimata garanten för statsobligationer från de 17 euroländerna.

Det rapporterar New York Times och Washington Post på lördagen.

I telefonsamtal och möten den senaste tiden har president Barack Obama uppmanat Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy att vidta koordinerade åtgärder – inklusive att satsa flera miljarder euro på att lösa ut Grekland och för att skydda europeiska finansinstitut – för att förhindra att den grekiska statsskuldkrisen sprider sig till grannländerna.

Timothy Geithner har samtidigt argumenterat för att utan stark backning från ECB så kan regeringarna i euroområdet hämmas under en utdragen period på grund av att investerare oroar sig för att deras obligationer är för riskabla.

Washington Post skriver att förslaget att expandera ECB:s roll har delat Europa, anhängarna instämmer om att regeringarna behöver starkare stöd från centralbanken medan skeptikerna oroar sig för att en sådan ordning skulle uppmuntra ”odisciplinerade” länder att öka sina utgifter.

New York Times skriver att insikten om att Europas statsskuldkris nu sannolikt är den största risken som hotar den globala ekonomin vid upprepade tillfällen har skakat Wall Street den senaste tiden, vilket eroderar förtroendet och ökat oron bland företag och hushåll.

Harvardekonomen Kenneth Rogoff sätter Europas effekt på USA i politiska termer:

”Nedsidesscenariot är fruktansvärt. Och om det händer före det amerikanska presidentvalet skulle det göra ett jämnt val till ett där presidenten är i ett enormt underläge”, sade han.

USA-administrationens lobbykampanj sker enligt två huvudsakliga riktlinjer; den ena är att hävda argumentet, med stöd av många ekonomer, att Tyskland ”tjänar enormt” på att bevara euron i sin nuvarande form snarare än att överge den eller att bara titta på när den kollapsar.

Ett argument är att i jämförelse med D-marken så har euron öppnat möjligheter för Tyskland att exportera med en billigare valuta.

Den andra viktiga delen i lobbykampanjen är pressa de europeiska ledarna att stärka de institutioner som står i hjärtat av krisen, stödfonden EFSF samt ECB.

Enligt amerikansk uppfattning är det uppenbart att fondens nuvarande kapacitet, 440 miljarder euro, inte är tillräckligt stor, men samtidigt råder tveksamhet om den politiska och finansiella kapaciteten i vissa länder att utöka fonden eldkraft. Ledande företrädare försöker nu finna vägar att öka fondens eldkraft genom leverage.

Ett alternativ skulle vara ett program där regeringarna använder sina samlade resurser för att garantera lån för investerare som köper skuldpapper från problemtyngda länder. Lånen ska ges via ECB, men eventuella förluster skulle absorberas av EFSF. Det skulle innebära leverage-effekter eftersom garantier kan ges för lån som är flera gånger högre än fondens tillgängliga kapital.

Ett sådant program skulle likna det amerikanska Talf-programmet, Term Asset-Backed Securities Loan Facility, som användes med blandade resultat av det finansdepartementet och Fed i inledningen av finanskrisen 2008.

Vilken väg tar €uron?

2011-09-24 | Publicerad 08:16  |  Uppdaterad 2011-09-25, 13:24

Att krisen för Grekland och euro­zonen fördjupats betyder inte att det saknas idéer om hur man ska lösa situationen. Det finns tvärtom väldigt många olika åsikter om vilken väg Europas politiker ska ta. SvD Näringsliv har sammanställt några av de viktigaste.

SCENARIO 1
Euroexit: Gör det möjligt att lämna valutaunionen
En av de som engagerat sig i eurons öde är den världsberömde finansmannen George Soros, i Sverige mest känd för att ha spekulerat mot den svenska kronan i början av 1990-talet.
George Soros skrev i Financial Times att han ser tre åtgärder för att lösa eurokrisen.
1 Bankernas egna kapital måste öka för att klara att stå emot kriser, här kan det behövas en ny europeisk bankmyndighet.
2 Det måste finnas en ”exitmekanism” i eurozonen, länder måste kunna lämna samarbetet. I dagsläget finns inte den möjligheten i fördraget.
3 Dessutom vill Soros se gemensamma euroobligationer. Han anser att svårt skuldsatta länder måste få samma möjlighet att finansiera sina lån som exempelvis Tyskland. ”Annars blir skulderna ohållbara”. Enligt Soros bör euroobligationerna kontrolleras av eurozonens finansministrar i en politisk motsvarighet till ECB.
En som, åtminstone delvis, är inne på Soros linje är IMF-chefen Christine Lagarde. Hon sa i slutet av augusti att Europas banker behöver mer kapital ”snarast”.
Lagarde är däremot ingen varm anhängare av eurobligationer. Som Frankrikes finansminister ansåg hon att det vore att “spänna vagnen framför hästen” att införa gemensamma statspapper nu. Mer finansiell integration inom eurozonen behövs i så fall.

