”Generation Ego” – om skolan

Varför skolelever får låga betyg. En massa om och men, men aldrig några ordentliga svar. Här en Expressen-artikel om boken Generation Ego – kan den ge några vettiga svar tro?
”Generation Ego: att fostras i en narcissistisk kultur gavs nyligen ut på Ordfront förlag. Författaren Ana Udovic är frilansjournalist.”
KRITISK. Maja Ernback, gymnasieelev på Nacka gymnasium, ger en kritisk syn på sin generation i nya boken. Foto: Mikael Sjöberg KRITISK. Maja Ernback, gymnasieelev på Nacka gymnasium, ger en kritisk syn på sin generation i nya boken. Foto: Mikael Sjöberg

Den jagade generationen

SÅ SÄGER DE UNGA SJÄLVA

Citat från några av alla unga som intervjuats i boken ”Generation Ego”.

”De elever som skyller på läraren när de inte pluggat ordentligt är inte driftiga – de är bara egoistiska. En driftig person hade pluggat ordentligt, och haft målet framför sig. Att anmäla en lärare som gett låga betyg är bara ego.”

Maja Ernback, elev på Nacka gymnasium.

Ibland kanske man inte har en grund för att ifrågasätta. Kanske gjorde man inte läxan ordentligt helt enkelt, men ändå skyller man på läraren. Jag tror att det hänger ihop med att vi måste välja så mycket själva.

Christoffer Orre, gymnasieelev på samhällsvetenskapliga programmet på Fenix Kunskapscentrum, Vaggeryd.

Som jag upplever det är curlingen en klassfråga, det är tydligt att personer i de högre samhällsklasserna curlar sina barn mer. I arbetarklassen är det tvärtom, där får barnen ta hand om sig själva i större utsträckning och samtidigt har de en mer kaotisk situation än tidigare.

Begmohammed Derakshande-Tomadj, 22, student från Uppsala (går politices kandidat-programmet)

DEBATTEN OM BOKEN

”Generation Ego: att fostras i en narcissistisk kultur” gavs nyligen ut på Ordfront förlag. Författaren Ana Udovic är frilansjournalist.

Boken har fått mycket uppmärksamhet i medierna. Men Udovic har också fått kritik, bland annat från etnologen Jonas Frykman som menar att det inte går att beskriva en generation som ett kollektiv.

Själv säger Ana Udovic:

”I min bok Generation Ego försöker jag undersöka ifall det verkligen stämmer att den generation som fötts från mitten av 80-talet och under 90-talet verkligen är så ego som det sägs.

Jag får inget entydigt svar på min fråga – inte konstigt eftersom vi människor är komplexa varelser – men däremot har jag genom att fråga många forskare, unga själva och dem som arbetar med unga, fått en bild av vad den ökade individualismen och valfrihetssamhället betyder för oss. Valfrihet kan vara en frihet men också ett ok, särskilt för den som är ung. För vad händer om du väljer fel? Då är ansvaret ditt. I min bok försöker jag ta ett grepp om tidsandan vi lever i och hur stressande den kan vara för dem som är i början av sitt vuxenliv. Resultatet visar att saker inte var bättre förr, men de är heller inte bra nu, och att det är allas vårt ansvar att ge unga en ljusare framtid.”

NYA TRENDERNA SOM PÅVERKAR SKOLRESULTATEN

Föräldrar och skolledning pressar lärarna att sätta höga betyg

Vi har i Sverige något som kallas betygsinflation – eleverna presterar sämre kunskapsmässigt, men får allt högre betyg. Vad beror det på? I en undersökning Lärarnas Riksförbund gjort med sina medlemmar svarade 20 procent av lärarna att de kände en press uppifrån, från ledningen, att sätta höga betyg för att på så sätt framstå som mer konkurrenskraftiga. När Göteborgs-Posten frågade 800 lärare om varför de satte för höga betyg, och en fjärdedel svarade att det berodde på pressen de upplevde – från skolledningen och från föräldrarna.

Källa: ”Godkänt? En reportagebok om svenska skolan”, Emma Leijnse

Entreprenörskap i skolan – vad menas med det begreppet?

Sedan 2011 finns ett tillägg i läroplanen som säger att skolan ska bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap. Så här lyder formuleringen: ”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.”

Källa: Skolverket

Vår tids ideal: Individualisten som bryter med tidigare tradition

Samhällsforskare menar att vi lever i en oerhört individualistisk tid. Det märks även i barnuppfostran. Medan det på 1950-talet lades stor vikt vid att barn och unga skulle lära sig grundläggande sociala normer, tro på auktoriteter och leva efter traditioner, har det på senare år blivit viktigare för unga att hävda sig själv och hitta sin egen identitet, utveckla sin sociala förmåga och sina egna individuella kompetenser. Att vara reflexiv, som forskarna säger. Vad många av forskarna menar att vi förlorat på vägen är känslan av trygghet.

Källa: ”Tid, rum, kön och identitet” av Margot Bengtsson, samt ”Generation Ego” av Ana Udovic

Skolans kris är en av huvudfrågorna inför valet.

Men kan det finnas någonting utanför skolan som gör att svenska elever lär sig mindre? Man har börjat tala allt mer om föräldrar och det omgivande samhällets påverkan på skolan.

Expressen publicerar i dag ett avsnitt ur Ana Udovics nyligen utkomna bok ”Generation Ego – att fostras i en narcissistisk kultur” (Ordfront) som fördjupar bilden av den svenska skolkrisen.

Mejla

Man har sedan länge pratat om skoldemokrati och brukarinflytande i skolan. Men det underliga är att ju mer elever och föräldrar kunnat påverka, desto mindre kunskaper förmedlas. Priset för inflytande blir mindre kunskap.

 

Det luriga är att när skolor ska säljas med mördande reklam berättar skolan bara vad man har, ”alla elever får var sin dator när de börjar”. Ingen tar upp vad som tagits bort för att få budgeten att gå ihop.

Det är alltså inte en fungerande konkurrens. Konkurrens förutsätter att vi vet vad vi väljer mellan, och det vet ingen som väljer skola i dag, inte på riktigt.

Men det är inte bara lärarnas arbetsgivare, rektorer eller skolchefer som pressar dem att sätta högre betyg. Pressen kommer också från föräldrarna, de hör av sig och försöker förmå lärarna att ge bättre betyg. Visst kan det vara så att en del elever fått fel betyg, men knappast så ofta som elever och föräldrar gör gällande. I dag finns ett tydligt mönster där föräldrar hellre lägger ansvaret för de dåliga studierna på någon annan än sitt barn eller sig själv. Känns en sådan projicering igen? Jo – som ett kännetecken för det narcissistiska försvaret.

Efter att svensklektionen på Nacka Gymnasium avslutas lämnar vi klassrummet och går mot lärarrummet. Läraren Gunnel Thydell berättar att det har blivit allt mer vanligt att elever säger ”boken var inte bra”.

– De är väldigt actionorienterade, är det inte action är den inte bra. Men jag talar alltid om för dem att det intressanta inte är vad de tycker. Det intressanta är vad de tänker, säger hon.

I det rymliga lärarrummet står skrivborden efter varandra längs väggen. Här sitter skolans språklärare och förbereder sina lektioner. En av Gunnel Thydells kolleger, Elisabet Börjesson Therstam, som arbetat i många år som lärare i franska och svenska, menar precis som Gunnel Thydell att dagens gymnasieelever är mer självupptagna och att många har en delvis narcissistisk självbild.

– Vi har i dag fler och fler elever som ifrågasätter när de får ett visst betyg, eftersom de upplever att det står skrivet i pannan att de är MVG-elever. De kommer och säger att de inte är nöjda, att de vill ha en betygsdiskussion. De har en bild av att allt ska vara bekräftande, mysigt, roligt och bra, att eleverna själva ska få ”godkänna” de betyg de fått, ungefär som när man trycker på ”gilla”-knappen på Facebook, säger Elisabet Börjesson Therstam.