SCENARIO 2
Euroobligationer: Länderna går i borgen
George Soros är långt ifrån ensam om att förespråka euroobligationer, som de senaste månaderna har debatterats flitigt. Sådana innebär att alla euroländer går i borgen för varandra och gemensamt garanterar att lånen återbetalas.
Fördelen är att Grekland, Irland, Portugal och de andra länder som tvingas betala en hög ränta för sina obligationer, skulle få låna pengar betydligt billigare. Å andra sidan kommer de nationer som i dag har ett bra kreditbetyg få mycket dyrare lån. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har vid ett flertal tillfällen sagt att hon är helt emot så kallade eurobonds eftersom de uppmuntrar ett fortsatt slösaktigt beteende, och på det tyska finansministeriet ser man det i så fall som en absolut sista utväg.
EU-kommissionens ordförande José-Manuel Barroso kommer att lägga fram ett förslag om euroobligationer senare i höst, men även han har erkänt att det inte är någon snabb lösning på skuldkrisen.

SCENARIO 3
Ny drachma: Grekland återinför sin gamla valuta
Flera experter, däribland SvD Näringslivs krönikör och Swedbanks analyschef Cecilia Skingsley, vill se en skilsmässa från eurozonen där Grekland återinför sin drachma. En sådan skulle inledningsvis kunna handlas 1:1 mot euron, och sedan tillåtas flyta fritt. Den grekiska centralbanken skulle alltså inte göra något för att försvara en ny drachma. Samtidigt skulle en massiv skuldavskrivning ske.
Nackdelen är att lånen i utländsk valuta skulle stiga snabbt i värde i takt med att en ny drachma faller.
För att lösa det föreslår vissa bedömare att lånen läggs om i den nya inhemska valutan, vilket innebär att den största smällen tas utanför Grekland.

SCENARIO 4
Dr. Doom: Grekland bör lämna in
Stjärnekonomen Nouriel Roubini, som ofta får smeknamnet Dr. Doom, säger att det är dags att världens politiker inser att Grekland är bankrutt, icke konkurrenskraftigt och fast i en depression.
I en analys för det egna konsultföretaget kommer Roubini fram till att det enda realistiska är att Grekland lämnar eurozonen. Han kallar det senaste stödpaketet från EU och IMF till Aten för ”lurendrejeri” och menar att grekerna måste omförhandla villkoren och kräva skuldavskrivningar. Om nödvändigt ska regeringen Papandreou sätta hårt mot hårt och hota kreditgivarna att ställa in betalningarna, så att de går med på en omförhandling.
Sedan ska en egen valuta införas, som man låter falla med minst 30 procent. Här tjänar enligt Roubini Argentina som ett gott exempel – landet gick igenom en liknande process under tidigt 00-tal.

SCENARIO 5
En ”nordeuro” skapas
Att Tyskland får stå för stor del av notan, oavsett vad som händer, upprör många i Europas största ekonomi. Den tidigare chefen för det tyska industriförbundet, Hans-Olaf Henkel, vill dela upp euron i en nord- och en sydvaluta.
Han förordar att Tyskland, Finland, Österrike och Nederländerna bryter sig loss och skapar en ”nordeuro”. Det skulle ge de kvarvarande länderna i framförallt södra Europa en lägre värderad valuta – vilket skulle stärka deras konkurrenskraft och öka exporten. I Henkels scenario bör även Sverige ansluta sig till en nordeuro.
–Om inte eurozonen bryts upp blir det som i Tyskland, där rika delstater betalar för fattiga, det vill säga organiserad ansvarslöshet, säger Hans-Olaf Henkel till tidningen Handelsblatt.

SCENARIO 6
Status quo: Allt fortsätter som vanligt
Ett annat, inte helt omöjligt, scenario är att allt fortsätter som hittills. Politikerna fortsätter att hitta ad-hoc lösningar jagade av marknaden. Grekland kämpar på, BNP fortsätter att rasa, arbetslösheten att stiga och landet tvingas till en lång och plågsam interndevalvering med social oro som följd.
Många experter oroas av att Europas ledande politiker inte vågar agera och ta de obekväma beslut som krävs, och därför bara skjuter problemen framför sig.

Therese Larsson

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s