Då blir det problem – eftersom skolan är en myndighet som sätter betyg. Skolan kan inte bekräfta elevernas egna skapade bilder av sig själva. Den måste ibland säga något annat, som: ”Du når inte målen” eller ”Du uppfyller inte kriterierna för ett visst betyg”.

 

När eleverna börjar inse att det inte går att diskutera, kommer det ibland mejl eller telefonsamtal från föräldrarna.

– Curlingkören, som vi kallar dem, säger Gunnel och skrattar.

Ett problem som finns inbyggt i skolsystemet av i dag är att eleverna på sätt och vis får rätt när de kräver höga betyg utan att ha ansträngt sig. I dagens skolsystem ser det inte bra ut att många av eleverna har låga betyg, även om de är adekvata. En sådan skola får färre ansökningar och ju färre elever, desto mindre pengar går till skolan. Därför kan låga betyg i förlängningen leda till att lärarna själva blir arbetslösa.

Elisabet Börjesson Therstam beskriver det som ”djupt problematiskt”. När vi marknadsutsätter samhälleliga institutioner som skolan och ska sätta kunden i centrum – i det här fallet eleverna, narcissistiska eller inte – blir det en match som vi förlorar. Pengar vinner alltid. De största förlorarna blir förstås ungdomarna, som inte fått de kunskaper de behöver för att klara sig i livet.

Under sina 30 år i yrket har Elisabet Börjesson Therstam sett hur allmänbildningen sjunkit enormt mycket.

– Tänker du på dig själv som kund, eller en entreprenör som ska bygga ditt eget varumärke, blir frågan ”What’s in it for me?” inför varje läromoment. Det är oerhört begränsande för oss som lärare och kontraproduktivt för eleverna. Den som tror att det finns en snitslad bana att följa missar mycket. Vissa kopplingar finns bara inte. Du ska läsa litteratur därför att det är allmänbildande, utmanande och utvecklande, punkt, säger Gunnel Thydell.

Om dagens föräldrar försöker uppfostra sina barn till att klara det flexibla och ständigt föränderliga samhället, borde det inte innebära att barnens allmänkunskap minskar, som det gör i dag. Tvärtom, tycker Elisabet Börjesson Therstam: Just eftersom vi inte vet hur samhället kommer att se ut i framtiden och vilka jobb som kommer att efterfrågas, borde det bli extra viktigt med god omvärldsorientering. Då har barnen en återvinningsbar bildningskärna, som de alltid kan använda. Dessutom – allmänbildning är bara ett annat ord för kritiskt tänkande. Det är ju först när man verkligen är insatt och kunnig som man kan formulera en relevant åsikt. Där har vi stora problem i dag.

Samtidigt vill varken Elisabet Börjesson Therstam eller Gunnel Thydell tillbaka till tiden då man bugade och neg för auktoriteter. Att samhället blivit plattare med en större social rörlighet är positivt. Men de vet att det de flesta unga vill ha är fasta anställningar och bra, stabila jobb som läkare eller ingenjör. Uppmuntran till att vara en driftig entreprenör stressar många ungdomar, säger lärarna på Nacka gymnasium. Dessutom är termen inte lätt att begripa för dem som ska lära ut det.

– Jag har ringt Skolverket och försökt få reda på vad entreprenöriell betyder, och läst på en del. Man pratar om en yttre och en inre del av entreprenörskap. Den yttre är till formen, alltså att man ska vara beredd att byta jobb, att passa arbetsmarknaden, kunna lista ut vad som är en bra innovation, vara om sig och kring sig. Den inre delen är att tolka sin egen kunskapsutveckling, bli entreprenör i sitt eget lärande. Det arbetar vi redan med i skolan. Men problemet med att vara driftig och kreativ är att förutsättningen är att du vågar misslyckas. Samtidigt ska du tenta av ämnen hela tiden och betygsättas oavbrutet – det blir kontraproduktivt, eleverna vågar inte göra fel, säger Gunnel Thydell.

Att prata om det destruktiva valfrihetssamhället kan låta som en floskel, luddig samhällskritik. Men i skolan är det ingen floskel, där råder den hårda valverkligheten. Den elev som i femman valde bort språk för att få fler svensklektioner kan inte ångra sitt beslut, om eleven senare i livet inser att den behöver lära sig nya språk.

– I femman är du elva år! poängterar Gunnel Thydell.

 

Hon menar att det finns en politisk feghet bakom, ett sätt att slippa ifrån ansvar. För om individer själva väljer, är det ju de som misslyckas. Då behöver ingen ställas till svars – det är genialiskt ur samhällsbärarnas synvinkel: Ingen tar ansvar för dig, din utbildning eller din pension, det är bara du som har valt fel! Gunnel Thydell beskriver det som extremt individualistiskt, och ett ängsligt sätt att förhålla sig till ansvar.

Valfriheten gör att många elever är väldigt stressade i skolan, det kan både Gunnel Thydell och Elisabet Börjesson Therstam intyga. Uppmuntran att vara en driftig entreprenör känns inte som en lättnad och frihet, snarare tvärtom. De allra flesta av Gunnel och Elisabets elever drömmer inte om att starta eget. Men det gäller inte bara dem. Enligt forskarna är 90-talisterna också den generation som kallats Generation Ordning; de längtar efter fast jobb och vill bilda familj tidigt. I stället hägrar ungdomsarbetslöshet, klimatkris och en orolig världsekonomi. Då kan det bli så att man vänder samhället ryggen och fokuserar på sig själv.

– Problemet är egentligen att vi utbildar unga för deras egen framgång, inte för samhällets framgång. Jag tror inte att entreprenören är den enda människan. Vi behöver fler roller än så. Visst kan en vara den klassiska entreprenören, driven och framåt, men någon annan måste vara entreprenörens ”revisor”, noggrann och grundlig, och en tredje behöver grubbla och reflektera. Livet är långt större än arbetsmarknadspolitik och korta perspektiv. Existentiella frågor kommer vi att brottas med i framtiden också, säger Gunnel Thydell.

Att utbilda unga för deras egen framgång och få dem att tro att de kan fråga sig ”vad får jag ut av det här?” inför varje läromoment är egentligen i grunden fel inställning, menar de. För vem är egentligen kunden?

– Jag är en skattebetalare, och mina och andras skattepengar går till skolan eftersom vi alla har ett gemensamt intresse av att skolan fungerar. Jag tycker att det är samhället som är kunden här – inte eleverna! säger Gunnel.

Om samhället är kunden, blir ju egentligen eleverna ”säljarna”, och deras kunskaper blir den produkt de säljer till samhället. Men så vill inte direktiven att vi ska betrakta eleverna i dagens skola. Så ser de inte heller på sig själva. De är kunderna, punkt. Vad som blir lidande är det gemensamma.

Det har förekommit rykten på skolan om att det finns elever som river ut sidor ur böcker på skolbiblioteken, för att inte andra ska kunna läsa sig till den kunskapen och få lika många rätt på provet. Elisabet Börjesson Therstam bekräftar dem inte, men kan vittna om att det är påtagligt att elever blivit sämre lagspelare på senare tid.

 

Hon ser att elever i dag har en svagare känsla för vad individen betyder för gruppen. De slarvar med läxor, kommer för sent och begär ledigheter utan att förstå att deras frånvaro gör att hela klassen hamnar i otakt. Allt förminskas till vars och ens ensak. En lektion där endast få gjort läxan blir dålig och tråkig, när den kunde blivit dynamisk och innehållsrik. Den oöverträffade lektionen är fortfarande läxförhör med utvikningar, som Elisabet Börjesson Therstam uttrycker det.

När klassen gjort läxan har man en gemensam grund att utgå från och så hjälps alla åt att expandera, kommunicera och bearbeta ämnet. Men en sådan lektion går knappt att ha längre, när kanske bara en handfull elever har förberett sig.

 

(Alla fetade textavsnitt är Expressens)